sympathyforme

Lite uppdatering såhär precis innan läggdags. Hade egentligen velat gå och lagt mig reda då jag är skittrött, men det är ju så fruktansvärt ljust ute så det hade bergis varit ganska så meningslöst.

Jag hade det kul igår tillsammans med Greger och Emmelie, metro var väl inte det bästa men resten var riktigt roligt. Har dock sovit väldigt dåligt på Gregers soffa så jag lär somna snabbt när jag väl lägger mig sedan. Imorgon är det fest igen, fast klassfest. Ska bli riktigt roligt. Veckan känns ganska fullspäckad just nu. De enda dagarna som inte har något inplanerat än direkt är tisdag och söndag. Tisdagen lär väl gå åt till att fixa med det sista till studenten och allt och söndagen lär bli vilodagen, precis som det står i Bibeln.

Jag tog en del bilder igår. De lägger jag upp på tisdag. Hörs då!

EN VECKA KVAR! Kill me!

Jaja. Jag ska hålla humöret uppe, de sista dagarna i skolan ska minnas som BRA dagar, så det så!

Idag blir det fest som sagt, är sjukt taggad och är lite smått rastlös just nu. Blir att hänga hos Greger tillsammans med Emmelie innan vi drar oss till metro där Melody Club spelar idag. Funderar fortfarande på vad jag egentligen ska ha på mig, men det får redas ut senare när jag ska börja göra mig i ordning. Typiskt i-landsproblem - ja!

Nej, nu tänkte jag småstäda lite på mitt rum. Imorgon blir den stora städningen inför studenten. Kill me!

Ciao!

Idag har varit en sådan SKÖN dag! Till exempel, vädret har varit underbart (om man nu bortser från de första morgontimmarna), jag fick reda på att jag är godkänd i samhäll b (YAAHOOO) och fick dessutom reda på att jag får ett UNDERBART mvg i skapande verksamhet! Min lärare tyckte att jag släppt loss en "spärr" som jag tidigare haft och verkliget vågat visa mig mer - nice! Skoldagen slutade med samhäll igen (denna gång a-kursen) som hela FEM elever från klassen anlände till. Var ju nästan så att det var smockfullt i klassrummet, men det är så det blir nu på slutet när vi inte gör sådär jättemycket vettigt på lektionerna.

Efter att jag hade överlevt denna extremt påfrestande (haha) dag handlade jag morsdags-present och drog sedan och hämtade Emmelie och vi drog hem till mig och hade en mycket trevlig kväll! Vi har fetat i oss revben och potatissallad och chips, glott på "Wrong Turn", lekt med de idiotiska katterna här hemma och varit UTE hur mycket som helst! Vi har även tagit de mest underbara och roliga bilderna som jag med glädje ska lägga ut här. Erkänn att ni dör av nyfikenhet? Hehe.

Nu sitter jag här ensam och övergiven samtidigt som jag är lite småtrött. De restrerande i familjen är hos släkten i Eksjö där pappa och Victor även sprungit det årliga stadsloppet. Hur man nu orkar med något sådant, får ni fråga dem. I och för sig har jag också varit engagerad i springandet för massa år sedan. Började nog när jag var cirka fem, sex år och slutade när jag skulle börja åttan tror jag. Kan dock inte erkänna att jag var särskilt överengagerad och jag förstår inte riktigt varför jag höll på med det, därför kan jag heller inte svara på varför man orkar med sådan skit. Kanske för att när man var liten alltid vann priser, trots att man hamnade sist? När man blev äldre blev det mindre med sådant. Kanske det berodde på det, hehe.

Anyway. Ska fixa med bilderna nu. Ciao!

Blev att sitta hemma och glo idag med då min mage bara blev värre i går kväll. Nu börjar det dock släppa lite, vilket är skönt. Kan nog ta mig till skolan imorgon, tack och lov. Det blåser något otroligt ute idag, vilket det i och för sig gjorde igår med, men i alla fall. Det är nästan så att jag befarar att de små kissekatterna här ute håller på att blåsa iväg. På tal om katter blir det nog några kattungar här snart. Svarta katten (ja, hon heter så) har varit övertjock ett tag nu så inom kort ligger det nog några kattungar uppe i ladugården! Mysigt! Det roliga är, blir även de ungarna svarta så kommer stackars Rags vara ensam katt som inte är svart av minst sex katter här, haha. Han verkar dock inte vara så jättestörd av det utan brukar ligga och sova med de andra katterna ibland och ha sig. Han gillar dem.

Här är en jättesöt bild från förra sommaren på Rags när han tvättar antingen Våfflan, Gage (som nu är död), Otto eller Rabbit. Jag ser aldrig skillnad på dem, vilket inte kanske är så konstigt.

 

Nu ska jag gå och göra nytta framför teven istället framför datorn. See ya later!

Två djur-inlägg på raken! Man kan tro jag bor på landet ;)

Det är sällan man ser folk utanför fönstret här hemma hos mig, däremot är det nästan en garanti att man får se några kossor beta i gräset nu såhär på sommarhalvåret. De kan ibland, believe it or not, vara rätt roliga att titta på ibland. Särskilt nu när en av dem fått sin kalv. Varje år brukar dessa kalvar alltid rymma, dock inte alls långt, utan till andra sidan vägen eller något, vilket får deras mamma att flippa ut totalt. Ett år till exempel hade vi en kalv som rymmde så mycket så att hennes stackars mamma blev alldeles hes till slut. Det var dock rätt roligt att lyssna på henne sedan, haha.



Ser ni förresten den svart-gula, trådliknande saken längst till vänster på bilden? Den är kopplad till en el-stolpe som kossorna brukar använda till att klia sig på. Eltråden är fäst på vårt hus bredvid mitt fönster och när en ko kliar sig mot stolpen skakar tråden och slår på huset på något sätt, vilket låter rätt roligt.

Jag har även fått mig förklarat för varför en stor flock kossor ibland kan få för sig att rusa omkring som galningar. Victor sa såhär: "Farfar sa att börjar två kalvar att springa, så börjar deras mammor att springa för att de blir så oroliga och tror att det har hänt något och då börjar alla andra kossor också att springa".

På tal om springande kossor. Jag och min brorsa blev jagade av en ko förra sommaren. När jag tänker på det så skrattar jag, trots att det säkerligen kan låta lite hemskt. Det var såhär, och Victor skulle dra och fiska och han skulle gå och gräva mask i kohagen. Jag stod kvar på gården och småkikade ibland på honom när jag plötsligt såg hur en ko kom springades mot honom. Först försökte han vifta bort den men när det inte lyckades började han också att springa och försvann bakom ladugårdsknuten med kossan efter sig. Jag försökte låta bli att skratta och sprang in till hagen för att se hur det gick med honom. Efter att ha gått en bit ser jag Victor komma gåendes på vägen och skriker: "EMMA!!! UT DÄRIFRÅN! KON ÄR FÖR FAN GALEN!!!!" Jag tittade förvirrat på honom och i samma sekund kommer kon springandes mot mig, jag lyckas dock ta mig ut därifrån ganska snabbt. Som ni kanske förstår hade Victor inte fått tag på någon mask och vi bad då pappa om hjälp istället. Vi följde efter honom in i hagen och ännu en gång dök kossan upp. Av någon dum anledningen riktade den sig in på mig och när mina hysteriska viftningar med armarna och slag med hinken jag höll i mot marken inte stoppade den började jag springa mot staketet för att snabbt som attan krypa under det. Det ska tilläggas att staketet är LÅGT så i den stunden var jag glad över att jag är smal, för det var ett rent helvete att komma under, men jag lyckades utan ett horn i sidan. Det komiska var dock att i samma sekund som jag försökte komma under staketet samtidigt som kon var efter mig kom för ovanlighetens skull en bil åkandes och såg allting. Det är ett minne jag måste få många slag i huvudet för att glömma bort.

Detta var ett riktigt ko-inlägg. Lite variation i bloggvärlden med tanke på vad alla dessa "topp-bloggare" bloggar om.

Mu!

Jag och Greger. HAHAHAA jag ser ut som världens snobb!!!


Jag och my dear friends. Vi matchade varandra ganska så bra!


Jag och Emelie på the daaaancefloor!


Greger hahaha. Med öl och min väska. Han sa om denna bild när jag påpekade att den kunde komma ut på min blogg: "Skriv att jag var full!". Okej: Han var full.


Man blev alltså lite mer oseriös desto senare på kvällen det blev, som ni ser. Jag och Helen :)


Folket från klassen som var där. Alla underbart vackra!

Sugna på att se fler bilder? Jamen då ska ni glo in på min bilddagbok: utloggad7 (hehehhehe) och är du inte medlem så är gästlösenordet "insanity", om jag minns rätt. Fungerar det inte får ni skälla ut mig. Ciao!

Min uppdatering trots ett nu fungerande modem är inte den bästa. Jag skyller på att jag i måndags fastnade framför teven hela kvällen och att det åskade typ hela kvällen igår (jag tänker alltså inte riskera att få modemet krashat av åskan igen). Idag är jag hemma på grund av min dumma mage och tänkte vara lite snäll och uppdatera här.

Nästa vecka är det student och ni kan ju bara tänka er vilken hemsk ångest som trängt sig på mig. Usch. I måndags övade vi på vår studentsång som vi ska ha när vi springer ut och jag ska erkänna att jag hade lätt kunnat börja tjuta om jag inte hejdat mig själv. Usch vad jag inte vill göra detta! Igår var det sista engelskalektionen och trots att jag aldrig gillat den lektionen (om man nu ska bortse från allt kul jag och Helen har haft för oss under de lektionerna där längst bak i klassrummet) kunde jag inte låta bli att känna lite sorg över det. Låter jag som en deppig människa? JA! Jag är nervös för mina betyg också. Jag vet vad jag får för betyg i några ämnen och i flertalet ligger jag mellan två betyg - precis som vanligt. Jag har fått höra att jag har starka vg:n och starka g:n i flera. I svenska b ligger jag på gränsen till mvg, men det blir ändå ett vg i betyget. Det är skit att man inte kan se det där pluset i kanten på pappret sedan! Men min lärare sa att jag skulle vara nöjd och påpekade även att jag har en stor språklig talang. Jag tror att min kusin Sofie och jag är släkt, vad jag minns rätt har du också fått höra det? Jag tror dock att din talang är större än min, haha. Men i alla fall.

Vet ni vad, förresten? Det där föredraget jag höll för högstadiet som ingick i mitt projektarbete, tydligen ska jag hålla det föredraget under projektarbetsmässan i morgon. Jag använder ordet "tydligen" eftersom det var min handledare som typ "bestämde" att jag skulle göra det, och eftersom jag inte hade några bättre förslag på vad jag kan göra på den där fula mässan så var det bara att lyda. Tydligen ska jag stå i TEATERN i skolan och babbla där och de som vill får komma och lyssna. Förstår ni att jag är nervös? Vad har jag gett mig in på? Kan jag fortfarande talet? Kommer det ens komma någon? Tänk om jag blir utskrattad och blir glad över att studenten är nära så att jag snart slipper visa mig på skolan igen? Usssch. Förresten, jag ligger på gränsen till ett mvg för mitt projektarbete.

Just det. Jag ska lägga ut bilder från balen. Balen var förresten en riktigt rolig upplevelse som jag längtar tillbaka till. Det var så roligt att vara så finklädd och umgås med vännerna! På vägen hem från balen var jag mer deprimerad över att allt snart är över. Suck.

Nu ska jag fixa lite bilder åt er.

WOOOOHOOOO!

Det nya modemet är hemma = internet fungerar!

Nu blir det uppdatering mer regelbundet här igen, och jag ska inom kort lägga upp bilder från min BAL som var igår! En sjukt kul kväll som jag avskyr är slut.

Ja, vi hörs sedan.

Ciao!

Nej, jag har inte gått och dött eller fått minnesförlust och glömt att jag har en blogg. Det ligger nämligen till på det sättet att åskan slog ner i modemet hemma för en vecka sedan så jag har varit helt isolerad ett tag nu. Men ett nytt är på väg! Nu sitter jag i skolan och läser mina 16 mail som jag missat nu under veckan som gått. Har en massa, massa plugg att göra innan onsdag då betygen sätts, så på ett sätt är det kanske bra att internetet inte är tillgängligt just nu. På lördag är det bal som gäller och jag börjar bli nervös inför dansuppvisningen. Men det kommer gå bra, hoppas jag nu.

Nu tänkte jag ta mig en sväng till biblitoket i det härliga (ironi på hög nivå) vädret.

Som kompensation för att det blivit väldigt dåligt uppdaterat här, så ska ni inom kort få se en del roliga bilder.

Kul för er, pinsamt för mig!

Tänk att en gest på en sekund kan få det att göra så ont inom en.

Jag behöver gråta ut ett tag.

Nej jag orkar inte skriva nu.

Bla.

Inatt drömde jag att det låg en massa ormar på vår gård här hemma.

När jag skulle hämta tvätten tidigare idag höll jag utkik efter dessa ormar.

Jag hatar ormar.

Jag tror jag stannar hemma imorgon. Har så fruktansvärt ont i magen och mår illa... Fan.

Jag har så mycket skit som jag bara skulle vilja skriva om här i bloggen. Skit som skulle vara så skönt att bara få ur sig. Men det går inte. Jag kan inte (KAN, KAN DU, skulle Victor sagt om han läste detta) skriva det hur mycket jag än vill. Det fungerar inte så. Det gör bara inte det. Ändå är jag så nära till att göra det... för jag orkar inte älta det mer. Egentligen är det inte bloggen som ska få höra det... utan en person. Usch, nu säger jag alltför mycket. Men ibland har jag bara världens lust att säga det rakt ut. Ibland känns det som att jag verkligen måste det, för att kunna gå vidare och för att kunna slippa alla förbannade jobbiga känslor som väller över gång på gång på gång på gång. Men vad gör man när det finns något i en som totaltförbjuder en? Och vad gör man när del delen blir allt mindre för varje dag som går? Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Det är bara förvirrande alltihopa och jag önskar så mycket att det inte var så. Men livet är komplicerat, det bara är så. Det ska nog vara så, förmodligen vore det inget liv om det inte var komplicerat, eller? Meningen med livet är kanske att det ska vara komplicerat och uppgiften är att lösa alla komplicerade grejer för att kunna gå vidare till nästa. Är det så? Om det verkligen är så, är det kanske meningen att jag ska säga allt det där? Inte till bloggn, utan till den människan. kanske detta komplicerade skit skulle lösa sig då, så att jag kan gå vidare och finna annat att ta itu med? Tankarna flödar. Jag tänker som en idiot. Men tänk om det är så? Tänk om det verkligen är så! Detta är nog något av det mest komplicerade jag varit med om, så kanske nästa blir lättare, bara jag kommer dit? Ljuva tanke. Jag vet dock inte om jag kan, men jag måste kanske. Jag måste hitta rätt tillfälle. Eller nej... gah, jag kan inte bestämma mig såhär! Sker det så sker det. Det märks hur det blir. Jag har dock en känsla av att det blir när jag minst anar det, i så fall. Men det märks. Snart kanske det är över och jag ber om ursäkt för att jag inte använt styckeindelning i detta inlägg. Men tankarna flög på och jag kunde inte förmå mig själv att trycka på enter. Ni får helt enkelt stå ut med detta minst sagt förvirrande blogginlägg. En svensklärare skulle säkerligen hacka sig in på mitt konto och ändra allt. Skitsamma. JAg har fått ur mig lite, utan att säga alltför mycket ändå.

Vilket himlans väder! Det har varit fint en massa dagar och nu sitter man här och tittar ut och se folk springa in till första bästa byggnad samtidigt som de försöker undvika vattenpölarna. Nej, jag sitter alltså inte hemma - då hade jag aldrig sett folk utanför fönstret och hade jag det hade jag nog börjat undra. Jag sitter på biblioteket och har väl egentligen tänkt att plugga i väntan på Emmelie.

Och nu skickar hon sms om att jag ska komma till konsum och jag meddelade jag är där om fem minuter. Ännu ett bevis på att jag ej sitter hemma ;)

Ciao!

En MSN-konversation:

Jag: "japp, men ska ändå dra snart... är trött"

Helen: "du.... trött *skickar en bild Kalle Anka som asgarvar*

Jag: "vadå? hehe"

Helen: "Ovanligt :P"

Jag: "jo... man måste ju variera sig lite"

Ja. Jag är en nattmänniska. Just nu en trött sådan!

God natt.

Jag är trött i ögonen men pigg i huvudet. Kom för inte så länge sedan hem från dansträningen - det stämmer nog trots allt att motion faktiskt gör en piggare och förlöser endorfiner eller vad det nu är, som även gör en lite gladare. För jag känner mig faktiskt ganska så glad nu. Nice, nice! Ikväll är det dessutom Desperate Housewives som gäller, vilket höjer humöret ytterligare ett snäpp. Tisdagar är bra.

Något som är mindre glatt men som jag försökt förtränga hela dagen, är att idag är det exakt en månad kvar till studenten. JAG SKREV FÖR FAN FÖR INTE SÅ LÄNGE SEDAN ATT DET VAR TVÅ MÅNADER KVAR!!!!!! Seriöst, vart i hela friden tar tiden vägen? Jag hinner inte med för ett halvt öre. Herregud. Om exakt en månad... då är det slut. Sista dagen. Livet börjar på nytt... Gah. Det är ångestframkallande som tusan. Jaja, nog tjatat om det! Jag lär tappa bloggläsare på grund av detta.

Jag borde duscha, jag borde äta och jag borde verkligen plugga. Men jag tänker hålla den här dagen uppe på topp så jag skiter i pluggandet i alla fall, något som jag börjar bli allt bättre på.

Hörs kanske senare. Ciao!

Varför ska man vara glad i ena stunden och nästan tjuta i nästa?

Jag orkar inte.

Jag är en H-galning av tre anledningar.

Vilka? Ja, det kan ni fundera på!

Ser ni skillnaden?

Ser ni att jag lyckats ändra texten i headern?

I think it looks good.

I think I've done good!

Min vän, Nawal, är oerhört intelligent.

Hon föreslog, att eftersom vi skippat vårt tidsmaskinsprojekt - så börjar vi med ett annat projekt som går ut på få drömmar att besannas.

Det är bara att sätta igång!

Idag har jag köpt skor som ska användas vid balen och studenten (nej, min plånbok är inte såpass tjock att jag kan köpa två par skor - ett till varje tillfälle). Det blev ett par vita pumps med en träcklack, typ. Ganska höga. Kanten på klacken är förresten fruktansvärt vass! Jag gick runt lite med skorna inomhus och råkade komma emot min högra fot med den vänstra, klacken skrapade därmed fram ett sår på min stackars högerfot (jag kan faktiskt gå i klackskor, så det berodde på att jag var lite ovanligt klantig och ingenting annat). Så, bråka inte med mig på balen eller studenten!

Denna helg har jag än så länge inte gjort så mycket vettigt. Jag borde ha pluggat men har inte orkat tänka efter vad det egentligen är som jag behöver göra, det enda jag vet är att det är en del. Betygen sätt den 20 maj, alltså om knappt tre veckor, det betyder alltså att om tre veckor kommer jag ha det ganska så slappt. Det känns både bra och dåligt, och även ganska sjukt. Den 20 maj kommer jag ha lämnat in ett arbete, gjort en läxa eller ett prov på Vimmerby Gymnasium för allra sista gången. Usch. Jag tänkte på idag hur studenten kommer att bli, och jag satt nästan och tjöt. Min själ klarar inte detta.

Nog tjatat om det! Jag har verkligen hakat upp mig totalt på detta, men det är förståeligt, tycker jag. Hur som helst. Kvällen har ägnats åt tacos - och chipsätande med Victor framför "Där fick du!" med Stefan och Krister. Jag skrattade så att jag tjöt i vanlig ordning och Victor var inte bättre han. Tänk att man kan göra sådana roliga pjäser! Jag önskar allt att jag vore så rolig och kreativ, det är verkligen min humor till max. I torsdag glodde vi på "Full frys" och jag kan replikerna där nästan helt utantill, ändå skrattar jag en massa varenda gång. Sjukt!

Vår katt Otto (på tal om absolut ingenting) är lite knasig han. Nej, jag syftar inte bara på namnet, utan även på beteendet. Nu såhär i det varma vädret brukar vår ytterdörr vara öppen om dagarna, vilket är väldigt spännande för våra katter - framför allt för Otto, då, som annars är en utekatt. Han springer nämligen in hela tiden, trots det så står han alltid och skriker som en och annan idiot och verkar totalt livrädd så fort han kommer in. Då "kastar" jag ut honom och han springer sin väg, bara för att några minuter senare trippa in igen och ställa sig och skrika under finrumsbordet. Jag försår mig inte på honom. Visserligen är han bara ett år gammal och alltså inte helt fullvuxen ännu, så hans hjärna kanske inte har hunnit att utvecklats på rätt sätt än. Kanske vill han vara som pappa(?) Rags som springer ut och in för jämnan utan några problem? Jag vet inte, men något knas är det. Hans syskon; Våfflan och Rabbit, är mer normala och håller sig ute. Eller ja, normala kanske jag inte ska säga, i alla fall inte om Våfflan. Jag såg nämligen han och Otto ligga ihopkurna på vår grusgång stekandes i solen. Det såg ganska roligt och obekvämt ut.

Ja, ni. Detta var ett ganska splittrat inlägg, men som vanligt extremt intressant (hehe).

Mjau!

Jag skulle kunna stänga in mig någonstans och leva i min drömvärld.

Idiotiskt? Ja. Underbart? Ja.