BYE BYE SYMPATHY!

People, vet ni va?

Jag har en ny blogg: wordsbyemma.blogg.se

Så, nu tar vi ett KÄRT farväl av denna underbara sympathy-blogg och går över till den nya, fräscha bloggen! Designen SKA ändras så fort jag klurat ut hur jag ska göra, hehe.

Jag kommer ha kvar denna blogg ifall någon (typ jag) någon gång skulle sakna den alltför mycket och vilja läsa gamla inlägg. Men något mer uppdaterande här lär det inte bli, utan detta är sista gången ni ser ett nytt inlägg här. Visst är det lite sorgligt? Efter två år lämnar vi denna blogg bakom oss, men that's life!

Så, besök min nya blogg, för nu KÖÖÖR VI!

Brev till Sofie

Min kära kusin Sofie tycker att jag borde uppdatera min blogg. Hon skrev det i sin blogg och jag är inte den som gör min kusin besviken. Hehe.

Sofie använde detta citat i sitt blogginlägg, taget från ett av mina gamla inlägg här:

"Jag har nu även börjat sova på bussen igen (nästan). Det är svårt utan min kära sovpartner! Jag saknar dig! Tycker vi borde åka buss någon dag och sova." (Augusti 2008)

Det är alltså Sofie som är mina kära sovpartner här. Sofie och jag har känt varandra väääldigt länge, vi är faktiskt uppvuxna tillsammans. Och under vår gymnasietid satt vi alltid bredvid varandra på bussen till skolan och sov. Ni vet, när man bor så pass öde och långt ifrån skolan som vi gjorde, innebär det att man får gå upp extra tidigt och åka buss längre än de flesta andra människor. Därför utnyttjade vi denna cirka en timmes långa färd til skolan, genom att sova. En oerhört social timme det, hehe.

Jag vet att uppdateringen här inte varit den bästa (kan man lätt säga, hehe). Och jag tänker inte komma med ursäkter till detta, för jag har inga bra. Däremot kan jag säga att det ska bli ordning med mitt blogguppdaterande snart. Så, har bara tålamod så är jag snart tillbaka, bääättre bloggerska en någonsin! Hohoho!

Ciao!

Onödigt att åka till skolan när man ändå ska åka hem igen!


Ny trend?

The smile on your face
Lets me know
That you need me
There's a truth
In your eyes
Saying you'll never leave me

(When You Say Nothing at All - Ronan Keating)

Förutom att jag vill förmedla lite kärlekskänslor vill jag även meddela att jag numera inte längre är på gränsen till rödhårig som jag varit i några hundra år, utan nu är jag verkligen rödhårig.



Korthårig är jag också!!!! Vilket jag inte har varit på några tusen år. Det var lite av en traumatisk upplevelse hos frisören när jag insåg vad jag (eller min frisör) hade gjort. Så snäll som jag är hade jag inte mage till att säga något när min frisösr stod och ojade sig över hur fint det blev, att hon skulle skriva upp denna färgblanding och gick även och berättade för sin kollega att hon skulle ha denna färgstyling nästa gång hon fixade sitt hår.

Har kanske skapat en ny trend?

Anyway, efter att min chock lagt sig och jag kommit hem och studerat min nya frisyr, känner jag mig nöjd. Det syns inte på bilden men står jag under en lampa ser jag ut som ett stoppljus i hårbottnen, vilket är lite väääl för min smak. Men det skulle tydligen försvinna efter de första tvättarna. Tack och lov.

God natt.

Ett fel

Jag tror det är något fel på mig, ett fel som suddas ut mer och mer för varje dag som passerar. Får så ofta för mig att allt ska förstöras, att det bara är jag som känner såhär starkt. Så fel jag har, varje gång. Du sa en gång att jag skulle nypa mig i armen och säga högt till mig att jag har fel, varje gång de tankarna dyker upp. Haha. Sweet.

HUR SOM HELST! Trots att det är lite knas med mig så är jag happy, happy, happy! I grund och botten vet jag vad som verkligen stämmer, och det gör mig så äckligt glad. Åh! :D

Nu till något heeeelt annat. Det här med bloggen. Uppdateringen har varit KASS och det inte bara på grund av en icke fungerande dator (just nu har jag en gammal stationär dator som jag tagit hemifrån), utan också på mig själv. Jag gillar att blogga, egentligen. Har ingen bra förklaring på varför det blivit som det blivit, men det ska fixas! Hur har jag inte riktigt bestäm än. Kanske en helt ny blogg? Vi får se! Jag återkommer helt enkelt med mer info vid ett senare moment.

Nu ska jag sova. God natt alla bloggläsare, ni envisa stackare som fortfarande kollar in denna sida, hehe. KRAAAAAAAAM PÅ EEEEEEER!

En kvällspigg pensionär

Heeeey people!

Just nu hänger jag i det underbara universitetsbiblioteket, och då tänker ni "oj, vad duktig Emma är!". Vilket ni delvis har rätt i, jag har suttit här sedan klockan tolv och gjorde grupparbete fram till två ungefär då vi blev klara. Har nu i över en timme suttit och drygat på Facebook och läst bloggar i väntan på att en klasskompis ska blir klar med sitt grupparbete så hon kan komma hit och vi kan fortsätta på vår lilla uppgift som ska redovisas imorgon. Så i två timmar idag har jag varit duktigt i alla fall, än så länge!

Min egna dator har lite problem, så trots att datorerna på detta bibliotek är äckligt sega har jag ändå kunnat komma ifatt med bloggläsande och allt sådant där shit som jag inte kunnat kolla nu på ett tag. Jobbigt att vara utan dator, och ännu jobbigare med tanke på att de enda kanalerna jag har på teven är ettan, tvån, fyran, sexan och Barnkanalen. Så har jag inte haft någon rolig person att umgås med har det oftast slutat med att jag har gått och lagt mig redan vid elva, och ibland till och med vid tio om kvällarna. Känner mig lite som en kvällspigg pensionär. Den känslan blir inte heller bättre av att jag klockan sju om kvällarna sitter och tittar på "Vem vet mest?".


Nu verkar dock min kompanjon vara på igång. See yaaa!

:)

Kan knappt sluta le.

Underbar kväll!

Sketna Vimmerby fanns på listan

Jag läser just nu Sociologi.

Idag fick jag lära mig att Vimmerby hade cirka 1400 invånare på 1850-talet. Min lärare hade en lista över Sveriges städer under den tiden och dess invånarantal. Han tittade på mig och frågade vart jag var ifrån, jag svarade Vimmerby, men skrattade också och sa att den staden finns nog inte med på den listan. Men, som ni kanske förstod, så fanns lilla sketna Vimmerby där. "Ojojoj!"

Jag fick även lära mig att i dagens Sverige ägnar sig mindre än tre procent åt jordbruk, och mindre än tio procent bor på landsbygden. Detta tolkar jag som att jag har haft en ganska unik uppväxt med en väldigt unik familj. Jag meddelade min pappa detta via ett sms och fick det entusiastiska svaret "OK" tillbaka. Och när jag skriver entusiastisk är jag för en gångs skull inte ironisk, för mycket mer kan han faktiskt inte skriva, så mindre entusiastisk kan han alltså heller inte vara (ska dock påpeka att jag fick ett BRAVO när jag tog mitt körkort, men då var han väl extremt entusiastisk).

Nu blir det teven, och kanske till och med lite popcorn!


WIHU!

Hade planerat ett skitbra inlägg men är alldeles för uppspelt för att koncentrera mig, haha. Idag är i vilket fall som helst dagen som jag väntat på i nästan tre månader här!

WIIIIHUUUUUUUU!!!!!


Good day!

Idag har det varit en bra dag.

Trots att jag först vaknade klockan åtta på grund av byggarbetare med jätteborrmaskiner på våningen under. De fick dock nog efter en stund och jag kunde somna om igen. Vid elva vaknar jag igen och ligger och drar mig ett tag, till jag näst intill flyger upp av glädje tack vare ett sms. På sööööndaaaag!!!

Sedan har jag tillbringat dagen på stan, shoppat kläder och block till skolan som börjar på tisdag. Andra shoppingrundan den här veckan och har ännu inte inhandlat allt som jag planerade till en början, lär bli intressant att se hur pengarfronten kommer se ut i slutet av månaden.

Nu har jag precis tagit ut mina tobleronemuffins ur ugnen, ja, tobleronemuffins! Låter inte det hur gott som helst? Jag hoppas det i alla fall, hehe.

Som sagt, en bra dag idag. Trots att den inte lär slå söndagen på hästlängder då finaste kommer hem, jag längtar som en idiot!

Ciao!


Soooooooooooon

Nästa vecka.

Nästa vecka!

NÄSTA VECKA!

Three little words...

"Vi ses snart!"

Tänk att de här tre små orden kan göra en så himlans glad!

:D :D :D :D

(Jag gör normalt inte flera smileysar på raken, undtag på msn, och absolut inte såhär i en blogg eller i andra "seriösa" text-sammanhang, men vad göra när mitt leende just nu säger mer än en massa ord?)

Finally

Det är augusti.

YIIIPPPIIIEEEEE!!!

Smile

Jag sitter och ler för mig själv. Det är ganska konstigt, men på ett otroligt bra vis, att känna en starkt glädje genom hela kroppen, näst intill hela tiden. Den försvinner liksom aldrig helt. Jag kom på mig själv med att stå och le och nästan småfnissa på jobbet idag när jag lade på lekasaker på tidiningar (jag jobbar på ett tryckeri). Folk måste trott att jag hade det väldigt roligt, hehe. Fast det hade jag, i och för sig, i mitt huvud gjorde jag allt annat än att lägga på leksaker på tidiningar som kom farandes på ett rullband, i mitt huvud hade jag det riktigt bra!

Har en känsla av att även denna helg kommer att bli toppen! Imorgon ska jag käka kebab och gå bio med brorsan(!). Hur coolt är inte det? Att han faktiskt följer med sin storasyrra på sådant, för något år sedan bara hade han sprungit gömt sig av att ens höra förslaget. Min brorsa börjar bli vuxen. På lördag är det grillfest med släkten som gäller, och hur kul är inte det? Släkten två helger i rad är ej fel.

Nu ska jag snart fortsätta att le till "Family Guy" ;)

Lovely weekends!

Jag har haft tre otroligt roliga helger på rad nu. Igår var det kusinparty at my place i Kalmar och det var totally amazing! Hade det sjukt trevligt och sjukt kul. Jag hade lagat middag (ja, tror det eller ej, och det var ätbart...) vi drack, åt chips, ägnade oss åt en massa babbel, allsång till Markoolios gamla låtar och matsnack mitt i natten som gjorde oss alla totalt utsvultna, så dagen efter blev det pizza och kebab.

Innan sommaren började trodde jag den skulle bli skit. Men den har blivit väldigt bra, och det är tack vare alla underbara människor jag känner! Och vet ni vad? Imorgon börjar min sista arbetsvecka. Därefter är det augusti. Life's pretty damn good.

TACK till alla er som fått min sommar att bli bra trots alla omständigheter. You rock, och jag hoppas det blir fler sådana underbara tillfällen innan denna sommar är över.

Försökte få en blank rubrik....

I got this happy feeling in my stomach!


AUGUSTI!

Jag tycker att det kan bli augusti, nu!

Han kommer hem, jag har en ledig månad framför mig, Darin släpper nytt album, Helenus har kräftskiva plus dubbelt födelsedagsfirande och jag ska för det mesta ägna min tid i Kalmar, where I belong.

Går ännu en gång emot allt folk vad gällande längtandet. Antar att många INTE vill ha augusti då det är den sista sommarmånaden, hösten vankas och allt återgår till det normala, som till exempel en massa studier. Förra året längtade min umgängeskrets efter studenten medan jag hoppades att den dagen aldrig skulle komma. Är helt enkelt inte som alla andra alltid, men någon ska väl vara onormal.

Just nu jobbar jag och sliter nästan varje dag. Är uttröttad till max vilket bidrar till min längtan efter augusti. Vad som är tur är dock att jag trots allt har saker att se fram emot, även denna månad. Den kommande helgen ska spenderas i Kalmar tillsammans med Helenus och Emelie, och helgen därpå blir det antagligen Kalmar igen med kusinerna! På onsdag ska jag dessutom göra ett besök i Storebro tillsammans med Helenus (som jag har tvingat med mig) för att se Darin. Det är tur att det finns små ljusglimtar även denna månad.

Vill även utbringa ett HEJ till min kusin Sofie, som jag säkerligen vet kollar in min blogg ofta trots min kassa uppdatering. HEJ!

Nu ska jag fortsätta vänta på att det ska bli augusti.

Min musiksmak

Jag vet precis vem jag ärvt min musiksmak ifrån.

Har börjat nöta en av Darins nya låtar, "Can't Stop". Spelade den på lite högre volym från min Spotifylista, så att det hördes in till vardagsrummet där mamma och pappa satt och glodde på teve. Efter att jag varit där för att säga en sak till mamma frågar pappa mig om det är Darin jag spelar och vad det är för låt. En minut senare sätter han sig i datorrummet och efter andra gången jag spelar låten medan han sitter här, börjar han sjunga med och stampa takten till låten.

Det är inte första gången han diggar en av Darins låtar, vilket jag är lite halvt stolt över. Min pappa lyssnar även en del på pojkband, som till exempel Westlife. Så att jag dras med en musiksmak som bland annat innehåller Darin, Ronan Keating, Savage Garden och allt vad det nu är, är inte något vidare konstigt. Sedan ska det självklart tilläggas att jag lyssnar på mycket annat också, min Spotifylista innehåller även Aerosmith, Eddie Meduza, Akon och Markoolio.

Men, i grund och botten är jag en riktigt pop-nörd när det gäller musik, vilket förmodligen då beror på min pappa, och, det är jag stolt över!

Skogen, here I come

Imorgon ska jag cutta mitt hår. Får hoppas det blir bra. Sedan, på typ onsdag, drar jag hemåt till skogen och under juli månad ser jag ut att börja spendera ganska mycket tid där. Eftersom jobbet jag fick här inte alls kändes bra ska jag nu istället jobba på min mammas jobb en månad, som det ser ut nu i alla fall. Jag kommer dock återvända till Kalmar för bland annat diverse 20-årsfester, där en av dem är min alldelels egna, woho. Vad gällande sovplatser till dess är allt genomtänkt och klart och alla som har ansökt om sovplats, will have one.

Annars är det mesta lugnt. Eftersom typ alla utom jag jobbar vid midsommar, kommer jag att spendera tid med familjen, släktingar och några bekanta i Falköping, som det ser ut nu i alla fall. Det ska tydligen spelas brännboll där och "ingen kommer undan", skrev mamma i ett sms idag. Och att jag skulle leta fram ett par bra skor till det. Så vadå, högklackat är inget bra till brännboll? Helt ärligt tror jag ingen skulle märka någon skillnad, eftersom jag är så pass usel på den sporten, eller vad man ska kalla det. Det känns inte som någon sport, det känns som skit. Enda gången jag faktiskt tyckt det var roligt att spela brännboll var den gången då vi hade klassfest under studentveckan. Kan kanske bero på att jag och flera av klasskamraterna inte var nyktra. Jag får helt enkelt se till att få i mig något alkoholaktigt på fredag, så kanske det kan bli kul trots allt.

Nejni. Nu borde jag sova. Tycker jag alltid avslutar mina blogginlägg med den frasen. Jag måste börja blogga vid normala tider.

God natt!






I miss you!

En massa babbel

Av någon anledning började jag läsa gamla skolarbeten från gymnasiet, och det är en himlans tur att jag inte skriver på samma sätt nu som då, för då vet man aldrig hur det hade kunnat gå. Eller jo, en massa underkända arbeten hade det blivit. Ett bevis för att mitt språk idag är bra, är att en lärare (eller vad det nu heter på universitetsnivå) antydde att mitt språk var mycket bra i mitt senaste arbete och att det var bra skrivet. Vilken tur att han inte var min lärare på gymnasiet!

Förresten, jag har fått sommarjobb! Som personlig assistent, inte helt fel! Ska bli kul, givande och intressant. Känner mig dock nervös eftersom det är ganska nytt för mig, men vi får se hur det går. Hoppas på det bästa! Fick mitt schema idag också och jag kunde andas ut när jag såg att jag är ledig hela den helgen då jag ska ha min 20årsfest. Ibland har man tur! Ser väldigt mycket fram emot den helgen och det är än så länge INGEN som har nekat min inbjudan, har bara fått några enstaka "kanske" och jag hoppas att dessa "kanske" kan utvecklas till "JA!". För så kul vi kommer att ha det, haha. Bara hoppas på att det blir fint väder så jag kan slänga ut de flesta på balkongen, men annars får vi tränga ihop oss här inne. Det blir mysigt det också.

Idag har jag varit väldigt duktig, ska ni veta! Först tog jag en ordentlig sovmorgon (ja, det är duktigt, tänk på min hälsa!) sedan hade jag möte med jobbet, därefter kom jag hem och gjorde en misslyckad pirog (okej, kanske inte så duktigt, MEN det var första gången, och att jag gav mig på det var duktigt), därefter mötte jag upp Becca för en promenad och glass. Har alltså gått fram och tillbaka mellan lägenheten och stan, vilket blir cirka sex kilometer. Sedan plus rundorna jag och Becca hade på stan, det blir om man är väldigt generös, upp emot en mil! Är inte det duktigt, så säg (det var just därför jag tyckte mig förtjäna att öppna en chipspåse ikväl, inte för att det är något hinder annars, hehel). Och ja, mina fötter värkte, vilket beror på att de helt enkelt är alldeles för vana vid högklackat och när jag idag hade mina platta skor fick de en chock av att vara så nära marken. Så kan det vara!

Nu ska jag hoppa in i duschen, och ja, jag duschar mitt i natten. Imorgon blir det att steka sig i Kalmarsundsparken med Becca och därefter har jag informationsmöte angående jobbet. Ciao!

Konstiga sömn!

Det händer mycket i mitt liv om nätterna.

Ifall jag inte drömmer mina konstiga drömmar, vaknar jag av att jag pressar ihop käken väldigt hårt eller att jag knyter näven så pass mycket att mina långa och vassa naglar borrar sig in i handen, vilket gör att jag vaknar av att det börjar göra ont och därmed har fått fina märken från mina naglar på handen.

När jag ska sova MÅSTE jag ha ett glas vatten bredvid sängen. Jag har försökt göra mig av med denna vana flera gånger, men utan framgång. Är jag utan vattenglaset en natt blir jag så uttorkad i munnen att det brukar sluta med att jag får springa upp och dricka i alla fall. Jag är dessutom nästan alltid hungrig när jag ska sova, hur mycket jag än ätit under dagen och trots att jag kanske smällde i mig en chipspåse knappt en halvtimme innan jag går och lägger mig, får jag det där suget i magen så fort jag lägger mig i sängen. 

Jag tror mig även ha drabbats av något "restless-legs"-liknande. När jag har varit stilla ett tag, särskilt när jag ligger och ska försöka sova, börjar det krypa i benen på mig. Ibland så pass mycket att jag får gå upp ur sängen och gå lite för att få det att försvinna, och sedan bara hoppas på att jag somnar så pass snabbt att det inte hinner kommer tillbaka medan jag är vaken.

Inte går jag och lägger mig vid normala tider heller. Eller går upp, trots att denna helg har inneburit mer normala tider vad gällande uppstigandet. Är hemma i skogen och vid klockan elva brukar pappa börja skrika på mig och brorsan att vi ska stiga upp. Det är inte så att varken han eller jag hoppar upp ur sängen, men upp kommer vi. Pappa har även fått för sig att om han går och öppnar dörren in till mitt rum så går jag upp fortare. Helt ärligt vet jag inte om det är någon bidragande orsak till att jag är uppe innan tolv när jag är här hemma, men det kan han väl få tro.

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Och snart i sådana här sammanhang brukar innebära om en timme, typ. Vi får hoppas jag klarar mig utan konstiga drömmar, en uttorkad mun, myrstacks-ben och en chips-sugen mage.

See ya!

Tidigare inlägg
RSS 2.0