sympathyforme

Jag skrev så sent som i går kväll om hur bra datorn hade blivit, jag tror jag tar tillbaka det. Okej, det är inte att den har börjat låta igen. Det som irriterar mig är hur fruktansvärt seg den är, på nätet. Den hänger sig all the time, får seriöst panik!

Något annat tekniskt som fungerar ännu sämre, är min cd-spelare. Okej, den har inte fungerat särskilt bra på flera år, men nu... nu är det katastrof! Den har jättesvårt att läsa skivor, den kan stå i fem minuter och försöka, sedan ger den upp. Eller så börjar den vibrera och låta ungefär som datorn gjorde förr. Yey! Skitkul. Det roliga (om man nu kan uttrycka sig så) är att det är VISSA skivor som den särskilt har svårt för, vilket är dem flesta, särskilt dem nya och de som inte spelas så ofta. Men de brända är värst, fy tusan vad lång tid det kan ta innan dem går i gång. Nyss försökte jag med allt i tjugo minuter utan resultat, jag gav upp sur som bara den.

Har önskat mig en ny CD i julklapp. Jag hoppas jag får en!

Datorn har äntligen fått BRA kondition!

Förr var det alltid så att datorn här hemma lät som en motorsåg, eller nej, ett helt sågverk! Efter att ha suttit i en halvtimme vid datorn började den låta lite, dundra typ. Efter en timme började man känna små, små vibrationer i bordet. Efter nästan två timmar var sågverket i full gång och vibrationerna var så starka att man hade kunnat tro det var mobilen som vibrerade. Ännu värre blev det också när man tittat på videoklipp på youtube till exempel eller något annat "ansträngande". Men nu, nu låter den bara lite.

Jag tror därför att datorn fått bättre kondition. TJOOO!

Tack till Joanna, Jennifer och Sofie, dem tre som (hittills) kommenterat min senaste blogg. Har tagit till mig era tankar jääättemycket, bara så ni vet! Nu är jag ett steg närmare ett "besult", känns det som!

I dag blev jag väldigt glad. Min nya idol, Lars, hade svarat mig på myspace! Jag berättade för honom hur jag redan från början föll för hans låt "Rejected Love", att min pappa lade en kommentar som var "Det där är ju helt fantastiskt..." när hans första auditionen visades på teve och att jag även gillar hans andra egenskrivna låtar väldigt mycket! Speciellt: Console, Strangely Blessed, Let's Go och Rejected Love då. Han svarade:

Hej
känns jättekul att du gillar strengely blessed
var du nu har fått tag i den... :)
för den skrev jag typ i förbifarten nångång
och jag har typ... många fler låtar som jag har skrivit som jag anser vara i samma klass, om man säger.
jättekul
för det innebär ju
att du kanske skulle gilla dem också?
hoppas jag kan släppa dem brabrabra på skiva nån gång
tack så himla mycket

stor kram
och hälsa pappa

mvh lars

Haha! Jag svarade honom och undrade hur det kändes inför fredagens schlagertema, och fick då ett kort svar som löd: "det känns bra :)".  Glad? Ja!

Innan jag avslutar ska jag nämna en annan sak som gjorde mig glad, i dag tog Helen KÖRKORT!!! GRAAAAAAAAAAAATTIS! Nu är vägarna osäkra i Vimmerbyområdet, watch out! Och snart kommer även jag och gör dem osäkra ;) förhoppningsvis, om allt nu går som det ska!

PUSS!

Jag: "Victor, tänk efter ordentligt nu, vilket yrke tycker DU skulle passa mig?"

Victor tänker och funderar, sedan säger han: "Matinspektör! För du klagar alltid på skolmaten."

Jag skrattar åt honom: "Haha, faktiskt. Men, tänk, vad mer skulle jag passa som?"

Victor: "Inte stå-upp-komiker, för du är så tråkig! Men.... *tänker en lång stund* Jag tror inte du skulle passa som lärare. För jag tror inte du skulle gilla sitta i ett klassrum hela dagarna. Du kan jobba som en sån som... vad heter det? rec... recen..."

Jag: "Recenserar?"

Victor: "JA! Du kan recensera tv-spel! Eller musik! Hm... *tänker igen* Jag vet! Sportkommentator! Eller nej... du gillar inte sport."

Jag: "HAHAHAHA!"

Victor: "Du kan jobba i en skoaffär... Eller så kan du bli nyhetsuppläsare, för alla som jobbar som såna är så tråkiga, och det är du också."

Jag: "Tönt! Programledare kanske vore roligare då?"

Victor: "JA! Du kan bli programledare för Bobster. Du gillar ju alla småglin så..."

Om lite mer än ett halvår tar jag studenten. Det känns både bra och dåligt. Underbart att komma ifrån Vimmerby, slippa allt, börja om på nytt. Tråkigt att komma ifrån vissa personer, läskigt att göra något nytt. Med allt detta kommer också en fruktansvärd ångest som bär på frågan, som jag är säker på att många andra har: vad ska jag göra efter?

När jag var riktigt liten ville jag bli konstnär, vilket är ganska oförståeligt eftersom det enda jag kan rita någorlunda bra är katter och att bild aldrig varit mitt starkaste ämne. Jag ville också bli sångerska efter att ha tittat på småstjärnorna, något som också är ganska underligt, eftersom jag sjunger värre än en skadeskjuten kråka. Efter det blev jag dock inriktad på att jobba på förskolan, och att jag på gymnasiet ville gå Barn och fritid. För barn ville jag jobba med, för jag älskade verkligen att ta hand om dem, leka med dem och allt det där! Fick erfara mycket sådant eftersom mina föräldrar känner andra föräldrar som har mindre barn. Jag var alltid det äldsta barnet när våra familjer träffades och brukade alltid ta hand om dem små. Bara några år innan jag började gymnasiet ville jag i stället bli lågstadielärare, efter en prao på förskolan i Tuna kändes det mindre lockande, fast visst roligt var det, men jag upplevde min prao på Tuna Skola i stället mycket, mycket roligare!

På gymnasiet har jag hunnit ändra mig ofta, jag har velat bli låg - och mellanstadielärare men också gymnasielärare. Jag har velat undervisa i engelska, musik, svenska, yrkesämnena på Barn - och fritdsprogrammet och jag vet inte allt. Det jag vet nu är att engelska går bort - jag vet att jag inte är tillräckligt på bra det, musik - osäkert! Känns som man kanske borde kunna sjunga då också, jag tror inte det räcker med att kuna spela piano och lite gitarr. Svenska kan fungera, men det är mycket i svenskan som jag tycker är tråkigt också, typ historia och sådan skit som av någon underlig anledning ska ingå i detta, annars så roliga ämne! I så fall får det bli på en lägre nivå och inte gymnasiet jag undervisar i. Bättre att lära små barn läsa och skriva, för det kan jag! (Fast visst, ofta när man undervisar på låg och mellan undervisar man i dem flesta ämnen för en och samma klass). Egentligen är det ämnet jag har lättast för och som jag tycker är mest intressant är just yrkesämnena som finns på BF, oftast i alla fall.

Vad är det då som får mig att tveka? Är det att det tar längre tid att utbilda sig till detta? Jag vet inte, kanske är jag rädd för att inte klara av att undervisa ungdomar? Jag vet att jag skulle tyckte det var roligt, men jag vet inte om jag skulle klara av det. Usch, det är så svårt!

Jag vet inte ens om jag vill utbilda mig längre, om jag orkar! Det känns så lockande att börja jobba, tjäna pengar, och så vidare, men med vad skulle jag jobba med? Det mesta kräver att man har en högre utbildning. Kanske en klädaffär skulle passa? Jag gillar kläder, jag skulle säkert klara av det, men jag skulle inte känna att det ger något! Inte för mig i alla fall.

Lite smått och drömmande har jag även velat bli en "sådan som håller föredrag" men jag menar, vad är det för yrke? Jag gillar att göra det, i skolan och sådant, tycker det är jätteroligt att utforma vad jag ska säga, få in lite humor i det och så vidare. Sedan älskar jag känslan efteråt, om det gått bra! Eftersom jag ofta varit så nervös innan är det så skönt när det gått vägen! Men vad skulle jag snacka om? Och hur blir man en sådan? Det känns som att man måste ha upplevt något viktigt och berörande för att bli det. Så jag får nog lägga det på hyllan.

Jag är just nu i ett desperat behov av hjälp. Det är dags att söka till högskolan i vår, och jag vet verkligen inte vad jag ska göra! Vad tycker DU? Tycker du som Victor? Att jag ska bli matinspektör? Haha! På ett sätt skulle jag passa som det, har alltid kommentarer vad det gäller mat, men haha, nej. Usch! Smaka på äcklig mat hela dagarna står jag helst över. Och ja, programledare för Bobster (vet knappt vad det är för program), eller Bolibompa vore säkert roligt, haha! Sitta där och vara helt hänförd av allt och det skoj. Men kan inte riktigt se mig själv som det. Tur att jag har Victor som rådgivare ändå, helt åt skogen kanske han inte var (:

Måste bara tilläga: mamma sa för en veckan sedan ungefär att jag skulle passa som POLIS! Liksom... what? Jag, polis? Henne förklaring var att jag är "så lugn". Men never in my life, jag skulle ALDRIG klara det! Herregud.

Lämna gärna kommentarer!

En del lärare borde faktiskt inte vara lärare. Fy, så arg man blir ibland!

G - satsa på VG
VG - satsa på MVG
MVG - fuska!

Ja, ungefår så känns det! Och:

Jobba ihjäl er på fritiden så jag blir jag nöjd!

Man är bra på att planera, alltså! Jag, Emelie och Helen har sedan i början av hösten planerat att dra till Linköping den sjätte december. I dag när jag loggar in på Darin.nu, ser jag att nya signeringsdatum kommit upp. Glatt kollar jag in ifall något är i närheten, finner först Linköping, sedan Västervik. Min blick fastnar framför allt på Västervik, som är den 18 december, coolt att han kommer och signerar så nära! Sedan kollar jag datumet för Linköping... sjätte december! HAHA! SNYGGT som in i sjutton alltså! Kan inte bli bättre tajmat, grymt!

Nu har jag suttit hemma och glott i två dagar, otroligt tråkigt! Mitt huvud värker, jag är yr och helt makalöst trött. Trots att jag sovit över tolv timmar två nätter i rad nu... Usch! Måste dock tvinga iväg mig till skolan i morgon, hur lite jag än orkar. Har ett stört prov på fredag som jag inte kunnat öva på eftersom boken är i skolan. Toppen.

Ja, vi kan ju ta ett till prov nästa fredag!

HEHE! Ja, oh vad kul. Skrattar verkligen ihjäl mig!

Pratade med Zack nyss och han är i Stockholm, hade inte varit fel att vara där nu och helt frisk. And i miss him! Men ska väl antagligen träffas i helgen, vadå längta ihjäl sig? Den som väntar på något gott!

Något annat, nästan lika gott, är att det finns CHOKLADMUNKAR i vårt skafferi. Det är nog bland det godaste som finns, jag och choklad hör verkligen ihop! Det ska ätas efter att chatten med Darin varit. Hehe. Så himla roligt att det verkligen händer saker runt honom just nu. Nya singeln (som bara blir bättre och bättre i mina öron) släpptes till radiokanalerna i måndags och spelas redan flitigt på bland annat NRJ, har toppat ITUNES-listan och någon mer lista jag inte minns vad det var, haha. Grymt bra går det i alla fall!

Ja, ett ganska rörigt och blanat inlägg, men det kan inte vara perfekt varje gång ;)

CIAO!

http://www.nrj.se/?underpage=158.40045

Skitroligt! Rösta på Darin och jag lovar bli SKITDUKTIG på att uppdatera min blogg, för jag vet hur mycket ni älskar den ;)

Han är tillbaka och har överträffat sig själv ännu en gång!

Roadtrip

Ojojoj. I dag har det skett ett mirakel!  Jag, Emma, har köpt en kalender! En röd och fin! Jag har under hela min livstid aldrig använt något sådant, på något sätt har jag lyckats ha koll på det mesta i alla fall. Det är inte förrän nu det börjat bli jobbigt, som tur är har jag dock inte kommit till skolan och upptäckt att vi har prov för att jag glömt datumet, men det var nog bara en tidsfråga! Så nu får vi se hur flitigt jag kommer använda den.

TJOHO!

Jag tror - eller rättare sagt jag vet - att jag har dem mest underbara vännerna i denna värld!

Ibland undrar jag ifall jag gjort mig förtjänt av dem.

Jag blev totalt dissad förut! Jag var ensam hemma. Mamma jobbar, pappa var ute och likaså Victor. Jag satt vid datorn och var så duktig och övade på min redovisning om epilepsi som jag har i morgon, då det knackade på dörren. Lite smått irriterad fick jag gå ifrån för att öppna, trodde nästan det skulle vara Victor som knackade (han gör så ibland, fråga inte varför), och där stod en man som jag såg på klädseln (han var klädd som en bonde) ville pappa något. Han skulle tydligen titta på någon (stenålders) trödska (stavning?) som han skulle köpa/få av pappa. Eftersom pappa inte var inne så sa han att han skulle komma tillbaka en annan dag...

Fast innan han gick så frågade han: "För du vet inte vart trödskan står?"

Jag: "Haha! Nej, det har jag ingen aning om..."

Han: "Haha. Jag förstod väl det."

Så gick han. Tack för den!

Allt är bra nu igen!

:)

Ibland blir man mest irriterad... på sig själv! Fy, säger jag bara.

Verkar ju inte spela någon roll, vad som än händer. Det är inget som försvinner i alla fall! Eller har jag fel? Det kanske är på väg, detta kanske bara är något dumt återfall eller något sådant. Något som försvinner snart. Men det känns inte så... jag har haft mina återfall och detta är nog mer än så. WHY?!?!? Jag hatar och åter hatar det här!

Irriterad till tusen!