Hälsa på!
Idag har jag haft en trevlig dag med Nawal, vi har dragit runt lite överallt och kollat in varandras lägenheter och snackat skit. Allmän slapp dag, men kul! Kom hem strax innan sju och har efter det ätit två middagar! Helt sjukt, haha. Först blev det nudlar och därefter en djupfryst paj. Gott!
Imorgon är det skola som gäller och jag börjar bli lite smått nervös. Men det ska bli kul också. Helen kommer hit på eftermiddagen sedan vilket ska bli sjukt roligt! Jag uppmanar även andra vänner att hälsa på mig. Alla som känner att de borde komma hit, KOM HIT! Jag har inte världens största place men so what, jag kastar ut er på balkongen eller in i badrummet, för där finns det plats, om ni blir för många.
Nu har jag tänkt fixa lite inför imorgon, se till att allt nödvändigt material är nerpackat och sådär. Sedan säger jag godnatt!
Imorgon är det skola som gäller och jag börjar bli lite smått nervös. Men det ska bli kul också. Helen kommer hit på eftermiddagen sedan vilket ska bli sjukt roligt! Jag uppmanar även andra vänner att hälsa på mig. Alla som känner att de borde komma hit, KOM HIT! Jag har inte världens största place men so what, jag kastar ut er på balkongen eller in i badrummet, för där finns det plats, om ni blir för många.
Nu har jag tänkt fixa lite inför imorgon, se till att allt nödvändigt material är nerpackat och sådär. Sedan säger jag godnatt!
KALMARBOOOO!
HEEEJ PEOPLE!
Jag vet att jag uppdaterat något fruktansvärt dåligt, men nu glömmer vi det! Jag är just nu nyinflyttad i Kalmar, första natten här är avklarad och det känns fantastiskt bra! Dock lite ovant. Har inte hunnit vänja mig vid tanken att jag faktiskt bor själv nu och en och en halvtmme från familjen och släkten och vännerna. Men så är det. Jag trivs redan, min lägenheten är jättefin, dock inte så välstrukturerad än och inte fullfärdig heller, men det kommer!
Något annat som känns ovant, är efter att ha bott i skogen hela livet fram till nu att plötsligt ha GRANNAR och bilar som kör förbi oftare än tre gånger om dagen. Många känner sig ensamma när de flyttat iväg själva första gången men det gör då inte jag! Blir nästan lite rädd med tanke på vad mycket folk det finns här omkring, haha.
Igår fick jag besök av Joanna som flyttade hit för ett tag sedan, mycket trevligt! Så har alltså haft min första gäst också.
Men nu ska jag dra till bussen för att sedan möta upp Nawal, vi ska utforska lite och handla lite block och sådär. Ska bli kul!
Ciao!
Jag vet att jag uppdaterat något fruktansvärt dåligt, men nu glömmer vi det! Jag är just nu nyinflyttad i Kalmar, första natten här är avklarad och det känns fantastiskt bra! Dock lite ovant. Har inte hunnit vänja mig vid tanken att jag faktiskt bor själv nu och en och en halvtmme från familjen och släkten och vännerna. Men så är det. Jag trivs redan, min lägenheten är jättefin, dock inte så välstrukturerad än och inte fullfärdig heller, men det kommer!
Något annat som känns ovant, är efter att ha bott i skogen hela livet fram till nu att plötsligt ha GRANNAR och bilar som kör förbi oftare än tre gånger om dagen. Många känner sig ensamma när de flyttat iväg själva första gången men det gör då inte jag! Blir nästan lite rädd med tanke på vad mycket folk det finns här omkring, haha.
Igår fick jag besök av Joanna som flyttade hit för ett tag sedan, mycket trevligt! Så har alltså haft min första gäst också.
Men nu ska jag dra till bussen för att sedan möta upp Nawal, vi ska utforska lite och handla lite block och sådär. Ska bli kul!
Ciao!
Problem
Jag ska inom kort berätta om min dag. Men först måste jag fundera ut hur mitt smink ska eskorteras (man säger så va?) till Kalmar och vilka porslinsgrejor jag faktiskt MÅSTE ha med mig. Jag behöver och har inte nog med yta för att få plats med allt.
Och som svar på Sofies fråga: På lördag är jag officiell Kalmarbo!
Och som svar på Sofies fråga: På lördag är jag officiell Kalmarbo!
Svårt att komma till kojs!
Jag är verkligen expert på att komma i säng alldeles för sent när jag ska upp tidigt dagen efter. Jag lovar mig själv att vara i säng till tio, när klockan börjar närma sig börjar jag göra i ordning mig, som att ta ut linserna och borsta tänderna och tvätta bort sminket och sådär. Sedan kommer jag på en massa annat! Vad ska jag ha för kläder imorgon? Jag går igenom hela garderoben och provar även en del. Sedan: HÖH! Mina naglar behöver målas. Sedan: HÖH! Jag vill ha ny musik i mobilen! Sedan: HÖH! Jag måste uppdatera bloggen!
Snacka om idiotisk. Så nu sitter jag här med nymålade naglar och klockan börjar närma sig elva, alltså nästan en timme efter deadline. Av någon lustig anledning börjar jag känna mig trött, vilket i och för sig är bra, men jag, som är nattmänniska och gick upp för knappt tolv timmar sedan, borde väl inte vara trött än? Förhoppningsvis lär jag somna någorlunda snabbt då i alla fall. Törstig är jag också. Jag blir alltid fruktansvärt törstig när jag ska sova och MÅSTE ha ett vattenglas bredvid sängen. Har jag inte det brukar jag alltid vakna upp mitt i natten och vara supertörstig, står det ett där, sover jag lugnt hela natten. Jag försöker avvänja mig och har nu sedan en dag tillbaka slutat med att ställa fram ett vattenglas på nattduksbordet. Det är ju trots allt bara någon lustig tvångstanke eller något.
På tal om tvångstankar, när jag var yngre (eller ja, jag gick på högstadiet) så hade jag någon knasig idé om att siffran TVÅ var min oturssiffra. Därför hade jag svårt för att göra saker två gånger, speciellt om jag skulle göra något särskilt samma dag som absolut var tvunget till att bli bra, då var jag alltid extra noga med att inte göra något två gånger. Det kunde vara allt från att inte göra två parfrymsprut till att inte stampa med foten i golvet två gånger. Sjukt, jag vet. Men jag har lagt av med det nu, så det är ingen fara. Det blev heller aldrig så illa att det hindrade mig från att "leva".
Som sagt, jag är expert på att INTE gå och lägga mig tidigt när jag måste det. Se bara vilket flyt jag har nu när jag skriver och hur mycket jag skriver. Anledningen till att jag måste gå upp tidigt imorgon är att jag ska på en snabb visit i Kalmar för att hämta ut nycklar och även dra och kolla in lägenheten. Spännande! Tåget går vid sju från Vimmerby och min fina väckarklocka kommer därför ringa vid fem. Usch, hemska tanke! Det får helt enkelt bli att sova på bussen och nu måste jag sluta skriva här.
God natt!
Snacka om idiotisk. Så nu sitter jag här med nymålade naglar och klockan börjar närma sig elva, alltså nästan en timme efter deadline. Av någon lustig anledning börjar jag känna mig trött, vilket i och för sig är bra, men jag, som är nattmänniska och gick upp för knappt tolv timmar sedan, borde väl inte vara trött än? Förhoppningsvis lär jag somna någorlunda snabbt då i alla fall. Törstig är jag också. Jag blir alltid fruktansvärt törstig när jag ska sova och MÅSTE ha ett vattenglas bredvid sängen. Har jag inte det brukar jag alltid vakna upp mitt i natten och vara supertörstig, står det ett där, sover jag lugnt hela natten. Jag försöker avvänja mig och har nu sedan en dag tillbaka slutat med att ställa fram ett vattenglas på nattduksbordet. Det är ju trots allt bara någon lustig tvångstanke eller något.
På tal om tvångstankar, när jag var yngre (eller ja, jag gick på högstadiet) så hade jag någon knasig idé om att siffran TVÅ var min oturssiffra. Därför hade jag svårt för att göra saker två gånger, speciellt om jag skulle göra något särskilt samma dag som absolut var tvunget till att bli bra, då var jag alltid extra noga med att inte göra något två gånger. Det kunde vara allt från att inte göra två parfrymsprut till att inte stampa med foten i golvet två gånger. Sjukt, jag vet. Men jag har lagt av med det nu, så det är ingen fara. Det blev heller aldrig så illa att det hindrade mig från att "leva".
Som sagt, jag är expert på att INTE gå och lägga mig tidigt när jag måste det. Se bara vilket flyt jag har nu när jag skriver och hur mycket jag skriver. Anledningen till att jag måste gå upp tidigt imorgon är att jag ska på en snabb visit i Kalmar för att hämta ut nycklar och även dra och kolla in lägenheten. Spännande! Tåget går vid sju från Vimmerby och min fina väckarklocka kommer därför ringa vid fem. Usch, hemska tanke! Det får helt enkelt bli att sova på bussen och nu måste jag sluta skriva här.
God natt!
Minnen från skogen
Mitt rum blir alltmer utplockat. Det känns lika tomt som den gången då jag plockade ner alla mina 800 Darinbilder från väggarna, haha. Det är en skum känsla. Det känns inte som att jag ska flytta. Det känns bara som att jag har en sjujävla storständning pågåendes. När jag dock tänker på att så är inte är fallet får jag en ledsen känsla inom mig. Eller något liknande. Jag har bott i det här rummet sedan jag var nio år och jag har bott i det här huset hela mitt liv. Jag har aldrig bott någonannanstans. Jag har alltid varit en skogsmulle och nu ska jag ta av mig mina gummistövlar och ta på mig street-dojjorna istället och bli en stadsmulle. Visst är det knasigt? Jag vet att jag låter fruktansvärt känslosam och tar i något sådant, men sådan är jag. Så fort det är något större som händer blir jag alltid lite känslosam. Jag är känslig, helt enkelt. Men någon måste ju vara det. Vore alla stentuffa vore det inte så kul.
Jag vet att jag många gånger sagt hur mycket jag hatat att bo såhär, långt ute i ingenstans och vilket skitställe detta är. Jag tycker det fortfarande, men det är ett bra sktiställe ibland också. Tänk så mycket minnen jag har härifrån som jag påminns om varenda dag! Vartenda träd här utanför och varenda sten säger något. Går jag en promenad ser jag en massa saker som jag kan relatera till roliga händelser. Det är verkligen så. Mycket av minnena har med mina kära kusiner att göra. Allt roligt vi gjort under våra liv här, det var det roligaste som fanns, när alla vi kusiner samlades och vi hittade på något ihop. Det tyckte jag i alla fall. Varenda helg när jag var yngre hoppades jag på att kusinera skulle komma och leka. Än idag är något av det roligaste jag vet att vara med mina älskade kusiner. Tänk va!
Ja jag skulle verkligen kunna skriva en hel uppsats om detta. Men det tar vi en annan gång. Jag ska fortsätta packa nu, på fredag är allt förhoppningsvis klart.
Jag vet att jag många gånger sagt hur mycket jag hatat att bo såhär, långt ute i ingenstans och vilket skitställe detta är. Jag tycker det fortfarande, men det är ett bra sktiställe ibland också. Tänk så mycket minnen jag har härifrån som jag påminns om varenda dag! Vartenda träd här utanför och varenda sten säger något. Går jag en promenad ser jag en massa saker som jag kan relatera till roliga händelser. Det är verkligen så. Mycket av minnena har med mina kära kusiner att göra. Allt roligt vi gjort under våra liv här, det var det roligaste som fanns, när alla vi kusiner samlades och vi hittade på något ihop. Det tyckte jag i alla fall. Varenda helg när jag var yngre hoppades jag på att kusinera skulle komma och leka. Än idag är något av det roligaste jag vet att vara med mina älskade kusiner. Tänk va!
Ja jag skulle verkligen kunna skriva en hel uppsats om detta. Men det tar vi en annan gång. Jag ska fortsätta packa nu, på fredag är allt förhoppningsvis klart.
Min kusin har förlovat sig!
ETT STORT GRATTIS TILL SOFIE OCH JOHNNY SOM IDAG, DEN 25 AUGUSTI 2009, HAR FÖRLOVAT SIG!
Jag önskar er all lycka och att jag snart blir bjuden på bröllop!
Jag önskar er all lycka och att jag snart blir bjuden på bröllop!
No comments
Pluff...
Inte lönt att man skriver något. Behöver ju inte ha tankebombade inlägg två kvällar i rad.
Snobben
Ni lär få livet förlängt någon minut efter att ha tittat på de här bilderna. Att undvika ett skratt är nämligen omöjligt. Jag vet inte riktigt varför, om det var dansen, den fina middagen eller den vackra klänningen som gjorde det.
Det är bara en sak som är säker, på min bal kom snobben i mig verkligen fram.
Zoo Tycoon... TVÅ!
Hej hopp!
Idag jag diskat porslin så det sjunger om det! Jag tänkte dock: "jag behöver absolut inte med allt porslin jag har, det räcker med ett några hänger på". Ändå är det mer saker som jag tar med mig än de som stannar hemma. Har packat ner dem i en kartong och den är TUNG nu! Jag undrar hur pappas bil ska orka med alla mina saker. Det blir intressant.
Annars har jag spelat Zoo Tycoon TVÅ idag! Haha! Lånade det av Helen och det är grymt skoj, så nu nördar jag det, barnslig som jag som sagt är. Något annat som är underhållande är att Grey's Anatomy har satt igång igen! Repriserna, alltså, som går varje dag vid halv sex. Så nu känns det verkligen som att man börjar komma in i gamla rutiner igen, vilket är tur med tanke på att skolan snart sätter igång.
Ikväll ska jag glo på Lipstick Jungle som vanligt. Jag vet att ni antecknar, right?
Ciao!
Skoltankar som spökar...
Imorgon sätter skolorna igång här i Vimmerby. Ni kan ju bara tänka er vilken ångest som kryper fram i mig nu och hur mycket jag skulle vilja vara en av dem eleverna som återvänder till ett nyrenoverat Vimmerby gymnasium imorgon. Istället ska jag fortsätta min packning och genomgång av alla mina grejer som jag samlat på mig under mina 19 år. Suck. Om en vecka är jag Kalmarbo och är en av dem som försöker övervinna nervositeten för att kunna somna så att man är pigg till sitt upprop på sin första dag på högskolan. Det känns SJUKT! Är det verkligen JAG? Emma, som i sinnet inte är äldre än en tolvåring, typ, ska börja med högskolestudier? Jag har inte tänkt så jättemycket på det att jag ska börja med sådant, all tankeverksamhet har ägnats till att hitta lägenhet och saker kopplade till mitt förra inlägg. Att jag ska börja i en TOTALT ny skolan med TOTALT nya människor, har passerat mig förbi.
Ja, jag är knäpp. Jag borde inte blivit antagen dit. Det är nästan så att jag ångrar mig, lite. Visst ska det bli intressant att få läsa psykologi. Men jag är också fruktansvärt rädd. Så otroligt rädd. Det är skrämmande. Kommer jag att klara av det? Kommer jag kanske gråta varje kväll i ett halvår framöver och kommer jag verkligena att trivas? Det var nästan så att jag gick in på arbetsförmedlingens hemsida för att titta efter tänkbara jobb istället. Men jag hejdade mig. Nu har jag valt det här, och att jag blev antagen just dit har sin mening. Det är meningen att jag ska bli högskolestudent i Kalmar. Vad exakt för mening... Jag fick en liten fundering, på en mening, men jag tar inte upp det här. Gäller det inte det jag tänker på, är det något annat. Något som lär märkas inom en snar framtid eller om flera år. Sådant vet man inte. Men någon mening har det, det måste det ha.
Jag känner att det är två mycket känslomässiga.. eller ska jag säga tankebombade inlägg som hamnat här på en och samma kväll? Förlåt. Jag ber om ursäkt för den mindre underhållande läsningen, men jag måste få ut allt det här och min blogg räddar just nu mitt liv, eller något. Egentligen skulle jag behöva sitta och prata ut med någon i några timmar om allt, men jag är nog för snäll (eller korkad) för att störa någon med det just nu. Så bloggen blir mitt offer. Vad skulle jag göra utan den och er läsare som fortfarande hänger kvar? Jag vill ge en eloge till bloggen och er. Tänk ad ni måste stå ut med. Och nej, detta inlägg var inte menat till att dela ut eloger, det var skoltänkandet som spökade vilket ni säkert märkte, men min svensklärare sa i nian att skrivandet inte var min starka sida och jag inte var bra på att hålla en röd tråd, så det är därför jag halkade in på det här. I alla fall, när hon sa det blev jag väldigt arg för jag visste att jag kunde skriva. Så sommaren mellan nian och gymnasiet skrev jag så tangenterna glödde här hemma och jag antar att det är därför bokstäverna inte syns på dem längre, hehe. Men jag var fast besluten om att jag KUNDE skriva. För en gång skull tog jag inte åt mig när någon sa något, nedvärderande vill jag inte kalla det, men mindre positivt, kanske, utan jag ville istället bevisa motsatsen. Kanske inte för henne, eftersom hon aldrig fick se det, men för mig. Att det hon sa inte stämde. Nu när jag slutade gymnasiet fick jag faktiskt höra att jag har en språklig talang, och att det är roligt att läsa det jag skriver. Ha!
Som jag nämnt många gånger tidigare hatade jag högstadiet och typ älskade gymnasiet, ni kanske börjar förstå varför? Till och med lärarna är bättre! Och jag hoppas något så dant, att min tid på högskolan ska bli minst lika bra som gymnasiet. Jag vet inte vad jag ska ta mig till om jag inte trivs, om jag får tråkiga klass(kurs?)kamrater och om lärarna är mindre bra och jag inte alls känner någon trygghet som jag har gjort nu i tre år. Det är därför jag är rädd och det är därför jag så ogärna vill skiljas från gymnasiet. Men jag måste inse att så är fallet. Flera hundra elever kommer att anlända till Vimmerby gymnasium imorgon, och att jag är inte är en av dem är inget att göra någonting åt. Jag har haft min tid där och nu börjar en ny, jag måste gå vidare. För tänk om jag går miste om något riktigt bra om jag inte gå vidare? Som sagt, det är meningen att jag ska studera i Kalmar. Om det är gud eller studera-folket som bestämt det, vet jag inte. Men det spelar ingen roll. Jag kommer anlända till min första skoldag på högskolan, måndagen den 31 augusti. Det kommer att vara nytt, det kommer att vara nervöst och det kommer inte att vara Vimmerby gymnasium, men det kommer går bra. Vi kör på det, att det kommer bli bra.
Det är ju trots allt meningen.
Ni ser att jag lyckades hitta tillbaka utan att tappa min röda tråd alltför mycket? HA på dig min svenskalärare i nian, se vad jag kan!!!!
Ja, jag är knäpp. Jag borde inte blivit antagen dit. Det är nästan så att jag ångrar mig, lite. Visst ska det bli intressant att få läsa psykologi. Men jag är också fruktansvärt rädd. Så otroligt rädd. Det är skrämmande. Kommer jag att klara av det? Kommer jag kanske gråta varje kväll i ett halvår framöver och kommer jag verkligena att trivas? Det var nästan så att jag gick in på arbetsförmedlingens hemsida för att titta efter tänkbara jobb istället. Men jag hejdade mig. Nu har jag valt det här, och att jag blev antagen just dit har sin mening. Det är meningen att jag ska bli högskolestudent i Kalmar. Vad exakt för mening... Jag fick en liten fundering, på en mening, men jag tar inte upp det här. Gäller det inte det jag tänker på, är det något annat. Något som lär märkas inom en snar framtid eller om flera år. Sådant vet man inte. Men någon mening har det, det måste det ha.
Jag känner att det är två mycket känslomässiga.. eller ska jag säga tankebombade inlägg som hamnat här på en och samma kväll? Förlåt. Jag ber om ursäkt för den mindre underhållande läsningen, men jag måste få ut allt det här och min blogg räddar just nu mitt liv, eller något. Egentligen skulle jag behöva sitta och prata ut med någon i några timmar om allt, men jag är nog för snäll (eller korkad) för att störa någon med det just nu. Så bloggen blir mitt offer. Vad skulle jag göra utan den och er läsare som fortfarande hänger kvar? Jag vill ge en eloge till bloggen och er. Tänk ad ni måste stå ut med. Och nej, detta inlägg var inte menat till att dela ut eloger, det var skoltänkandet som spökade vilket ni säkert märkte, men min svensklärare sa i nian att skrivandet inte var min starka sida och jag inte var bra på att hålla en röd tråd, så det är därför jag halkade in på det här. I alla fall, när hon sa det blev jag väldigt arg för jag visste att jag kunde skriva. Så sommaren mellan nian och gymnasiet skrev jag så tangenterna glödde här hemma och jag antar att det är därför bokstäverna inte syns på dem längre, hehe. Men jag var fast besluten om att jag KUNDE skriva. För en gång skull tog jag inte åt mig när någon sa något, nedvärderande vill jag inte kalla det, men mindre positivt, kanske, utan jag ville istället bevisa motsatsen. Kanske inte för henne, eftersom hon aldrig fick se det, men för mig. Att det hon sa inte stämde. Nu när jag slutade gymnasiet fick jag faktiskt höra att jag har en språklig talang, och att det är roligt att läsa det jag skriver. Ha!
Som jag nämnt många gånger tidigare hatade jag högstadiet och typ älskade gymnasiet, ni kanske börjar förstå varför? Till och med lärarna är bättre! Och jag hoppas något så dant, att min tid på högskolan ska bli minst lika bra som gymnasiet. Jag vet inte vad jag ska ta mig till om jag inte trivs, om jag får tråkiga klass(kurs?)kamrater och om lärarna är mindre bra och jag inte alls känner någon trygghet som jag har gjort nu i tre år. Det är därför jag är rädd och det är därför jag så ogärna vill skiljas från gymnasiet. Men jag måste inse att så är fallet. Flera hundra elever kommer att anlända till Vimmerby gymnasium imorgon, och att jag är inte är en av dem är inget att göra någonting åt. Jag har haft min tid där och nu börjar en ny, jag måste gå vidare. För tänk om jag går miste om något riktigt bra om jag inte gå vidare? Som sagt, det är meningen att jag ska studera i Kalmar. Om det är gud eller studera-folket som bestämt det, vet jag inte. Men det spelar ingen roll. Jag kommer anlända till min första skoldag på högskolan, måndagen den 31 augusti. Det kommer att vara nytt, det kommer att vara nervöst och det kommer inte att vara Vimmerby gymnasium, men det kommer går bra. Vi kör på det, att det kommer bli bra.
Det är ju trots allt meningen.
Ni ser att jag lyckades hitta tillbaka utan att tappa min röda tråd alltför mycket? HA på dig min svenskalärare i nian, se vad jag kan!!!!
Förvirrande känslor.
Det känns sådär. Helgen var dock bra. Men jag är ändå förvirrad, helt över mig själv. Jag har känt mig glad hela dagen och vill verkligen fortsätta vara det, men allt bara snurrar inom mig just nu. Gör jag rätt? Borde jag försöka mer? Jag kanske har gjort tillräckligt? Det känns bara konstigt. Som någon vänt ut och in på mig ett antal gånger, i hopp om att hitta något vettigt men inte lyckats. Jag förstår inte hur det kan bli såhär.
Jag ångrar mig dock inte, det jag gjorde. Det har förändrat mycket och kan kanske förändra mer, det har alltså förändrats till något bra, men nu är jag rädd att allt ska vändas till något dåligt. Jag vill bara gråta, jag önskar så att allt bara ska ordna sig. Problemet är bara att jag vill att skiten ska ordna sig på ett alldeles särskilt sätt, som egentligen är totalt omöjligt, eller? Jag tror det i alla fall, även om jag vill, fruktansvärt mycket, kanske nästan lite för mycket, så tror jag ändå att det är omöjligt. Och det är det som gör lite ont, ni vet en sådandär tung smärta som går från hjärtat, breder ut sig över hela bröstet och ner mot magen och känns till slut ända lång in i en. Det får en att gråta, det är dock inte smärtan som framkallar dessa tårar, utan det är all den här viljan om att det omöjliga ska ske.
Jag vill försöka tro att jag gör rätt, vara självsäker och samtidigt göra det på ett bra sätt. Jag tror inte jag gör det nu. Det är inte dåligt, men det är alltså inte heller bra. Det kunde varit värre men också varit bättre. Jag vill säga så mycket men allt jag inte kan säga, men vill, förvandlas till konstiga ord och alltför många komplimanger. Jag vill visa att jag gillar, trots att det redan är sagt vill jag ändå visa det. Mer, mer så att det ska förstås bättre, och kanske även bli ömsesidigt. Men det är just det som är det omöjliga.
Vi kan aldrig bli två om det.
Eller?
Jag ångrar mig dock inte, det jag gjorde. Det har förändrat mycket och kan kanske förändra mer, det har alltså förändrats till något bra, men nu är jag rädd att allt ska vändas till något dåligt. Jag vill bara gråta, jag önskar så att allt bara ska ordna sig. Problemet är bara att jag vill att skiten ska ordna sig på ett alldeles särskilt sätt, som egentligen är totalt omöjligt, eller? Jag tror det i alla fall, även om jag vill, fruktansvärt mycket, kanske nästan lite för mycket, så tror jag ändå att det är omöjligt. Och det är det som gör lite ont, ni vet en sådandär tung smärta som går från hjärtat, breder ut sig över hela bröstet och ner mot magen och känns till slut ända lång in i en. Det får en att gråta, det är dock inte smärtan som framkallar dessa tårar, utan det är all den här viljan om att det omöjliga ska ske.
Jag vill försöka tro att jag gör rätt, vara självsäker och samtidigt göra det på ett bra sätt. Jag tror inte jag gör det nu. Det är inte dåligt, men det är alltså inte heller bra. Det kunde varit värre men också varit bättre. Jag vill säga så mycket men allt jag inte kan säga, men vill, förvandlas till konstiga ord och alltför många komplimanger. Jag vill visa att jag gillar, trots att det redan är sagt vill jag ändå visa det. Mer, mer så att det ska förstås bättre, och kanske även bli ömsesidigt. Men det är just det som är det omöjliga.
Vi kan aldrig bli två om det.
Eller?
Zoo Tycoon - spelande!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har bara en sak i tankarna, haha! Men jag får försöka sansa mig lite.
Imorgon ska jag till Helen och SOM jag längtat! Jag vill att det ska vara fredag eftermiddag nu så jag kan dra iväg till henne. JUST DET! Jag skulle fixa en skiva som jag kan lyssna på i bilen, får bli att producera den imorgon för nu orkar jag inte hehe. Funderar på att spela lite Zoo Tycoon bara för att jag är barnslig och det är kul!
Nej jag ska nog ta och göra det. Lär ändå inte få fram något vettigt här hehe.
Ciao!
LYCKA
Ibland blir man bara så glad!
Vimseby och gymnasiesaknad
Yooo!
Idag har jag varit i Vimmerby hela dagen tillsammans med Emmelie! Var ett bra tag sedan man var där nu, men med tanke på hur mycket tid man spenderat där i sitt liv så gör det ju inte så värst mycket egentligen. Det var hur som helst en mycket trevlig dag som gick väldigt fort. Träffade även på två lärare från gymnasiet och en klasskompis, vilket bidrog mycket starkt till min saknad efter gymnasiet. När vi sedan satt på bussen och den stannade vid skolans hållplats, då var det kört. Jag fick verkligen världens längta-tillbaka-sjuka som jag nästan får ont i magen av. Pratade även i telefon med Helen en liten stund då hon ringde för att hon ville att jag skulle komma till Linköping, haha. Och hon var på ett sådant där skratthumör bara hon kan vara på och som jag är så van vid att höra varje dag, ett skratthumör som smittar av sig något ohyggligt på mig och jag saknar det som in i helvete!!!!!!!!!!!! Gah.
Aja. Nu ska vi inte vara sådana, jag ska i alla fall inte ta ut det för mycket på bloggen med tanke på allt negativt ni fick utstå igår, haha. Jag har förresten klippt mig idag och såhär blev resultatet:
Jag tror jag gillar det, haha. Lite ovant bara. Dessutom plattade frisören det och jag är inte helt kompis med platt hår, så jag får se vad jag tycker och tänker om det sedan när jag tvättat det.
Nej nu ska jag hjälpa mamma med lite skit och därefter styra lite på rummet.
Ciao!
Idag har jag varit i Vimmerby hela dagen tillsammans med Emmelie! Var ett bra tag sedan man var där nu, men med tanke på hur mycket tid man spenderat där i sitt liv så gör det ju inte så värst mycket egentligen. Det var hur som helst en mycket trevlig dag som gick väldigt fort. Träffade även på två lärare från gymnasiet och en klasskompis, vilket bidrog mycket starkt till min saknad efter gymnasiet. När vi sedan satt på bussen och den stannade vid skolans hållplats, då var det kört. Jag fick verkligen världens längta-tillbaka-sjuka som jag nästan får ont i magen av. Pratade även i telefon med Helen en liten stund då hon ringde för att hon ville att jag skulle komma till Linköping, haha. Och hon var på ett sådant där skratthumör bara hon kan vara på och som jag är så van vid att höra varje dag, ett skratthumör som smittar av sig något ohyggligt på mig och jag saknar det som in i helvete!!!!!!!!!!!! Gah.
Aja. Nu ska vi inte vara sådana, jag ska i alla fall inte ta ut det för mycket på bloggen med tanke på allt negativt ni fick utstå igår, haha. Jag har förresten klippt mig idag och såhär blev resultatet:
Jag tror jag gillar det, haha. Lite ovant bara. Dessutom plattade frisören det och jag är inte helt kompis med platt hår, så jag får se vad jag tycker och tänker om det sedan när jag tvättat det.
Nej nu ska jag hjälpa mamma med lite skit och därefter styra lite på rummet.
Ciao!
Irriterande tankar... GAAAH!
Suck. Vet ni om att det finns vissa saker som irriterar mig mer än andra? Det gör det i alla fall, och vi har nog alla våra tankar om vad som irriterar en mest av allt. Eller hur? En del klarar inte av att bli bestämda över utan att gå till motattack och en del klarar heller inte av att folk lägger sig i sådant som de inte har med att göra, till exempel.
Vad irriterar mig då? Jo, något som irriterar mig något FRUKTANSVÄRT är när folk behandlar mig som om jag vore en nyfödd bebis eller något. När de försöker komma fram till vad som är bäst för mig, att jag aboslut MÅSTE ha hjälp för att jag tydligen inte klarar av det själv och att de kör med mig som om jag, som sagt, vore nyfödd och inte visste bättre. Visst kan det vara av ren omtänksamhet, men man märker ifall det är för att folk bryr sig eller om det är för att de tror att man inte klarar av vissa saker. Allt klarar jag inte av, det vet jag. Och jag uppskattar hjälp jag får, men det finns en gräns. Det gör det för allt.
Något annat som irriterar mig något enormt är när folk kallar mig osocial. Det har jag säkert tagit upp förut och det är något som fortfarande irriterar mig och säkert alltid kommer att göra. Jag går bara inte med på att folk ser mig som en rädd mört som aldrig kan öppna käften. För jag är inte sådan. Jag har varit, men är det inte längre. Förstått? Bra.
En tredje sak som får blodet att pumpa av ilska är när folk skryter som fan och alltid snackar om sig själva och verkar glömma bort att det finns andra människor runt omkring. Folk som skryter och samtidigt trycker ner andra är ändå värst. Fyfan. Som helt enkelt tror att de är BÄST och ingen annan kan någonsin komma upp på deras så kallade status. Det finns säkert en anledning till att folk kan bete sig på det sättet, förmodligen har de egentligen dålig självkänsla och därmed måste trycka ner andra för att må bra, men i längden mår de nog bara sämre.
Jag ber om urstäkt för att ni fått utstå mina ilskna tankar, men jag var helt enkelt tvungen att göra mig av med dem. Jag hoppas ni inte blev rädda för mig nu, jag har ett jävla tålamod så det tar ett BRA tag innan jag blir riktigt förbannad. Detta är bara saker som helt enkelt trycker på det lite extra.
Vad irriterar mig då? Jo, något som irriterar mig något FRUKTANSVÄRT är när folk behandlar mig som om jag vore en nyfödd bebis eller något. När de försöker komma fram till vad som är bäst för mig, att jag aboslut MÅSTE ha hjälp för att jag tydligen inte klarar av det själv och att de kör med mig som om jag, som sagt, vore nyfödd och inte visste bättre. Visst kan det vara av ren omtänksamhet, men man märker ifall det är för att folk bryr sig eller om det är för att de tror att man inte klarar av vissa saker. Allt klarar jag inte av, det vet jag. Och jag uppskattar hjälp jag får, men det finns en gräns. Det gör det för allt.
Något annat som irriterar mig något enormt är när folk kallar mig osocial. Det har jag säkert tagit upp förut och det är något som fortfarande irriterar mig och säkert alltid kommer att göra. Jag går bara inte med på att folk ser mig som en rädd mört som aldrig kan öppna käften. För jag är inte sådan. Jag har varit, men är det inte längre. Förstått? Bra.
En tredje sak som får blodet att pumpa av ilska är när folk skryter som fan och alltid snackar om sig själva och verkar glömma bort att det finns andra människor runt omkring. Folk som skryter och samtidigt trycker ner andra är ändå värst. Fyfan. Som helt enkelt tror att de är BÄST och ingen annan kan någonsin komma upp på deras så kallade status. Det finns säkert en anledning till att folk kan bete sig på det sättet, förmodligen har de egentligen dålig självkänsla och därmed måste trycka ner andra för att må bra, men i längden mår de nog bara sämre.
Jag ber om urstäkt för att ni fått utstå mina ilskna tankar, men jag var helt enkelt tvungen att göra mig av med dem. Jag hoppas ni inte blev rädda för mig nu, jag har ett jävla tålamod så det tar ett BRA tag innan jag blir riktigt förbannad. Detta är bara saker som helt enkelt trycker på det lite extra.
Gäsp....
Ja, det är ju inte så att man är någon nattuggla inatt för ovanlighetens skull. Sitter faktiskt iklädd pyjamas redan nu och gäspar som om jag inte hade sovit på några dygn. Så kan det vara! Som tur är blir det inte något jobb imorgon, vilket innebär en totalt underbar sovmorgon! Gash, jag längtar efter att få lägga mig i sängen och bara somna.
Efter min sovmorgon imorgon blir det att packa. Vi hörs då!
Ciao
Efter min sovmorgon imorgon blir det att packa. Vi hörs då!
Ciao
Utmattad till max!
My god! Industrijobb är inte bara tråkigt, det är JOBBIGT också! Jag har ont i precis hela kroppen, framför allt i mina stackars fötter eftersom jag fått STÅ upp i princip hela dagen. Nej, jag ska se till att aldrig få fast anställning på ett sådant jobb. Jag skulle inte stå ut. Kanske blir att jobba imorgon också, min kropp protesterar men pengarna lockar ju, såklart. Får se hur det blir, om jag behövs eller ej!
Annars har jag fått det ordnat att jag kan flytta in i min lägenhet i Kalmarstaden redan nästa veckan. Det känns ypperligt bra med tanke på att inflyttningsdatumet egentligen är den första september, men det blir lite krånligt i och med att skolan börjar den 31 augusti. Så det känns skönt i alla fall och jag längtar till att få in alla saker i lägenheten och inreda och ha mig! Så himla kul det ska bli!
Nej nu ska jag fortsätta slappa. Höres senare!
Ciao!
Annars har jag fått det ordnat att jag kan flytta in i min lägenhet i Kalmarstaden redan nästa veckan. Det känns ypperligt bra med tanke på att inflyttningsdatumet egentligen är den första september, men det blir lite krånligt i och med att skolan börjar den 31 augusti. Så det känns skönt i alla fall och jag längtar till att få in alla saker i lägenheten och inreda och ha mig! Så himla kul det ska bli!
Nej nu ska jag fortsätta slappa. Höres senare!
Ciao!
Kräftskiva i helgen, yaho!
Imorgon ska jag upp vid halv sex (kill me). Anledning? Jobb på mammas arbete. Tråkigt? Något fruktansvärt, industrijobb är inte riktigt min grej, men tack och lov är det bara för en dag och pengar blir det ju. Så jag får väl stå ut, antar jag.
Vad händer mer i veckan då? Packningen lär väl ta upp 98 procent av tiden, men i helgen blir det en paus i alla fall då jag ska till Helenus! Hennes familj anordnar kräftskiva vilket lär bli mycket trevligt. Var där på deras kräftskiva förra året med och det var riktigt skoj, känns inte helt fel att få äta lite kräftor också som är något av det godaste som finns! Sedan lär jag och Helen ha ett och annat att diskutera i och med våra utbildningar till hösten. Hon ska ju också plugga i Kalmar, fast på distans, men några trippar till Kalmar lär hon ju ha då så då blir det att hälsa på mig! Hoho!
Och just nu känner jag för att vräka i mig en pizza eller något. Denna idioitska kvällshunger! Någon pizzeria i närheten finns det ju inte i skogen vad jag märkt, så det närmaste jag kan hitta är väl en macka i skafferiet. Så får det bli.
Ciao!
Vad händer mer i veckan då? Packningen lär väl ta upp 98 procent av tiden, men i helgen blir det en paus i alla fall då jag ska till Helenus! Hennes familj anordnar kräftskiva vilket lär bli mycket trevligt. Var där på deras kräftskiva förra året med och det var riktigt skoj, känns inte helt fel att få äta lite kräftor också som är något av det godaste som finns! Sedan lär jag och Helen ha ett och annat att diskutera i och med våra utbildningar till hösten. Hon ska ju också plugga i Kalmar, fast på distans, men några trippar till Kalmar lär hon ju ha då så då blir det att hälsa på mig! Hoho!
Och just nu känner jag för att vräka i mig en pizza eller något. Denna idioitska kvällshunger! Någon pizzeria i närheten finns det ju inte i skogen vad jag märkt, så det närmaste jag kan hitta är väl en macka i skafferiet. Så får det bli.
Ciao!
Kissekattbus bland all bråte!
Hujhujhuj! Mitt rum ser ut som ett bombnedslag. Den enda som uppskattar... eller ja, tycker det är lite spännande att det ligger en massa saker över hela golvet, är min lilla kissekatt Rags!
Jag tar detta som ett tecken på att han vill följa med mig till Kalmarstaden! Men tyvärr Rags, du skulle bli knäpp av att bo i en lägenhet där du inte kan springa ut och in 53 gånger om dagen som du gör nu.
Studentblommorna är populära, vill jag tala om!
Jag tar detta som ett tecken på att han vill följa med mig till Kalmarstaden! Men tyvärr Rags, du skulle bli knäpp av att bo i en lägenhet där du inte kan springa ut och in 53 gånger om dagen som du gör nu.
Studentblommorna är populära, vill jag tala om!
Upptäckter!
Puh! Vilket styr det är med att flytta! Håller på att vända ut och in på hela mitt rum och det ligger grejer över hela golvet just nu. Det är svårt att veta vad som kan tänkas behövas tags med och vad som lika gärna kan slängas in i en garderob här hemma.
Jag har under min plockning på rummet gjort lite roliga upptäcker. Jag har hittat 28.50 kronor i enkronor och 50-öringar, min skrivbok från när jag var liten och så detta roliga foto på mig. Hur gammal jag kan vara vet jag inte riktigt, men med tanke på hur jag håller den stackars katten Tiger kan min hjärna inte ha hunnit utvecklats särksilt långt ännu.
Erkänn att ramen är fruktansvärt snygg också? Haha! Denna ska lätt tags med till min lägenhet i Kalmar!
Jag har under min plockning på rummet gjort lite roliga upptäcker. Jag har hittat 28.50 kronor i enkronor och 50-öringar, min skrivbok från när jag var liten och så detta roliga foto på mig. Hur gammal jag kan vara vet jag inte riktigt, men med tanke på hur jag håller den stackars katten Tiger kan min hjärna inte ha hunnit utvecklats särksilt långt ännu.
Erkänn att ramen är fruktansvärt snygg också? Haha! Denna ska lätt tags med till min lägenhet i Kalmar!
Hyreskontrakt en slapp fredag!
Om 25 minuter ska jag glo på "Två ägg i högklackat", äta cream-cheese chips med ost-dip och dricka ica:s cider. Slappa fredagar är ibland så otroligt sköna. Idag fick jag hem mitt hyreskontrakt plus tusentals andra papper som man nu ska vara duktig att läsa igenom. Jag får så mycket papper nu för tiden att jag snart inte äger annat. Jag fick se på mitt kontrakt att mitt kvarter heter Havren. Haha! Seriöst, jag kommer aldrig komma ifrån att jag ursprungligen kommer från landet. Det bara är så.
Imorgon ska jag börja skriva en lista på allt som måste inhandlas, en lista som lär bli en hel bok. Jag ska även börja gå igenom mitt rum och i början av nästa vecka ska jag börja packa. Det känns konstigt. Det har ännu inte sjunkit in i mig riktigt att jag ska flytta snart. Jag har aldrig någonsin flyttat tidigare så det kommer bli en rejäl förändring. Både skrämmande och spännande, kan inte riktigt bestämma mig vad som känns mest av det dock. Men det lär kanske märkas sedan.
Jaja, resten av kvällen ska jag bara slappa, spela Zoo Tycoon (om det nu blir av hehe) och inte göra något vettigt. Det gillas starkt.
Ciao!
Bästa bloggarna
Jag kommer inte igång med något Zoo-byggande just nu. Fastnade vid en massa annat skit och jag kom på vilka otroligt bra bloggar det finns! Därmed, tänkte jag här och nu, berätta om mina fem absolut favoritbloggar" Bloggar, som jag är säker på fler kan tänkas tycka om.
Fröken Quick
http://tobiq.blogg.se/nyblogg
Jag upptäckte hennes blogg via lunar för ett och ett halvt år sedan i och med att hon blev årets(?) bloggare där, vilket INTE förvånade mig. En sjukt tuff människa, strax över tjugo som för snart ett år sedan fick sitt första barn. Hon har en helt sanslös humor och jag kan verkligen sitta och garva ihjäl mig åt hennes inlägg! Ni som inte upptäckt henne förrän nu - ni HAR gått miste om många skratt!
Världen Runt Sofie
http://varldenruntsofie.blogg.se
Min kära kusins UNDERBARA blogg! Hon skriver så fantastiskt bra och gör varenda inlägg meningsfullt. För er som inte fattar så handlar alltså denna blogg om Sofies värld, inläggen innehåller både humor och seriösa tankar och man lämnar alltid den här bloggen med ett leende på läpparna! Den är fridfull, på något sätt. Vartenda ord är välplanerat! Läs och förundras!
KENZA
http://kenzas.se
Denna tjejs blogg behöver knappast nämnas för att hon ska få fler besökare, men detta handlar ju om mina favoritbloggar så hon hamnar här i alla fall. Den enda så kallade "topp-bloggen" jag läser. Hur kan det komma sig? Jo, jag tycker Kenza verkar vara en skön och snäll tjej och står, trots sin framgång, med båda fötterna lika stadigt på jorden som en cementpelare. Hennes garderob gör en ju heller inte lite avundsjuk, man kan kanske säga att denna blogg står för min tjeiga sida, hehe.
It's on my brain, driving me insane, Idu Bananknorr
http://idubananknorr.blogspot.com
Haha, ja bara namnet får en ju att skratta och då kan ni säkert tänka er hur det är att läsa inläggen. Sjukt bra! Detta är alltså ännu en blogg man kan sitta och skratta ihjäl sig till, hon är en mästare på att få saker och ting roligt. De roliga inläggen varvas dock med seriösa och väldigt djupa inlägg också som får det att skära i hjärtat ibland. Men bra är hon, det ska inte stickas under stolen med!
Kim ni vet
http://kimnivet.bloggspace.se
Jag kan inte beskriva hennes sätt att skriva med tillräckligt bra ord, däremot är hon fantastisk på att formulera sig och helt makalös på att sätta ord på känslor. Inget, och jag menar INGET blogginlägg lämnar en oberörd, vartenda ord går rätt in i en. För tillfället verkar hon även läsa mina tankar eftersom jag känner igen mig i nästan allt hon skriver, men det är inte grundorsaken till att jag läser hennes blogg. Hon är fantastiskt duktig, och man går miste om något om man inte läser allt. Det gör man.
Bloggarna är INTE placerade efter den ordning jag gillar dem. En sådan ordning vore omöjlig att göra. Så, ha en trevlig lässtund!
Fröken Quick
http://tobiq.blogg.se/nyblogg
Jag upptäckte hennes blogg via lunar för ett och ett halvt år sedan i och med att hon blev årets(?) bloggare där, vilket INTE förvånade mig. En sjukt tuff människa, strax över tjugo som för snart ett år sedan fick sitt första barn. Hon har en helt sanslös humor och jag kan verkligen sitta och garva ihjäl mig åt hennes inlägg! Ni som inte upptäckt henne förrän nu - ni HAR gått miste om många skratt!
Världen Runt Sofie
http://varldenruntsofie.blogg.se
Min kära kusins UNDERBARA blogg! Hon skriver så fantastiskt bra och gör varenda inlägg meningsfullt. För er som inte fattar så handlar alltså denna blogg om Sofies värld, inläggen innehåller både humor och seriösa tankar och man lämnar alltid den här bloggen med ett leende på läpparna! Den är fridfull, på något sätt. Vartenda ord är välplanerat! Läs och förundras!
KENZA
http://kenzas.se
Denna tjejs blogg behöver knappast nämnas för att hon ska få fler besökare, men detta handlar ju om mina favoritbloggar så hon hamnar här i alla fall. Den enda så kallade "topp-bloggen" jag läser. Hur kan det komma sig? Jo, jag tycker Kenza verkar vara en skön och snäll tjej och står, trots sin framgång, med båda fötterna lika stadigt på jorden som en cementpelare. Hennes garderob gör en ju heller inte lite avundsjuk, man kan kanske säga att denna blogg står för min tjeiga sida, hehe.
It's on my brain, driving me insane, Idu Bananknorr
http://idubananknorr.blogspot.com
Haha, ja bara namnet får en ju att skratta och då kan ni säkert tänka er hur det är att läsa inläggen. Sjukt bra! Detta är alltså ännu en blogg man kan sitta och skratta ihjäl sig till, hon är en mästare på att få saker och ting roligt. De roliga inläggen varvas dock med seriösa och väldigt djupa inlägg också som får det att skära i hjärtat ibland. Men bra är hon, det ska inte stickas under stolen med!
Kim ni vet
http://kimnivet.bloggspace.se
Jag kan inte beskriva hennes sätt att skriva med tillräckligt bra ord, däremot är hon fantastisk på att formulera sig och helt makalös på att sätta ord på känslor. Inget, och jag menar INGET blogginlägg lämnar en oberörd, vartenda ord går rätt in i en. För tillfället verkar hon även läsa mina tankar eftersom jag känner igen mig i nästan allt hon skriver, men det är inte grundorsaken till att jag läser hennes blogg. Hon är fantastiskt duktig, och man går miste om något om man inte läser allt. Det gör man.
Bloggarna är INTE placerade efter den ordning jag gillar dem. En sådan ordning vore omöjlig att göra. Så, ha en trevlig lässtund!
Unik?
Du är unik - precis som alla andra!
(Ja, jag bjuder på den.... Fyndig kommentar dock, right? Hehehe)
Vår dag i Västervik - i bilder! Enyoy!
Innan jag sätter igång och roar mig med att bygga Zoo:n så tänkte jag roa er med lite bilder från helgen!
Vi åt glass i hamnen i Västervik. Det var otur för Helen att en haklapp (eller två) inte ingick i köpet.
Heleeeeenussss!!!!
Det var (syns kanske inte så superbra på bilden) sjukt mycket båtar ute och åkte i det vackra vädret. Helen och jag blev ganska sugna på att hoppa på någon och dra iväg.
Jag fann en ny vän - sälen! På bilden sitter jag och försöker hålla mig för skratt efter att diverse cyklister passerat oss precis när vi skulle ta kort. Hehe.
Vi åt glass i hamnen i Västervik. Det var otur för Helen att en haklapp (eller två) inte ingick i köpet.
Heleeeeenussss!!!!
Det var (syns kanske inte så superbra på bilden) sjukt mycket båtar ute och åkte i det vackra vädret. Helen och jag blev ganska sugna på att hoppa på någon och dra iväg.
Jag fann en ny vän - sälen! På bilden sitter jag och försöker hålla mig för skratt efter att diverse cyklister passerat oss precis när vi skulle ta kort. Hehe.
Nackbesvär
Gah!
Vill någon vänlig själ berätta för mig varför min nacke gör så ont? Jag har haft ont ett tag nu och idag har det blivit värre, jag är sjukt stel och det känns som det snart kommer utveckla sig till en rejäl nackspärr. Trevligt? Nej! Jag funderar starkt på att hoppa in i duschen, spola varmt vatten på min stackars nacke och sedan smörja in med något. Så får det bli.
Sedan? Ja, då blir det att nörda Zoo Tycoon! Jag är fruktansvärt barnslig, men hellre det än... gammalmodig? Hoho
CIiao!
Vill någon vänlig själ berätta för mig varför min nacke gör så ont? Jag har haft ont ett tag nu och idag har det blivit värre, jag är sjukt stel och det känns som det snart kommer utveckla sig till en rejäl nackspärr. Trevligt? Nej! Jag funderar starkt på att hoppa in i duschen, spola varmt vatten på min stackars nacke och sedan smörja in med något. Så får det bli.
Sedan? Ja, då blir det att nörda Zoo Tycoon! Jag är fruktansvärt barnslig, men hellre det än... gammalmodig? Hoho
CIiao!
YAHO!
Jag har en egen lägenhet!
Jag har en egen lägenhet!
JAG HAR EN EGEN LÄGENHET!
Så OTROLIGT underbart! En oerhörd lättnad, kan äntligen andas ut lite. Den ligger tre kilometer från centrum, är en etta på 26 kvadratmeter, har en helt okej hyra och ska tydligen ligga i en lugn och naturskön omgivning. Så jag kommer tydligen känna mig som hemma trots att jag bor i en stad, hehe. Har även en balkong som är på... ja vad kan det vara? Tittar man på ritningen och jag förstår skalan rätt så är den på cirka 3X3 meter. Alltid trevligt. Inflyttning sker dock inte förrän första september, men då har jag i alla fall tid för att packa, vilket lär ta upp det mesta av min tid de kommande veckorna, har jag en känsla av. Håller även på att titta runt efter billigare möbler på IKEA:s hemsida och hittar faktiskt lite roliga saker. En fin, vit soffa för knappt tusen spänn är helt, helt, helt okej, till exempel!
Annars lider jag fortfarande av sjukdom, hehe. Men imorgon SKA jag till jobbet, så är det bara. Har ju faktiskt bara två arbetsdagar kvar nu. Jag får helt enkelt se till att göra mig fri från min sjukdom nu, en gång för alla!
Ciao!
Jag har en egen lägenhet!
JAG HAR EN EGEN LÄGENHET!
Så OTROLIGT underbart! En oerhörd lättnad, kan äntligen andas ut lite. Den ligger tre kilometer från centrum, är en etta på 26 kvadratmeter, har en helt okej hyra och ska tydligen ligga i en lugn och naturskön omgivning. Så jag kommer tydligen känna mig som hemma trots att jag bor i en stad, hehe. Har även en balkong som är på... ja vad kan det vara? Tittar man på ritningen och jag förstår skalan rätt så är den på cirka 3X3 meter. Alltid trevligt. Inflyttning sker dock inte förrän första september, men då har jag i alla fall tid för att packa, vilket lär ta upp det mesta av min tid de kommande veckorna, har jag en känsla av. Håller även på att titta runt efter billigare möbler på IKEA:s hemsida och hittar faktiskt lite roliga saker. En fin, vit soffa för knappt tusen spänn är helt, helt, helt okej, till exempel!
Annars lider jag fortfarande av sjukdom, hehe. Men imorgon SKA jag till jobbet, så är det bara. Har ju faktiskt bara två arbetsdagar kvar nu. Jag får helt enkelt se till att göra mig fri från min sjukdom nu, en gång för alla!
Ciao!
Atjooo!
En otrevlig förkyldning (eller något liknande) har intagit min stackars kropp som inte var särskilt tipp-topp innan heller, med mycket tankar om flytten och annat skit och stressen som blir alltmer påtaglig, mår jag bra mycket sämre än innan. Men vad ska man göra? Jag försöker ändå se framåt. Jag flyttar snart (om jag någon jävla gång hittar en någorlunda bra lägenhet) och det ska bli skönt. Börja om på nytt. Bort från all gammal skit som förföljer mig här. Även om jag självklart kommer sakna en massa grejs också.
På grund av min förkyldning har jag därför inte jobbat idag, vilket jag inte gjorde i fredags heller och jag känner nästan att det tar emot för imorgon också. Så jag får se hur det går. Hur jag känner senare ikväll, liksom. I lördags mådde jag dock hyffsat, vilket innebar häng med Helen i Västervik (god, jag bor nästan där snart) hela dagen, med inspekterande i affärer, glass vid hamnen McDonalds och bio, det var mycket trevligt och välbehövligt. Igår var vi och badade, vilket säkerligen är en bidragande orsak till min sjukdom. Brände mig gjorde jag mig också, är totalt knallröd på låren. Vackert, mycket vackert.
Hur som helst är det min sista arbetsvecka. Hur jag ska klara mig ifrån arga människor som skriker åt en i telefonen återstår att se, men det ska nog gå bra. Fast lite sorgligt känns det ändå, jag har ändå trivts rätt bra med mitt jobb som telefonförsäljare. Det är trots mycket arga människor också mycket skratt, både från arbetskamrater och kunder. Och skratt gillar man ju. Sådant saknar man alltid.
Snart börjar Lipstick Jungle och därefter blir det nog att sova. Trots att jag har sovit nästan tolv timmar två rätter i rad nu är jag ändå oerhört seg och trött. Men är man sjuk så är man.
Krya på mig!
På grund av min förkyldning har jag därför inte jobbat idag, vilket jag inte gjorde i fredags heller och jag känner nästan att det tar emot för imorgon också. Så jag får se hur det går. Hur jag känner senare ikväll, liksom. I lördags mådde jag dock hyffsat, vilket innebar häng med Helen i Västervik (god, jag bor nästan där snart) hela dagen, med inspekterande i affärer, glass vid hamnen McDonalds och bio, det var mycket trevligt och välbehövligt. Igår var vi och badade, vilket säkerligen är en bidragande orsak till min sjukdom. Brände mig gjorde jag mig också, är totalt knallröd på låren. Vackert, mycket vackert.
Hur som helst är det min sista arbetsvecka. Hur jag ska klara mig ifrån arga människor som skriker åt en i telefonen återstår att se, men det ska nog gå bra. Fast lite sorgligt känns det ändå, jag har ändå trivts rätt bra med mitt jobb som telefonförsäljare. Det är trots mycket arga människor också mycket skratt, både från arbetskamrater och kunder. Och skratt gillar man ju. Sådant saknar man alltid.
Snart börjar Lipstick Jungle och därefter blir det nog att sova. Trots att jag har sovit nästan tolv timmar två rätter i rad nu är jag ändå oerhört seg och trött. Men är man sjuk så är man.
Krya på mig!
Getar^^
HAHAHAHHAHA! Jag och Emmelie, vi är för roliga!
Emmelie: Du är het.... som en get.
Vi: HHAHAHAHHAHAHAHA
Jag: .... som precis var och sket.
Vi igen: HAHHAHAHHAHAHAHAHHA
Alltså: Du är het som en get som precis var och sket!
Ett fjärde år på gymnasiet, right?
Det är augusti nu, och min hjärna har börjat få för sig att det är skolstart snart, vilket i och för sig stämmer. Men det känns som att jag ska tillbaka till gymnasiet igen, att ännu ett år väntar där. Jag önskar så att det vore så! Jag vill tillbaka till klassen, alla vännerna där och alla lärare. Tillbaka till miljön och tryggheten där. Jag saknar det verkligen. Ibland sitter jag och tittar igenom alla bilder från den tiden som vi fick nu när vi tog studenten. Jag minns och skrattar. Skrattar åt alla minnen, tänker på ord som sagts och hur idiotisk man såg ut när man var 16 år. Det är konstigt att tiden kan gå så snabbt.
Varför är det över? Varför ska sådant man faktiskt gillar ta slut så snabbt? Jag hade liksom ångest för studenten i månader innan det ens började närma sig, och nu sitter jag här och allt är över. Det har till och med gått två månader sedan det tog slut. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att sitta längst bak i klassrummet och garva ihjäl mig med mina vänner. Jag saknar verkligen allt. Jag saknar att ha Helen sittandes bredvid mig samtidigt som hon irriterar mig och Emelie med alla möjliga grejor, allt för att vi inte ska kunna arbeta, jag saknar klassråden som var de längsta klassråden som någonsin ägt rum på skolan, jag saknar den äckliga maten (tro det eller ej), jag saknar den idiotiska mattenboken som jag ständigt var arg på eftersom jag aldrig förstod ett skit av den, jag saknar att ha en läxa jag absolut inte förstår och jag saknar att få gå upp tidigt, trött och eländig, för att komma till skolan där jag får uppleva allt detta.
Jag låter väldigt dramatisk nu och säkerligen väldigt fjantig. Men jag bryr mig inte.. Det är så himla orättvist. Tre år var alldeles för lite. Ett år till, snälla? Jag vill tillbaka dit igen, den 25 augusti då det startar för i år.
A Broken Heart
Jag försöker tro att allt är bra, jag intalar mig det själv hela tiden. Det var det bästa som kunde ske, och jag visste det. Det var mer än vad jag vågat hoppas på, även om man drömde om mer i smyg. Jag var så glad, alla dessa ord, men alla dessa ord fick det även att skära till i hjärtat något ohyggligt.
Vet ni? Jag tror jag fått mitt hjärta krossat. Jag vill bara inte tro det. Jag vill inte riktigt känna efter hur jag faktiskt mår, för under allt, under alla förnekelser och jag-mår-bra-det-är-ingen-fara - tankar, är det bara jobbiga känslor och alltför många tårar som självklart kommer fram, hela tiden. Så dum man kan vara. Jag visste att jag skulle reagera, jag var så nervös, för jag visste att hur det än besvarades skulle känslorna välla fram. Men att det skulle få mig le på det sättet samtidigt som mitt hjärta faktiskt (ja, jag måste inse detta nu) krossades, det trodde jag inte.
Det är så fel, tanken får mig att må illa något ohyggligt. Samtidigt vet jag att det förmodligen är rätt, någon får faktiskt chansen att bli lycklig, även om det inte är jag, kan jag glädjas för det. Det gör ont, det känns för jävligt, jag undrar om det hade varit bättre om jag trätt fram tidigare, men jag gläds ändå, åt den som får chansen till lycka, samtidigt som mitt hjärta släpper de sista, skärande, bitarna.
Men jag får inte ge upp. För trots allt, hoppas jag ändå att det ska finnas en liten chans. Inget går att säkerställa hur det kommer bli och jag får helt enkelt se vad som kommer hända i framtiden. Nu måste jag bara försöka förstå, att jag har ett krossat hjärta att ta hand om.
Vet ni? Jag tror jag fått mitt hjärta krossat. Jag vill bara inte tro det. Jag vill inte riktigt känna efter hur jag faktiskt mår, för under allt, under alla förnekelser och jag-mår-bra-det-är-ingen-fara - tankar, är det bara jobbiga känslor och alltför många tårar som självklart kommer fram, hela tiden. Så dum man kan vara. Jag visste att jag skulle reagera, jag var så nervös, för jag visste att hur det än besvarades skulle känslorna välla fram. Men att det skulle få mig le på det sättet samtidigt som mitt hjärta faktiskt (ja, jag måste inse detta nu) krossades, det trodde jag inte.
Det är så fel, tanken får mig att må illa något ohyggligt. Samtidigt vet jag att det förmodligen är rätt, någon får faktiskt chansen att bli lycklig, även om det inte är jag, kan jag glädjas för det. Det gör ont, det känns för jävligt, jag undrar om det hade varit bättre om jag trätt fram tidigare, men jag gläds ändå, åt den som får chansen till lycka, samtidigt som mitt hjärta släpper de sista, skärande, bitarna.
Men jag får inte ge upp. För trots allt, hoppas jag ändå att det ska finnas en liten chans. Inget går att säkerställa hur det kommer bli och jag får helt enkelt se vad som kommer hända i framtiden. Nu måste jag bara försöka förstå, att jag har ett krossat hjärta att ta hand om.
Tjoho
Nu är jag hemma, trött och sliten, men glad efter en rolig början på helgen! För er som råkade missa mitt senaste inlägg var jag hos Helen igår då hennes familj hade sommarfest. God matt, kubb-spelande (hahahha) och massa skratt och roliga människor. Jag trivs så bra hos dem så det är helt makalöst! Fick dessutom reda på att jag har bloggläsare där så, HEJ!
My god vilken bloggtorka jag har. Jag vet inte vad jag ska skriva om. Kan bero på att jag har sjukt mycket annat i tankarna som jag egentligen skulle behöva skriva av mig om, men kan inte det här. Men så är det!
Funderar på att leta reda på någon kissekatt, har faktiskt saknat dem nu när jag varit borta så fruktansvärt (hehe) länge.
Ciao
My god vilken bloggtorka jag har. Jag vet inte vad jag ska skriva om. Kan bero på att jag har sjukt mycket annat i tankarna som jag egentligen skulle behöva skriva av mig om, men kan inte det här. Men så är det!
Funderar på att leta reda på någon kissekatt, har faktiskt saknat dem nu när jag varit borta så fruktansvärt (hehe) länge.
Ciao
