Ett fjärde år på gymnasiet, right?
Det är augusti nu, och min hjärna har börjat få för sig att det är skolstart snart, vilket i och för sig stämmer. Men det känns som att jag ska tillbaka till gymnasiet igen, att ännu ett år väntar där. Jag önskar så att det vore så! Jag vill tillbaka till klassen, alla vännerna där och alla lärare. Tillbaka till miljön och tryggheten där. Jag saknar det verkligen. Ibland sitter jag och tittar igenom alla bilder från den tiden som vi fick nu när vi tog studenten. Jag minns och skrattar. Skrattar åt alla minnen, tänker på ord som sagts och hur idiotisk man såg ut när man var 16 år. Det är konstigt att tiden kan gå så snabbt.
Varför är det över? Varför ska sådant man faktiskt gillar ta slut så snabbt? Jag hade liksom ångest för studenten i månader innan det ens började närma sig, och nu sitter jag här och allt är över. Det har till och med gått två månader sedan det tog slut. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att sitta längst bak i klassrummet och garva ihjäl mig med mina vänner. Jag saknar verkligen allt. Jag saknar att ha Helen sittandes bredvid mig samtidigt som hon irriterar mig och Emelie med alla möjliga grejor, allt för att vi inte ska kunna arbeta, jag saknar klassråden som var de längsta klassråden som någonsin ägt rum på skolan, jag saknar den äckliga maten (tro det eller ej), jag saknar den idiotiska mattenboken som jag ständigt var arg på eftersom jag aldrig förstod ett skit av den, jag saknar att ha en läxa jag absolut inte förstår och jag saknar att få gå upp tidigt, trött och eländig, för att komma till skolan där jag får uppleva allt detta.
Jag låter väldigt dramatisk nu och säkerligen väldigt fjantig. Men jag bryr mig inte.. Det är så himla orättvist. Tre år var alldeles för lite. Ett år till, snälla? Jag vill tillbaka dit igen, den 25 augusti då det startar för i år.
