Let Me Stay Here, Where Everything's Fine

Fredagen kunde inte ha slutat bättre, och lördagen kunde inte fått en bättre början!

I dag har jag var helt makalöst duktig! Jag har städat och gjort det fint på mitt rum! (Så fint som det nu går göra på mitt otroligt, tråkiga rum.) Sedan har det varit en massa slapp och mycket leenden! Bäst. I morgon ska jag dock vara ännu duktigare och plugga. Kom på i dag att jag har en del att göra, hehe. Ska tydligen till mormor också, och jag ska visst köra dit. WATCH OUT!

Det finns ett datum som jag ser fram emot nu, eller ja... två rättare sagt! Den 13 oktober släpps Darins nya singel; "Breathing Your Love", och den tredje december släpps hans nya platta; "Flashback". Är helt sjukt nyfiken på hur det kommer att låta, men är säker på att det kommer att bli otroligt bra, precis som alltid!

Gash. Så mycket roligt just nu, alltså! Trots att jag insett hur mycket det är att göra med skolan - känns allt ändå så bra. Jag är så glad och ser så ljust på kommande dagar, veckor, ja, till och med månader! Allt bara flyter på som det ska - och även bättre än så. Låt mig inte lämna detta!

Emma, fotbollstränare. Over and out!

I dag, efter två hela säsonger, var det över. Min tid som fotbollstränare är nu förbi.

Underbart att grabbarna då vann sista matchen! Från början var det fruktansvärt jämt! 0-0 efter första halvlek. Andra inleddes ganska direkt med två mål från motståndarna. Det dröjde dock inte länge förrän det var lika igen, och en stund senare stod det 4-2 till oss, vilket också blev det slutliga resultatet.

Sista träningen var i måndags. Jag hade med mig tre, egenbakade kladdkakor som uppsksttades ganska så mycket. Fast, vem uppskattar inte kladdkaka? Jag fick present och en av grabbarna höll ett fint tal, haha! En kram utdelades av alla - förutom brorsan då, men vad annat hade jag väntat mig?

Jag tror dock inte att jag riktigt fattat än, att jag aldrig någonsin mer kommer att hålla i en träning, vara hypernervös under matcherna och känna den där underbart, glada känslan när Tuna gör mål. Jag kommer aldrig mer att komma hem från skolan en onsdag klockan fem för att dra till träningen en halvtimme senare och aldrig mer gå upp vid åtta en lördag för att hinna till en match. Jag kommer hellre aldrig mer behöva utstå klagomål från brorsan om hur fruktansvärt, otroligt jobbigt det är att ha mig på träningarna. Det har inte sjunkit in än. Men det kommer väl.

Hur som helst har det varit en fantastisk tid jag aldrig kommer glömma, jag är fylld med en massa erfarenhet och oförglömliga minnen. Mina funderingar och frågor som tidigare fanns hurvida kul fotboll egentligen är och vad egentligen glädjen är med den har blivit besvarade. Det är bara en fråga, som nog aldrig kommer att bli besvarad som kvarstår. Hur kunde jag, som aldrig någonsin spelat fotboll, som aldrig kunnat sparka en boll åt rätt riktning och som verkligen, alltid avskytt denna sport, bli tränare för den?

Jag skrattar när jag tänker på det, för visst är det rent ut sagt ganska sjukt? Men that's it. Mirakel kan ske, min tid som fotbollstränare är verkligen världens bästa exempel på det.

Grattis till vinsten, grabbar!

Mys (:

Mys i parken med fin person i dag!

Z <3

Jag är så glad just nu. Allt är så bra!


Many, many thoughts...

Ser att det var ett tag sedan nu. Kan säga att det har sina anledningar. Mycket att tänka på, en del jobbiga saker - men för det mesta en massa, massa roligt!

I måndags (okej, jag vet, det är längre än så sedan jag skrev blogg sist, men i alla fall), då var det gymnasiefest! Jag och Helen drog dit, var inne i baren, beställde cider for the first time och såg en massa småbarn ute på dansgolvet. Det är det värsta med gymnasiefesterna, i alla fall nu när man liksom är bland de äldsta, alla dessa ettor som verkar tro de är så stora! Var jag likadan? Hm. Shit the same^^

På tisdagen sedan var jag hemma hos en alldeles speciell person, där jag var till på onsdagen. Bäst!

I torsdags ägde den näst sista träningen rum. Usch, hur ska jag klara mig utan dem? På måndag är det den allra sista. Egentligen skulle den varit på torsdag, men den blev flyttad, vilket jag inte gillar särskilt skarpt. Jag hade tänkt ägna söndags - och måndagskvällen på att skriva klart min krönika (och börja på den, hehe). Nu verkar det dock bli så att jag måste baka på söndagskvällen och ha träning på måndagen. Jadu, min kära svensaklärare, hur ska detta gå? Blir en riktigt bra krönika du får... Ehm. I morgon är jag också borta hela dagen, då är det först match och sedan ska jag dra till Helen och fira henne. Blir intressant att se hur jag klarar ut det här...

Skolan har verkligen redan börjat gå igång på allvar, en massa grejer att göra hela tiden och så mycket att tänka på! Jag har alltid klarat mig utan en kalender, för jag har alltid kunnat komma ihåg vad som ska göras i alla fall, men nu funderar jag starkt på att skaffa en i alla fall. Jag menar, jag är för tillfället sjukt lycklig och har en massa glada tankar hos mig samtidigt som skolan slänger en massa läxor i huvudet på en all the time, det går verkligen inte ihop sig! Shit alltså.

Nej, kanske jag skulle försöka mig på den där krönikan nu? Så fruktansvärt tråkig och jobbigt kan det väl inte bli?

Ciao!

Smile!

Jag är glad


det är så sjukt

Jag hatar att det alltid ska verka som ett blixtnedslag, som om det vore första gången. Du kliver in, finare än någon annan och får mig att både brinna av längtan och tappa andan av att du är så vacker.

Hur gör du?

Varje gång du talar till mig känner jag hur det bränner om kinderna, jag vill att orden ska bli så perfekta till dig, men allt blir bara ett enda virrvarr. Jag ler något förfärligt och efteråt är jag helt till mig. Det ska inte gå att göra så här, du ska inte kunna påverka mig så här, men du gör det i alla fall, som om det vore helt naturligt. Inget konstigt med det.

Få mig att förstå!

Jag märker ofta hur jag ser på dig, alltför länge. Ibland ser du, du möter mina ögon och jag tittar bort direkt och hoppas på att inget har avslöjats. En krypande känsla av ångest faller över mig, jag blir arg på mig själv. Några sekunder senare, ser jag på dig igen.

Jag är dum.

Det är konstigt, alltihopa. Det är sjukt. Det har gått alldeles för lång tid nu, det får inte bli mer. Jag får inte känna mer, men du gör det så svårt för mig. Snart står jag där och allt är förbi, det sista blixnedslaget har fallit och du har fått mig att rodna för sista gången, jag har sumpat alla chanser och kommer vara väldigt olycklig.

Det är verkligen sjukt.


RSS 2.0