sympathyforme

Jag vet precis vem jag ärvt min musiksmak ifrån.

Har börjat nöta en av Darins nya låtar, "Can't Stop". Spelade den på lite högre volym från min Spotifylista, så att det hördes in till vardagsrummet där mamma och pappa satt och glodde på teve. Efter att jag varit där för att säga en sak till mamma frågar pappa mig om det är Darin jag spelar och vad det är för låt. En minut senare sätter han sig i datorrummet och efter andra gången jag spelar låten medan han sitter här, börjar han sjunga med och stampa takten till låten.

Det är inte första gången han diggar en av Darins låtar, vilket jag är lite halvt stolt över. Min pappa lyssnar även en del på pojkband, som till exempel Westlife. Så att jag dras med en musiksmak som bland annat innehåller Darin, Ronan Keating, Savage Garden och allt vad det nu är, är inte något vidare konstigt. Sedan ska det självklart tilläggas att jag lyssnar på mycket annat också, min Spotifylista innehåller även Aerosmith, Eddie Meduza, Akon och Markoolio.

Men, i grund och botten är jag en riktigt pop-nörd när det gäller musik, vilket förmodligen då beror på min pappa, och, det är jag stolt över!

Imorgon ska jag cutta mitt hår. Får hoppas det blir bra. Sedan, på typ onsdag, drar jag hemåt till skogen och under juli månad ser jag ut att börja spendera ganska mycket tid där. Eftersom jobbet jag fick här inte alls kändes bra ska jag nu istället jobba på min mammas jobb en månad, som det ser ut nu i alla fall. Jag kommer dock återvända till Kalmar för bland annat diverse 20-årsfester, där en av dem är min alldelels egna, woho. Vad gällande sovplatser till dess är allt genomtänkt och klart och alla som har ansökt om sovplats, will have one.

Annars är det mesta lugnt. Eftersom typ alla utom jag jobbar vid midsommar, kommer jag att spendera tid med familjen, släktingar och några bekanta i Falköping, som det ser ut nu i alla fall. Det ska tydligen spelas brännboll där och "ingen kommer undan", skrev mamma i ett sms idag. Och att jag skulle leta fram ett par bra skor till det. Så vadå, högklackat är inget bra till brännboll? Helt ärligt tror jag ingen skulle märka någon skillnad, eftersom jag är så pass usel på den sporten, eller vad man ska kalla det. Det känns inte som någon sport, det känns som skit. Enda gången jag faktiskt tyckt det var roligt att spela brännboll var den gången då vi hade klassfest under studentveckan. Kan kanske bero på att jag och flera av klasskamraterna inte var nyktra. Jag får helt enkelt se till att få i mig något alkoholaktigt på fredag, så kanske det kan bli kul trots allt.

Nejni. Nu borde jag sova. Tycker jag alltid avslutar mina blogginlägg med den frasen. Jag måste börja blogga vid normala tider.

God natt!






I miss you!

Av någon anledning började jag läsa gamla skolarbeten från gymnasiet, och det är en himlans tur att jag inte skriver på samma sätt nu som då, för då vet man aldrig hur det hade kunnat gå. Eller jo, en massa underkända arbeten hade det blivit. Ett bevis för att mitt språk idag är bra, är att en lärare (eller vad det nu heter på universitetsnivå) antydde att mitt språk var mycket bra i mitt senaste arbete och att det var bra skrivet. Vilken tur att han inte var min lärare på gymnasiet!

Förresten, jag har fått sommarjobb! Som personlig assistent, inte helt fel! Ska bli kul, givande och intressant. Känner mig dock nervös eftersom det är ganska nytt för mig, men vi får se hur det går. Hoppas på det bästa! Fick mitt schema idag också och jag kunde andas ut när jag såg att jag är ledig hela den helgen då jag ska ha min 20årsfest. Ibland har man tur! Ser väldigt mycket fram emot den helgen och det är än så länge INGEN som har nekat min inbjudan, har bara fått några enstaka "kanske" och jag hoppas att dessa "kanske" kan utvecklas till "JA!". För så kul vi kommer att ha det, haha. Bara hoppas på att det blir fint väder så jag kan slänga ut de flesta på balkongen, men annars får vi tränga ihop oss här inne. Det blir mysigt det också.

Idag har jag varit väldigt duktig, ska ni veta! Först tog jag en ordentlig sovmorgon (ja, det är duktigt, tänk på min hälsa!) sedan hade jag möte med jobbet, därefter kom jag hem och gjorde en misslyckad pirog (okej, kanske inte så duktigt, MEN det var första gången, och att jag gav mig på det var duktigt), därefter mötte jag upp Becca för en promenad och glass. Har alltså gått fram och tillbaka mellan lägenheten och stan, vilket blir cirka sex kilometer. Sedan plus rundorna jag och Becca hade på stan, det blir om man är väldigt generös, upp emot en mil! Är inte det duktigt, så säg (det var just därför jag tyckte mig förtjäna att öppna en chipspåse ikväl, inte för att det är något hinder annars, hehel). Och ja, mina fötter värkte, vilket beror på att de helt enkelt är alldeles för vana vid högklackat och när jag idag hade mina platta skor fick de en chock av att vara så nära marken. Så kan det vara!

Nu ska jag hoppa in i duschen, och ja, jag duschar mitt i natten. Imorgon blir det att steka sig i Kalmarsundsparken med Becca och därefter har jag informationsmöte angående jobbet. Ciao!

Det händer mycket i mitt liv om nätterna.

Ifall jag inte drömmer mina konstiga drömmar, vaknar jag av att jag pressar ihop käken väldigt hårt eller att jag knyter näven så pass mycket att mina långa och vassa naglar borrar sig in i handen, vilket gör att jag vaknar av att det börjar göra ont och därmed har fått fina märken från mina naglar på handen.

När jag ska sova MÅSTE jag ha ett glas vatten bredvid sängen. Jag har försökt göra mig av med denna vana flera gånger, men utan framgång. Är jag utan vattenglaset en natt blir jag så uttorkad i munnen att det brukar sluta med att jag får springa upp och dricka i alla fall. Jag är dessutom nästan alltid hungrig när jag ska sova, hur mycket jag än ätit under dagen och trots att jag kanske smällde i mig en chipspåse knappt en halvtimme innan jag går och lägger mig, får jag det där suget i magen så fort jag lägger mig i sängen. 

Jag tror mig även ha drabbats av något "restless-legs"-liknande. När jag har varit stilla ett tag, särskilt när jag ligger och ska försöka sova, börjar det krypa i benen på mig. Ibland så pass mycket att jag får gå upp ur sängen och gå lite för att få det att försvinna, och sedan bara hoppas på att jag somnar så pass snabbt att det inte hinner kommer tillbaka medan jag är vaken.

Inte går jag och lägger mig vid normala tider heller. Eller går upp, trots att denna helg har inneburit mer normala tider vad gällande uppstigandet. Är hemma i skogen och vid klockan elva brukar pappa börja skrika på mig och brorsan att vi ska stiga upp. Det är inte så att varken han eller jag hoppar upp ur sängen, men upp kommer vi. Pappa har även fått för sig att om han går och öppnar dörren in till mitt rum så går jag upp fortare. Helt ärligt vet jag inte om det är någon bidragande orsak till att jag är uppe innan tolv när jag är här hemma, men det kan han väl få tro.

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Och snart i sådana här sammanhang brukar innebära om en timme, typ. Vi får hoppas jag klarar mig utan konstiga drömmar, en uttorkad mun, myrstacks-ben och en chips-sugen mage.

See ya!

Mitt i all skit får jag ett glädjande telefonsamtal från socialförvaltningen om att jag är välkommen på arbetsintervju hos dem nästa vecka!

WOHOOO!


En glad Emma!