sympathyforme

Snön kan dra någonstans...

Jag trivs så sjukt bra på min APU-plats. Är, som tidigare nämnt, i en sjätteklass på Vimar. Jättebra klass, verkligen. Har så roligt med dem. Kanske är det just barn i denna ålder som passar mig? Är det kanske på mellanstadiet jag ska jobba på sedan? Ja, helt fel verkar det inte vara, absolut inte. Det känns bra.

I morgon ska jag till Älvsjö på SACO-mässa. Alltså, massa människor från olika högskolor som kommer dit. Passar rätt bra.

I rummet där denna dator befinner sig, finns det en fotboll och en tennisboll som blivit kvar här sedan småkusinerna var här och lekte för ett tag sedan. Varje gång jag har suttit vid datorn sedan dess har Victor alltid kommit in hit och sparkat runt på bollarna och lekt som om han själv vore fyra, något som irrieterat mig något enormt! Varje gång han gjor har jag sagt åt honom att sluta, men han gör det aldrig!

Fram till idag.

Jag kom att tänka på pedagogen Alexander Sutherland Neill som jag skrev ett arbete om för ett tag sedan och jag läste en av hans böcker "Frihet inte själsvåld - en bok om antiauktoritär uppfostran". Sjukt smart människa för övrigt som ansåg att barn och ungdomar ska uppfostras med frihet - de ska inte tvingas till hushållsarbete, bara få läxor om de vill och endast läsa ämnen i skolan som de gillar och så vidare... Han drev själv en skola i England som byggde helt på hans pedagogik, efter hans död tog hans dotter över. Hur som helst, i denna bok fick föräldrar skicka in frågor till honom som handlade om uppfostran. Ibland kunde det till exempel vara en förtvivlad mamma som undrade hur hon skulle få sin son att tvätta händerna innan maten, för det spelade ingen roll hur mycket hon tjatade på honom. Neill svarade då att det förmodligen är mamman själv som är rädd för smuts och att sonen inte bryr sig om sådant, därför finns det ingen anledning att tvinga honom till det. Skulle det ändå vara nödvändigt är det bästa sättet att säga: "Du ska inte tvätta händerna!"

Du ska inte tvätta händerna... DU MÅSTE LEKA MED BOLLARNA! Så satte jag igång att säga ikväll. Till en början tyckte Victor det var skitroligt och lekte som bara den. Jag tjatade och tjatade. Till slut utbrast han:

"NEJ! Du bestämmer inte över mig!"

Jag fortsatte tjata.

"NEJ! Jag tänker inte hålla på med bollarna mer..."

Så var det problemet löst, ganska så smidigt!

Denna dag började med sovmorgon för andra gången i mitt liv, inte illa! Något som behövdes, för fy var nervös jag varit idag! För klockan tolv idag stod nämligen halkbanan på mitt schema. Självklart spöregnade det vilket gjorde att det var ännu mer vatten på banan än normalt, så slirigare än vanligt var det också. Trots regn och nervositet gick det ändå ganska bra, vilket känns väldigt skönt! På torsdag är det stadskörning som gäller, får se hur det går, hehe, Sofie, AKTA DIG!

Sista veckan innan två veckors APU, som denna gång kommer äga rum hos en sjätteklass på Vimarskolan. Ska bli kul, om man bortser från den världsäckliga maten! Jag undrar hur jag ska överleva, jag menar, FY! Att äta minimalt och istället vräka i sig två knäckebröd känns inte särskilt bra att göra inför barnen heller, kommer direkt inte vara något vidare föredöme. Får skylla på att jag bantar (som om det skulle vara bättre)!

På tal om skolmat, jag är inte överförtjust i gymnasiets skolmat heller, äter ofta väldigt lite. I måndags var det dock chicken nuggets, något som faktiskt kan vara gott (förutom att riset hinner bli kallt innan man ens hunnit sätta sig ner), jag tog därför två portioner. Detta uppmärksammades starkt av mina vänner, som skulle notera exakt klockslag och datum då det hände. Tydligen behöver jag inte göra mycket för att imponera.... hehe.

Nu blev jag hungrig! Ciao!

Blev galet nervös när Lars hängde löst, och utbröt ett tyst "fan" när Jidhe sa hans namn. Men det är så det är, fick mig ett gott skratt när han skulle sjunga slutlåten och jag ser fram emot hans kommande platta. Idol kommer inte bli lika roligt att följa längre, men what the hell? Han passade ändå inte in där.

Nu ska jag äta, på tal om absolut ingenting! Bye!

Min hjärna sprängs snart, jag orkar inte tänka! Så fort man blivit av med något är det något nytt som kommer, man hinner aldrig slappna av. Skoltrött, det är jag som in i sjutton.

Jag har nog aldrig varit riktigt ordentligt less på skolan. Visst har det funnits gånger då jag HATAT den, då jag helst av allt velat slippa gå dit när jag vaknat totalt ångestfylld och yrvaken om morgnarna, men aldrig att det hållt i sig i en period där motivatioen sjunker för varenda dag som går. Nu får jag dock uppleva det, tyvärr.

Vissa ämnen är fortfarande intressanta och roliga, men dem flesta är bara helt fruktansvärda och jag känner verkligen att jag inte orkar. Orkar inte bry mig om att läsa på det där provet, göra den där läxan eller lyssna på vad läraren babblar om på lektionerna. Ofta sitter jag och drömmer om att ta upp min mobil, koppla in mitt headset och lyssna på bra musik istället för lärarens tjabbel. När sedan det blir tal om läxa utbrister jag bara: "nej, jag orkar inte det!", men läraren verkar inte höra, eller så vill han/hon inte det.

Har blivit så fruktansvärt lat, religionsprovet som var i dag hade jag knappt övat på ett skit, för jag orkade verkligen inte. Jag hade tur att det inte var så avancerat, annars hade det gått helt åt skogen, hem till mig ;) Dock har jag inte alltid haft tur sista tiden och fått ganska så dåliga resultat på andra prov. Fy, säger jag bara, både på mig själv och prov!

Höstlovet hjälpte inte alls till att återvinna min motivation, kommer jullovet göra det? Jag hoppas, men vågar inte tro något. Studenten är om ett halvår, jag får helt enkelt bara stå ut.

Wish me luck, please!