sympathyforme

I rummet där denna dator befinner sig, finns det en fotboll och en tennisboll som blivit kvar här sedan småkusinerna var här och lekte för ett tag sedan. Varje gång jag har suttit vid datorn sedan dess har Victor alltid kommit in hit och sparkat runt på bollarna och lekt som om han själv vore fyra, något som irrieterat mig något enormt! Varje gång han gjor har jag sagt åt honom att sluta, men han gör det aldrig!

Fram till idag.

Jag kom att tänka på pedagogen Alexander Sutherland Neill som jag skrev ett arbete om för ett tag sedan och jag läste en av hans böcker "Frihet inte själsvåld - en bok om antiauktoritär uppfostran". Sjukt smart människa för övrigt som ansåg att barn och ungdomar ska uppfostras med frihet - de ska inte tvingas till hushållsarbete, bara få läxor om de vill och endast läsa ämnen i skolan som de gillar och så vidare... Han drev själv en skola i England som byggde helt på hans pedagogik, efter hans död tog hans dotter över. Hur som helst, i denna bok fick föräldrar skicka in frågor till honom som handlade om uppfostran. Ibland kunde det till exempel vara en förtvivlad mamma som undrade hur hon skulle få sin son att tvätta händerna innan maten, för det spelade ingen roll hur mycket hon tjatade på honom. Neill svarade då att det förmodligen är mamman själv som är rädd för smuts och att sonen inte bryr sig om sådant, därför finns det ingen anledning att tvinga honom till det. Skulle det ändå vara nödvändigt är det bästa sättet att säga: "Du ska inte tvätta händerna!"

Du ska inte tvätta händerna... DU MÅSTE LEKA MED BOLLARNA! Så satte jag igång att säga ikväll. Till en början tyckte Victor det var skitroligt och lekte som bara den. Jag tjatade och tjatade. Till slut utbrast han:

"NEJ! Du bestämmer inte över mig!"

Jag fortsatte tjata.

"NEJ! Jag tänker inte hålla på med bollarna mer..."

Så var det problemet löst, ganska så smidigt!