Fyra år utan dig
Fyra år nu, fyra år utan dig! Jag förstår det inte själv, hur lång tid det faktiskt har gått och hur jag egentligen står ut. Jag saknar dig något förfärligt, tomrummet inom mig lär aldrig fyllas igen eftersom du aldrig kommer att komma tillbaka.
Varför var du ens tvungen att försvinna? Jag saknar allt vi gjorde, alla pratstunder, alla tv-spel - och datspelssstunder, alla roliga påhitt, filmstunderna, alla våra skratt, glädjen tillsammans med dem andra kusinerna och så mycket mer. Jag saknar att minnas saker med dig, jag saknar att höra dig knacka på vår dörr och jag saknar dem gångerna vi tidigt på morgonen gick för att köpa godis. Jag saknar verkligen allt, allt, ALLT som har med dig att göra, jag saknar dig så otroligt mycket!
Jag minns så väl ditt skratt, din röst och din blick när du hade något lurt på gång. Jag kommer ihåg hur du alltid var full av liv och alltid så nära till skratt, och hur man själv alltid var det med dig. Jag vill inget annat än att få uppleva det igen.
Oskar <3
