Help sökes
Victor tänker och funderar, sedan säger han: "Matinspektör! För du klagar alltid på skolmaten."
Jag skrattar åt honom: "Haha, faktiskt. Men, tänk, vad mer skulle jag passa som?"
Victor: "Inte stå-upp-komiker, för du är så tråkig! Men.... *tänker en lång stund* Jag tror inte du skulle passa som lärare. För jag tror inte du skulle gilla sitta i ett klassrum hela dagarna. Du kan jobba som en sån som... vad heter det? rec... recen..."
Jag: "Recenserar?"
Victor: "JA! Du kan recensera tv-spel! Eller musik! Hm... *tänker igen* Jag vet! Sportkommentator! Eller nej... du gillar inte sport."
Jag: "HAHAHAHA!"
Victor: "Du kan jobba i en skoaffär... Eller så kan du bli nyhetsuppläsare, för alla som jobbar som såna är så tråkiga, och det är du också."
Jag: "Tönt! Programledare kanske vore roligare då?"
Victor: "JA! Du kan bli programledare för Bobster. Du gillar ju alla småglin så..."
Om lite mer än ett halvår tar jag studenten. Det känns både bra och dåligt. Underbart att komma ifrån Vimmerby, slippa allt, börja om på nytt. Tråkigt att komma ifrån vissa personer, läskigt att göra något nytt. Med allt detta kommer också en fruktansvärd ångest som bär på frågan, som jag är säker på att många andra har: vad ska jag göra efter?
När jag var riktigt liten ville jag bli konstnär, vilket är ganska oförståeligt eftersom det enda jag kan rita någorlunda bra är katter och att bild aldrig varit mitt starkaste ämne. Jag ville också bli sångerska efter att ha tittat på småstjärnorna, något som också är ganska underligt, eftersom jag sjunger värre än en skadeskjuten kråka. Efter det blev jag dock inriktad på att jobba på förskolan, och att jag på gymnasiet ville gå Barn och fritid. För barn ville jag jobba med, för jag älskade verkligen att ta hand om dem, leka med dem och allt det där! Fick erfara mycket sådant eftersom mina föräldrar känner andra föräldrar som har mindre barn. Jag var alltid det äldsta barnet när våra familjer träffades och brukade alltid ta hand om dem små. Bara några år innan jag började gymnasiet ville jag i stället bli lågstadielärare, efter en prao på förskolan i Tuna kändes det mindre lockande, fast visst roligt var det, men jag upplevde min prao på Tuna Skola i stället mycket, mycket roligare!
På gymnasiet har jag hunnit ändra mig ofta, jag har velat bli låg - och mellanstadielärare men också gymnasielärare. Jag har velat undervisa i engelska, musik, svenska, yrkesämnena på Barn - och fritdsprogrammet och jag vet inte allt. Det jag vet nu är att engelska går bort - jag vet att jag inte är tillräckligt på bra det, musik - osäkert! Känns som man kanske borde kunna sjunga då också, jag tror inte det räcker med att kuna spela piano och lite gitarr. Svenska kan fungera, men det är mycket i svenskan som jag tycker är tråkigt också, typ historia och sådan skit som av någon underlig anledning ska ingå i detta, annars så roliga ämne! I så fall får det bli på en lägre nivå och inte gymnasiet jag undervisar i. Bättre att lära små barn läsa och skriva, för det kan jag! (Fast visst, ofta när man undervisar på låg och mellan undervisar man i dem flesta ämnen för en och samma klass). Egentligen är det ämnet jag har lättast för och som jag tycker är mest intressant är just yrkesämnena som finns på BF, oftast i alla fall.
Vad är det då som får mig att tveka? Är det att det tar längre tid att utbilda sig till detta? Jag vet inte, kanske är jag rädd för att inte klara av att undervisa ungdomar? Jag vet att jag skulle tyckte det var roligt, men jag vet inte om jag skulle klara av det. Usch, det är så svårt!
Jag vet inte ens om jag vill utbilda mig längre, om jag orkar! Det känns så lockande att börja jobba, tjäna pengar, och så vidare, men med vad skulle jag jobba med? Det mesta kräver att man har en högre utbildning. Kanske en klädaffär skulle passa? Jag gillar kläder, jag skulle säkert klara av det, men jag skulle inte känna att det ger något! Inte för mig i alla fall.
Lite smått och drömmande har jag även velat bli en "sådan som håller föredrag" men jag menar, vad är det för yrke? Jag gillar att göra det, i skolan och sådant, tycker det är jätteroligt att utforma vad jag ska säga, få in lite humor i det och så vidare. Sedan älskar jag känslan efteråt, om det gått bra! Eftersom jag ofta varit så nervös innan är det så skönt när det gått vägen! Men vad skulle jag snacka om? Och hur blir man en sådan? Det känns som att man måste ha upplevt något viktigt och berörande för att bli det. Så jag får nog lägga det på hyllan.
Jag är just nu i ett desperat behov av hjälp. Det är dags att söka till högskolan i vår, och jag vet verkligen inte vad jag ska göra! Vad tycker DU? Tycker du som Victor? Att jag ska bli matinspektör? Haha! På ett sätt skulle jag passa som det, har alltid kommentarer vad det gäller mat, men haha, nej. Usch! Smaka på äcklig mat hela dagarna står jag helst över. Och ja, programledare för Bobster (vet knappt vad det är för program), eller Bolibompa vore säkert roligt, haha! Sitta där och vara helt hänförd av allt och det skoj. Men kan inte riktigt se mig själv som det. Tur att jag har Victor som rådgivare ändå, helt åt skogen kanske han inte var (:
Måste bara tilläga: mamma sa för en veckan sedan ungefär att jag skulle passa som POLIS! Liksom... what? Jag, polis? Henne förklaring var att jag är "så lugn". Men never in my life, jag skulle ALDRIG klara det! Herregud.
Lämna gärna kommentarer!
Att utbilda sig i pedagogik, lämpar sig för alla som på något sätt ämnar att informera eller utbilda andra. I sina respektive yrkesroll är de flesa av oss beroende av att förhålla oss med en god pedagogik. Det handlar om att effektivisera och göra det mer enkelt för andra att ta till sig information.
jag tror du hade passat bra som förskollärare med (:
Hoppas du fick lite hjälp av detta iallafall (:
Kramar
Alltså jag tycker du ska tänka igenom det här väldigt noga för jag har inte heller någon aning om vad jag ska välja men jag tänker välja något som jag faktiskt kan tänka mig att hålla på med i resten av mitt liv. Det som passar dig är ju sånt som har med barn att göra, de mindre barnen :)
Jag känner igen mig i dig emmaa!! SÅ mycket! Jag kände precis så där för ett år sedan. Så här känner jag. Du är ju inne på pedagogtankarna, och Emma ärligt. Jag tror du skulle kunna bli en fantastisk lärare! En sån där som alla barn gillar maaassor! Så gillar du ju barn, och jag tror att en Emma på lågstadiet/mellan skulle vara fenomenalt! Men också, du på barn och fritidsprogrammet klickar med! Men så här är det. I linköping (jag vet inte hur det är på andra ställen) går du ett år där du inte har valt någonting. Du får då ha praktik på (i bästa fall) låg-, mellan-, högstadiet OCH gymnasiet. Då får du en inblick i hur det skulle vara att arbeta på de olika platserna. Sedan är det också så att om man går lärarutbildning får man forskar-möjligheter. Efter utbildnignen kan du forska i olika saker, och det innebär INTE att hålla på med kemikalier, utan du kan undersöka hur det funkar med betyg, tjejer och pojkars skillnader i uppträdande i skolan... osv. Detta gör att du sedan få föreläsa om ämnet. Då kan man få åka runt överallt och prata om det man har forskat om. Dessutom får man en slags "behörighet" till föerläsare om man går lärarutbildning så jag tror inte man behöver ha forskat i något ämne för att kunna föreläsa, bara vara bra på det ämnet. (jag läste någonstans att utbildningen inom lärarprogrammet leder till arbete inom läraryrket och föreläsare....bla bla bla) Dessutom är det ju så att om man är lärare har man 35 timmars arbetsvecka (jämför med vanliga 40 h per vecka!) plus att man har 10 h extra per vecka där du ska fixa med prov, rätta, planera lektioner. Det blir i princip 45 h arbetsvecka. Men om man är en lärare med ganska få prov får man ju extra ledigt ^^ hahah. I de 10 timmarna som inte är schemanlagda ingår också utvecklingssamtal och att prata med elever som behöver hjälp osv. Det faktum att man har 45 timmars arbetsvecka gör att man får ett lååååångt sommarlov utan att man får mindre betalt än andra. Under denna tid kan man göra annat som att skriva en bok (vilket kanske blir aktuellt för min del. är lite sugen på det!) Men det innebär hur som helst att man har tid att kunna åstadkomma något under sommarlovet som inte har med skolan att göra. Man har tid för andra intressen! :D Jag vet inte om jag har krånglat till allt nu ^^ hihi.! Men men. Jag kan säga att jag tror du skulle bli en toppenlärare som alla vill vara kompis med! Puss på dig (och oj vad långt det blev!!)
