sympathyforme

När jag gick i sjuan fick jag ont i mina knän. Efter ett tag gick det över. Så höll det på ett tag, det kom och det gick, ända fram till två år sedan. Sedan dess, har jag alltid haft ont. Bättre, det blir det inte heller! Så fort jag anstränger dem minsta lilla får jag ont och har fruktansvärt ont i dagar efteråt.

I dag när jag vaknade dunkade det av smärta i mitt vänstra knä - trots att jag inte ansträngt dem något särskilt. Jag vet inte vad det beror på, något skit är det i alla fall. Det knäcker och har sig i dem hela tiden också. Det är oerhört jobbigt.

Aja. Jag överlever. De sitter ju trots allt, fortfarande kvar ;)