sympathyforme

Och det är som att det inte kan bli värre...

Men på lördag ska jag till Linköping med mina kära vänner. Jag längtar! Har dock hållt på att glömma det ett antal gånger. I går så satt jag och pratade med Emelie och Helen om lite allt möjligt skit.

Emelie: "Åh, jag längtar till lördag..."

Helen instämnde.

Jag: "Va? Vad händer då?"

Så mycket håller man reda på. Blir hur som helst att handla julklappar till familjen och dessutom har jag sett en kjol jag funderar på att prova på Gina Tricot. En annan sak jag skulle behöva köpa är en ny väska. För tror ni inte att dragkedjan på min nuvrande väska gick sönder i dag? Så nu går den inte att stänga. Känns ju verkligen skitbra att gå runt med öppen väska och veta att vilken töntmänniska som helst kan titta in. Kan ju lika gärna hänga en lapp "KIKA GÄRNA IN" på väskan, skulle inte göra ett dugg skillnad... Eller ja, kanske. Tänker dock inte prova, någon kan ju faktiskt ta mina tuggummin. Ni vet, sådan där Stimirol (stavning?) med jordgubb och lime"sås" inuti. Så otroligt gott så det är makalööööst! Dessutom finns det pengar och mobil och massa annat grejs där i. Ifall ni inte hade listat ut det redan...

Morgondagen börjar så roligt (INTE) med Samhäll B. Därefter är det nästan lika rolig (INTE) engelska som väntar. Sedan religion och sist, men inte minst, människor i behov av stöd, som för övrigt, förmodligen, är den enda intressanta lektionen i morgon. Något bra ska det vara i alla fall!

Egentligen borde jag ligga och sova nu. Trött är jag och lär inte vara piggare (eller gladare) när den dumma (fast den är rätt fin, right, Sofie?) klockan ringer. I dag vaknade jag till vid kvart i fem och blev överlycklig när jag insåg att det var en timme kvar till det var uppstigning. Somnade därför om ganska snabbt och vaknade sedan av Victors sjukt irriterande alarmsignal som alltid ringer någon minut innan min. Råkade dock somna om och vaknade precis innan min klocka skulle ringa. Först trodde jag att det var mitt i natten men när klockan ringde kunde inget beskriva den besvikelse som lade sig över mig... Då var det bara att stiga upp och se glad ut. Hur det sistnämnda lyckades ska jag ej ta upp.

Anyway. Det blir roligt i helgen (look, I REMEMBER), väldigt skönt att ha något att se fram emot. Förmodligen överlever jag dem två första lektionerna i morgon och antagligen lyckas jag stiga upp ännu en gång när klockan ringer.

Nu ska jag sleeepa.

God natt!