sympathyforme

För er som undrar - ananaspajen brann inte upp, trots allt. Den var dessutom mycket god. Denna dag är kanske inte HELT dödsdömd, trots att det känns lite så. Idag är en sådandär dag då allt bara känns blä. Jag är inte på humör och tänker bara på en massa dumma saker som får mig både arg och ledsen. Jag antar att alla har sådana här dagar ibland, och jag antar att man måste ha sådana här dagar för att man ska kunna ha bra dagar också. Man måste även känna hur det är att ha dagar med en massa, massa plugg, för att kunna njuta av pluggfria dagar. Det är dagar som jag haft nu i påsk. Vilket alltså varit en bra påsk, hehe. Imorgon börjar pluggandet igen och jag ska försöka göra det intensivt så att jag kan få lite fritt i slutet av veckan. Det vore inte helt fel, inte alls.

Jag och brorsan har i vanlig ordning fått uppdraget i att laga mat nu i lovet. Katastrof. Jag sa till mina föräldrar att de kommer få äta äcklig mat hela veckan, men det accepterar dem av någon weird anledning. Det hade aldrig jag gjort. Äcklig mat är något av det värsta jag vet. Alltså är skolmaten förjävlig, som jag säkert nämnt någon gång tidigare. Förhoppningsvis är min och brorsans mat godare än den. Det vore ganska så tragiskt annars.

Bara för att jag pratar mat så börjar det lukta mat - nej det är inte något undermedvetet som dyker upp - tror det är pappa som fixar sin matsäck. Får jag hoppas på i alla fall. Vore lite läskigt ifall mitt undermedvetna visade sig så starkt. Det borde nog inte kallas undermedvetet då ens en gång. Hm. Om det ens är det undermedvetna jag ska prata om? Jaja. Jag känner att jag i denna soliga dag håller på att snöa in mig totalt nu i detta blogginlägg.

Jag skriver mer om en stund.