sympathyforme

Jag blir så (ursäkta mitt uttryck som skulle få vissa att slå huvudet i väggen) jävla asförbannad, ibland. Vissa människor, lärare, förstår INTE att man har ett liv utanför skolan, och att man redan har grejer HÖGT upp över öronen.

"Jag har inte tid!"
"Vem sa att hon inte hade tid?"
"Jag."
"Men vi har bara lektionen en gång i veckan... det är klart ni alla här har tid att göra läxan då!"

Nej, jag har inte tid. Jag har en bok att läsa ut till på onsdag plus att göra uppgifter till och ett stort arbete som måste bli bra, och det måste vara klart den här veckan. Jag behöver även sitta med projektarbetet lite varje dag. Dessutom exploderar min mage snart på grund av all stress, så jag vill gärna ha lite fri tid också.

Elever är inte några himla robotar. Tro det eller ej. Jag är inte det i alla fall. Blir jag lärare tänker jag aldrig någonsin tvinga på mina elever läxor om de redan har fullt. Jag ska se dem som människor som behöver fri tid också att slappna av på. Jag lovar och svär.

Och ja, jag vet. Jag har haft ett helt lov, jag gjorde inte alls mycket just för att jag skulle slappna av. Nu har jag dock bara ångest för att jag inte gjorde något.

Men, vad gör man? Jag har egentligen en till läxa, som har med den tidigare skrivna konversationen att göra. Men jag skiter i den. Jag gör det. Jag orkar liksom inte bry mig...