My future

Jag har tänkt väldigt mycket, förmodligen luktade det bränt av allt tänkande. Det jag tänkt på (alla blir såååå förvånade) är min framtid. Vad som händer efter den efterlängtade studenten som är om exakt fyra månader (hjälp). Jag har länge varit inriktad på att bli lärare, och den senaste tiden även funderat på att gå ett retorikprogram i Örebro. Det jag vet nu är att jag förmodligen skippar retorikprogrammet, men också även lärarutbildningen.

Jag är ganska säker på att jag vill jobba med barn och ungdomar, därför passar det ej att gå retorikutbildningen, trots att det vore intressant. Det som avskräcker mig från lärarutbildningen, är just själva lärargrejen. Helt, helt ärligt: jag kan inte se mig själv som en lärare. Jag kan bara inte det. Jag är nog... usch, vad ska man säga? Inte tillräckligt intresserad av att lära barn matte och svenska... eller något. Dessutom så känns det som att jag för tillfället är mer intresserad av att jobba med ungdomar, typ. Däremot är högstadie - eller gymnasielärare inte lockande, eftersom jag inte kan se mig själv undervisa i något av ämnena. Svenska, okej, skulle kunna vara roligt - om man bortser från all historia som av någon dum anledning läggs in i detta ämne. Englska? Sure, men nej, jag kan inte det så fruktansvärt bra. Matte? Okej, om eleverna lär mig först så... Finns en massa andra ämnen också, men inget som antagligen skulle passa mig.

Jag kan se det framför mig, hur jag är som lärare. Lektionen börjar bra, jag introducerar vad som ska gå igenom och vad det ska jobbas med. Efter en kvart sitter jag och pratar med eleverna om något helt annat och något betydligt roligare än själva ämnet. Detta tycker jag, och säkert även eleverna eftersom de slipper jobba, är sjukt roligt. Kan jag inte bara vara en människa som går runt på skolan och snackar? Hehe. Det enda som jag hade tyckt varit intressant i själva lärandet vore att se hur de utvecklas. Hm...

Usch, att det ska vara så svårt! Skönt är i alla fall att jag är bestämd på att jag vill jobba med barn och ungdomar. Ett steg på vägen. På måndag ska jag till Syv och diskutera framtiden, jag får hoppas det hjälper mig något. Ska ta lång tid på mig. Då kanske jag även kan slippa miljöpolitken. Yey.

Nu räcker det att tänka på detta, för ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0