sympathyforme

Haha. Man är ju duktig. I dag när jag vaknade kände jag mig inte kry alls, kallsvettades och kände mig allmänt borta. Ni vet hur det kan vara. Lite komiskt precis så där efter att jag skrivit ett inlägg om hälsa. Denna onsdag skulle jag ha praktik, och min mentor skulle komma och hälsa på. Så jag tänkte skicka ett sms till henne runt halv åtta för att meddela att jag ej kommer vara där, och även smsa Johanna som jag har prakitken tillsammans med. Så, jag gick och lade mig igen, ställde klockan på att den skulle ringa halv åtta, somnade om snabbt och vaknade sedan till klockans tjut. Dödstrött, var jag. Jag tog mobilen och började skriva ett sms till min mentor, jag kände verkligen hur tungt huvudet var och ögonlocken kändes som om det låt 1000 kilo sten på dem. Kan säga så här, nästa gång jag kollade på klockan, var den halv nio. Jag hade alltså somnat medan jag skrev smset. Mobilen låg bredvid mig och jag fick lite halvt panik eftersom jag visste att min mentor skulle komma till klassen vid kvart över åtta. Jaja. Fick skicka ännu ett sms senare för att be om ursäkt, och som tur är, verkade allt vara lugnt.

Nu är jag hur som helst lite piggare, mår inte helt bra men jag överlever, så klart. I morgon får jag dock försöka ta mig till skolan, eftersom att min uppsats i Samhällskunskap B ska bli sågad inför hela klassen. Seminaruim, ni vet. Och jag vet hur det kommer gå. Får stå på mig, helt enkelt! Hehe.

See ya later.