Tonårstankar
Jag klickade mig in på min besökar-statistik och såg att min blogg sidvisats 40 gånger idag, trots att det inte alls varit så många besökare. Någon har tydligen varit depserat efter en uppdatering.
I skrivandets stund är klockan 23.45. 15 minuter kvar till min födelsedag. Om en kvart, är jag 19 år. Kanske man skulle göra något riktigt galet och dumt nu som 19-åring? Det är ju trots allt sista året som tonåring. Jag kommer ihåg för sex år sedan, när jag var tolv och skulle snart fylla 13. Jag såg fram emot det. Tänkte "ÅH VAD KUL ATT BLI TONÅRING!!! DET ÄR DÅ ALLT ROLIGT HÄNDER!". Jag tror jag hade sett alldeles för mycket "Brace Face" som gick på Fox Kids då. Tjejen där, vars namn var Sharon Spits (herregud vad jag minns!), en typisk tonåring som var galet kär i någon kille. Alden tror jag han hette. Om denna kille konkurrerade skolans tuffaste tjej som också hatade Sharon. Sharon hatade henne för att hon försökte ta Alden som pojkvän och beklagade sig därför hos sin bästa tjejkompis, Maria, över hur jobbigt allt var - hela tiden. Senare i serien fick hon dock sin Alden, har jag för mig.
Det var lite så jag drömde om. Jag trodde på fullt allvar att det var så det var att vara tonåring. Att ha en underbar bästa vän, en idiotisk tjej som hackade på en hela tiden och som hela tiden tycktes få allt hon ville ha och vara galet förälskad i någon söt kille, som jag senare, självklart, skulle bli tillsammans med. Tänk så korkad man var! Jag längtade verkligen. Och minns jag rätt, så hade jag dagen innan min trettonårsdag en underbar bästa vän, jag var hopplöst förälskad i någon idiotisk kille och allt som fattades enligt mig var att faktiskt bli tonåring. En annan sak som ni kanske märkte saknades var denna elaka tjej. Det måste varit det som var felet. För killen ifråga blev jag aldrig tillsammans med och min "underbara bästa vän" har jag idag överhuvud taget ingen kontakt med alls. Min tonårstid kan beskrivas som ganska kaotisk under den första tiden och blev inte bättre förrän på gymnasiet. Den är fortfarande inte sådär perfekt som jag drömde om, och den har aldrig någonsin varit det heller. Men livet är inte perfekt så varför skulle just den delen av livet varit det? Det är konstigt hur naiv och dum man kunde vara i den åldern. Fjortisaktig till tusen.
NU SLOG KLOCKAN TOLV! JAG ÄR HÄRMED 19 ÅR!
Kanske blir mitt sista år som tonåring en kompensation för att allt inte blev som jag hade tänkt mig när jag fyllde 13? Min dröm som jag hade då, kanske går i uppfyllelse. Vi får se, haha. Nu ska jag sjunga för mig själv.
Ciao!
I skrivandets stund är klockan 23.45. 15 minuter kvar till min födelsedag. Om en kvart, är jag 19 år. Kanske man skulle göra något riktigt galet och dumt nu som 19-åring? Det är ju trots allt sista året som tonåring. Jag kommer ihåg för sex år sedan, när jag var tolv och skulle snart fylla 13. Jag såg fram emot det. Tänkte "ÅH VAD KUL ATT BLI TONÅRING!!! DET ÄR DÅ ALLT ROLIGT HÄNDER!". Jag tror jag hade sett alldeles för mycket "Brace Face" som gick på Fox Kids då. Tjejen där, vars namn var Sharon Spits (herregud vad jag minns!), en typisk tonåring som var galet kär i någon kille. Alden tror jag han hette. Om denna kille konkurrerade skolans tuffaste tjej som också hatade Sharon. Sharon hatade henne för att hon försökte ta Alden som pojkvän och beklagade sig därför hos sin bästa tjejkompis, Maria, över hur jobbigt allt var - hela tiden. Senare i serien fick hon dock sin Alden, har jag för mig.
Det var lite så jag drömde om. Jag trodde på fullt allvar att det var så det var att vara tonåring. Att ha en underbar bästa vän, en idiotisk tjej som hackade på en hela tiden och som hela tiden tycktes få allt hon ville ha och vara galet förälskad i någon söt kille, som jag senare, självklart, skulle bli tillsammans med. Tänk så korkad man var! Jag längtade verkligen. Och minns jag rätt, så hade jag dagen innan min trettonårsdag en underbar bästa vän, jag var hopplöst förälskad i någon idiotisk kille och allt som fattades enligt mig var att faktiskt bli tonåring. En annan sak som ni kanske märkte saknades var denna elaka tjej. Det måste varit det som var felet. För killen ifråga blev jag aldrig tillsammans med och min "underbara bästa vän" har jag idag överhuvud taget ingen kontakt med alls. Min tonårstid kan beskrivas som ganska kaotisk under den första tiden och blev inte bättre förrän på gymnasiet. Den är fortfarande inte sådär perfekt som jag drömde om, och den har aldrig någonsin varit det heller. Men livet är inte perfekt så varför skulle just den delen av livet varit det? Det är konstigt hur naiv och dum man kunde vara i den åldern. Fjortisaktig till tusen.
NU SLOG KLOCKAN TOLV! JAG ÄR HÄRMED 19 ÅR!
Kanske blir mitt sista år som tonåring en kompensation för att allt inte blev som jag hade tänkt mig när jag fyllde 13? Min dröm som jag hade då, kanske går i uppfyllelse. Vi får se, haha. Nu ska jag sjunga för mig själv.
Ciao!
Kommentarer
Trackback
