Nalle Puh och en elak förkyldning
Jupp. Min näsa har allt tagit efter niagarafallet. Jag avskyr att vara förkyld, är bara fruktansvärt seg, trött och allmänt borta, hela tiden. Så en särskilt händelserik dag har det inte varit. Det mest intressanta som hänt är att jag glott på Disneydags, hur mycket mer nostalgiskt kan det bli, liksom? Det var Nalle Puh och Långbens galna gäng som visades.
Förr vet jag att jag tyckte Nalle Puh var vansinnigt spännande och bra. Nu, i så kallad vuxen ålder, inser jag hur otroligt harmlöst det är. Det betyder dock inte att det var humorfritt, för skrattade gjorde jag ibland. Puh verkade vara väldigt glad i frukost, men visste av någon konstig anledning inte när det var dags för det, Nasse var precis så mjuk och förvirrad som jag mindes honom och Kanin otroligt bestämd och lite av en surpuppa. Eller surmorot, kanske man ska säga. Och Tiger, haha! Han är ju så rolig. I en "scen" satt jag och försökte hålla mig för skratt, och jag ska försöka beskriva den:
För er som inte har sett på Nalle Puh på varken dagar eller år, precis som jag inte hade gjort, så får jag väl föra fram att Tigers hus är lika med en helt galen trädkoja. Han skulle hur som helst gå in i sitt hus, genom, såklart, den vanliga ingången. Men, dörren gick inte att få upp, den satt fast och vägrade att ge med sig. Med ilfart så sprang han runt "huset" och hoppade i panik in genom ett fönster och försökte öppna dörren inifrån, men när inte det funkade heller utbrast han: "jag MÅSTE få upp dörren, annars blir jag kvar här ute för evigt!" och så sprang han med samma ilfart, ut igen.
Jag tyckte i alla fall det var skitroligt, Emmahumor på hööög nivå! För er nyfikna som undrar ifall han lyckades komma in, så kan ni vara lugna, en termit åt upp hans dörr.
Nu måste jag snyta mig.
Förr vet jag att jag tyckte Nalle Puh var vansinnigt spännande och bra. Nu, i så kallad vuxen ålder, inser jag hur otroligt harmlöst det är. Det betyder dock inte att det var humorfritt, för skrattade gjorde jag ibland. Puh verkade vara väldigt glad i frukost, men visste av någon konstig anledning inte när det var dags för det, Nasse var precis så mjuk och förvirrad som jag mindes honom och Kanin otroligt bestämd och lite av en surpuppa. Eller surmorot, kanske man ska säga. Och Tiger, haha! Han är ju så rolig. I en "scen" satt jag och försökte hålla mig för skratt, och jag ska försöka beskriva den:
För er som inte har sett på Nalle Puh på varken dagar eller år, precis som jag inte hade gjort, så får jag väl föra fram att Tigers hus är lika med en helt galen trädkoja. Han skulle hur som helst gå in i sitt hus, genom, såklart, den vanliga ingången. Men, dörren gick inte att få upp, den satt fast och vägrade att ge med sig. Med ilfart så sprang han runt "huset" och hoppade i panik in genom ett fönster och försökte öppna dörren inifrån, men när inte det funkade heller utbrast han: "jag MÅSTE få upp dörren, annars blir jag kvar här ute för evigt!" och så sprang han med samma ilfart, ut igen.
Jag tyckte i alla fall det var skitroligt, Emmahumor på hööög nivå! För er nyfikna som undrar ifall han lyckades komma in, så kan ni vara lugna, en termit åt upp hans dörr.
Nu måste jag snyta mig.
Kommentarer
Trackback
