KOSSOR
Det är sällan man ser folk utanför fönstret här hemma hos mig, däremot är det nästan en garanti att man får se några kossor beta i gräset nu såhär på sommarhalvåret. De kan ibland, believe it or not, vara rätt roliga att titta på ibland. Särskilt nu när en av dem fått sin kalv. Varje år brukar dessa kalvar alltid rymma, dock inte alls långt, utan till andra sidan vägen eller något, vilket får deras mamma att flippa ut totalt. Ett år till exempel hade vi en kalv som rymmde så mycket så att hennes stackars mamma blev alldeles hes till slut. Det var dock rätt roligt att lyssna på henne sedan, haha.
Ser ni förresten den svart-gula, trådliknande saken längst till vänster på bilden? Den är kopplad till en el-stolpe som kossorna brukar använda till att klia sig på. Eltråden är fäst på vårt hus bredvid mitt fönster och när en ko kliar sig mot stolpen skakar tråden och slår på huset på något sätt, vilket låter rätt roligt.
Jag har även fått mig förklarat för varför en stor flock kossor ibland kan få för sig att rusa omkring som galningar. Victor sa såhär: "Farfar sa att börjar två kalvar att springa, så börjar deras mammor att springa för att de blir så oroliga och tror att det har hänt något och då börjar alla andra kossor också att springa".
På tal om springande kossor. Jag och min brorsa blev jagade av en ko förra sommaren. När jag tänker på det så skrattar jag, trots att det säkerligen kan låta lite hemskt. Det var såhär, och Victor skulle dra och fiska och han skulle gå och gräva mask i kohagen. Jag stod kvar på gården och småkikade ibland på honom när jag plötsligt såg hur en ko kom springades mot honom. Först försökte han vifta bort den men när det inte lyckades började han också att springa och försvann bakom ladugårdsknuten med kossan efter sig. Jag försökte låta bli att skratta och sprang in till hagen för att se hur det gick med honom. Efter att ha gått en bit ser jag Victor komma gåendes på vägen och skriker: "EMMA!!! UT DÄRIFRÅN! KON ÄR FÖR FAN GALEN!!!!" Jag tittade förvirrat på honom och i samma sekund kommer kon springandes mot mig, jag lyckas dock ta mig ut därifrån ganska snabbt. Som ni kanske förstår hade Victor inte fått tag på någon mask och vi bad då pappa om hjälp istället. Vi följde efter honom in i hagen och ännu en gång dök kossan upp. Av någon dum anledningen riktade den sig in på mig och när mina hysteriska viftningar med armarna och slag med hinken jag höll i mot marken inte stoppade den började jag springa mot staketet för att snabbt som attan krypa under det. Det ska tilläggas att staketet är LÅGT så i den stunden var jag glad över att jag är smal, för det var ett rent helvete att komma under, men jag lyckades utan ett horn i sidan. Det komiska var dock att i samma sekund som jag försökte komma under staketet samtidigt som kon var efter mig kom för ovanlighetens skull en bil åkandes och såg allting. Det är ett minne jag måste få många slag i huvudet för att glömma bort.
Detta var ett riktigt ko-inlägg. Lite variation i bloggvärlden med tanke på vad alla dessa "topp-bloggare" bloggar om.
Mu!
Ser ni förresten den svart-gula, trådliknande saken längst till vänster på bilden? Den är kopplad till en el-stolpe som kossorna brukar använda till att klia sig på. Eltråden är fäst på vårt hus bredvid mitt fönster och när en ko kliar sig mot stolpen skakar tråden och slår på huset på något sätt, vilket låter rätt roligt.
Jag har även fått mig förklarat för varför en stor flock kossor ibland kan få för sig att rusa omkring som galningar. Victor sa såhär: "Farfar sa att börjar två kalvar att springa, så börjar deras mammor att springa för att de blir så oroliga och tror att det har hänt något och då börjar alla andra kossor också att springa".
På tal om springande kossor. Jag och min brorsa blev jagade av en ko förra sommaren. När jag tänker på det så skrattar jag, trots att det säkerligen kan låta lite hemskt. Det var såhär, och Victor skulle dra och fiska och han skulle gå och gräva mask i kohagen. Jag stod kvar på gården och småkikade ibland på honom när jag plötsligt såg hur en ko kom springades mot honom. Först försökte han vifta bort den men när det inte lyckades började han också att springa och försvann bakom ladugårdsknuten med kossan efter sig. Jag försökte låta bli att skratta och sprang in till hagen för att se hur det gick med honom. Efter att ha gått en bit ser jag Victor komma gåendes på vägen och skriker: "EMMA!!! UT DÄRIFRÅN! KON ÄR FÖR FAN GALEN!!!!" Jag tittade förvirrat på honom och i samma sekund kommer kon springandes mot mig, jag lyckas dock ta mig ut därifrån ganska snabbt. Som ni kanske förstår hade Victor inte fått tag på någon mask och vi bad då pappa om hjälp istället. Vi följde efter honom in i hagen och ännu en gång dök kossan upp. Av någon dum anledningen riktade den sig in på mig och när mina hysteriska viftningar med armarna och slag med hinken jag höll i mot marken inte stoppade den började jag springa mot staketet för att snabbt som attan krypa under det. Det ska tilläggas att staketet är LÅGT så i den stunden var jag glad över att jag är smal, för det var ett rent helvete att komma under, men jag lyckades utan ett horn i sidan. Det komiska var dock att i samma sekund som jag försökte komma under staketet samtidigt som kon var efter mig kom för ovanlighetens skull en bil åkandes och såg allting. Det är ett minne jag måste få många slag i huvudet för att glömma bort.
Detta var ett riktigt ko-inlägg. Lite variation i bloggvärlden med tanke på vad alla dessa "topp-bloggare" bloggar om.
Mu!
Kommentarer
Postat av: Sofie
Du har sannerligen språkets gåva Emma! Detta är det BÄSTA blogginlägg jag någonsin läst! Jag sitter med tårar i ögonen! hahhaha!
Trackback
