Splittrat, men intressant

Idag har jag köpt skor som ska användas vid balen och studenten (nej, min plånbok är inte såpass tjock att jag kan köpa två par skor - ett till varje tillfälle). Det blev ett par vita pumps med en träcklack, typ. Ganska höga. Kanten på klacken är förresten fruktansvärt vass! Jag gick runt lite med skorna inomhus och råkade komma emot min högra fot med den vänstra, klacken skrapade därmed fram ett sår på min stackars högerfot (jag kan faktiskt gå i klackskor, så det berodde på att jag var lite ovanligt klantig och ingenting annat). Så, bråka inte med mig på balen eller studenten!

Denna helg har jag än så länge inte gjort så mycket vettigt. Jag borde ha pluggat men har inte orkat tänka efter vad det egentligen är som jag behöver göra, det enda jag vet är att det är en del. Betygen sätt den 20 maj, alltså om knappt tre veckor, det betyder alltså att om tre veckor kommer jag ha det ganska så slappt. Det känns både bra och dåligt, och även ganska sjukt. Den 20 maj kommer jag ha lämnat in ett arbete, gjort en läxa eller ett prov på Vimmerby Gymnasium för allra sista gången. Usch. Jag tänkte på idag hur studenten kommer att bli, och jag satt nästan och tjöt. Min själ klarar inte detta.

Nog tjatat om det! Jag har verkligen hakat upp mig totalt på detta, men det är förståeligt, tycker jag. Hur som helst. Kvällen har ägnats åt tacos - och chipsätande med Victor framför "Där fick du!" med Stefan och Krister. Jag skrattade så att jag tjöt i vanlig ordning och Victor var inte bättre han. Tänk att man kan göra sådana roliga pjäser! Jag önskar allt att jag vore så rolig och kreativ, det är verkligen min humor till max. I torsdag glodde vi på "Full frys" och jag kan replikerna där nästan helt utantill, ändå skrattar jag en massa varenda gång. Sjukt!

Vår katt Otto (på tal om absolut ingenting) är lite knasig han. Nej, jag syftar inte bara på namnet, utan även på beteendet. Nu såhär i det varma vädret brukar vår ytterdörr vara öppen om dagarna, vilket är väldigt spännande för våra katter - framför allt för Otto, då, som annars är en utekatt. Han springer nämligen in hela tiden, trots det så står han alltid och skriker som en och annan idiot och verkar totalt livrädd så fort han kommer in. Då "kastar" jag ut honom och han springer sin väg, bara för att några minuter senare trippa in igen och ställa sig och skrika under finrumsbordet. Jag försår mig inte på honom. Visserligen är han bara ett år gammal och alltså inte helt fullvuxen ännu, så hans hjärna kanske inte har hunnit att utvecklats på rätt sätt än. Kanske vill han vara som pappa(?) Rags som springer ut och in för jämnan utan några problem? Jag vet inte, men något knas är det. Hans syskon; Våfflan och Rabbit, är mer normala och håller sig ute. Eller ja, normala kanske jag inte ska säga, i alla fall inte om Våfflan. Jag såg nämligen han och Otto ligga ihopkurna på vår grusgång stekandes i solen. Det såg ganska roligt och obekvämt ut.

Ja, ni. Detta var ett ganska splittrat inlägg, men som vanligt extremt intressant (hehe).

Mjau!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0