Desperate Housewives
Sitter just nu och glor på en massa Desperate Housewives-avsnitt. Tredje säsongen. Shit så mycket man glömt att det har hänt. Känns som att det är ganska välbehövligt att gå igenom dessa avsnitt igen för att färska upp minnet och det gör det även lättare att förstå allt som händer i de nya avsnitten.
Desperate Houseiwives är min absoluta favoritserie. Verkligen! Jag älskar den serien för att den verkligen har ALLT! Man kan sitta och hoppa på stolen av spänning, man kan skratta sig halvt medvetslöst, man kan le åt all lycka och gråta åt allt sorgligt skit som händer i serien, i nästan varje avsnitt. Jag älskar även gemenskapen man ser hos Bree, Susan, Gabriel och Lynette. Det bästa med serien är helt klart när alla de är samlade och de skvallrar och har sig och stöttar varandra. Alla huvudkaraktärer har något som jag gillar också. Jag rent ut sagt älskar Lynettes ironiska humor, Gabriels kaxiga (men innerst inne snälla) attityd, Susans oeleganta sätt att föra sig som egentligen är vädligt charmigt och Brees förmåga att laga mat, höll jag på att skriva. Bara för att jag är avundsjuk på att hon kan göra stora, festliga middagar. Det är faktiskt ganska frustrerande när man själv sitter och äter pommes och nuggets och samtidigt ser Brees vardagsmiddagar som är bra mycket ståtligare än mina (ickebefintliga) finmiddagar. Nejmen, jag gillar Bree. Trots att hon verkar vara en riktigt irriterande tant ibland så verkar hon ändå väldigt kärleksfull, det märks speciellt när hon är med sina vänner och sin familj. Det märks att hon är en underbar människa.
Ja, jag vet. Jag pratar precis som om dessa människar var verkliga och som om de bodde grannar med mig. Jag är skadad, jag vet. Jag har inget liv. Men eftersom skadan redan är skedd, ska jag glo på några avsnitt till.
http://data1.blog.de/blog/c/confessionsofaswedishgirl/img/desperate-housewives-01.jpg
Desperate Houseiwives är min absoluta favoritserie. Verkligen! Jag älskar den serien för att den verkligen har ALLT! Man kan sitta och hoppa på stolen av spänning, man kan skratta sig halvt medvetslöst, man kan le åt all lycka och gråta åt allt sorgligt skit som händer i serien, i nästan varje avsnitt. Jag älskar även gemenskapen man ser hos Bree, Susan, Gabriel och Lynette. Det bästa med serien är helt klart när alla de är samlade och de skvallrar och har sig och stöttar varandra. Alla huvudkaraktärer har något som jag gillar också. Jag rent ut sagt älskar Lynettes ironiska humor, Gabriels kaxiga (men innerst inne snälla) attityd, Susans oeleganta sätt att föra sig som egentligen är vädligt charmigt och Brees förmåga att laga mat, höll jag på att skriva. Bara för att jag är avundsjuk på att hon kan göra stora, festliga middagar. Det är faktiskt ganska frustrerande när man själv sitter och äter pommes och nuggets och samtidigt ser Brees vardagsmiddagar som är bra mycket ståtligare än mina (ickebefintliga) finmiddagar. Nejmen, jag gillar Bree. Trots att hon verkar vara en riktigt irriterande tant ibland så verkar hon ändå väldigt kärleksfull, det märks speciellt när hon är med sina vänner och sin familj. Det märks att hon är en underbar människa.
Ja, jag vet. Jag pratar precis som om dessa människar var verkliga och som om de bodde grannar med mig. Jag är skadad, jag vet. Jag har inget liv. Men eftersom skadan redan är skedd, ska jag glo på några avsnitt till.
http://data1.blog.de/blog/c/confessionsofaswedishgirl/img/desperate-housewives-01.jpg
Kommentarer
Trackback
