Plugg, det är segt!
Det är oerhört segt med plugg. Ifall ni vill veta. Nästa vecka har jag hemtenta för första gången i mitt liv. Jag ser inte fram emot det alls. Läraren antydde dock att det var en rolig tenta. Tydligen ska vi få ett ämne, sedan ska vi springa ut och göra något slags experiment som berör detta ämne. Därefter ska vi skriva om det. Om jag är nervös? Som fan. Kommer även att behöva läsa ihjäl mig de här kommande dagarna nu, så att jag är väl förberedd. Jag har just nu ett väldigt roligt liv, tycker ni inte?
Att plugga har alltid varit oerhört segt. Det har kanske funnits vissa stunder i livet då plugget varit KUL. Men det är då inte ofta. Ofta är det så också att även om det är lite intressant pallar man ändå inte med det. Det är helt enkelt tråkigt att göra sådant man är illa tvungen till.
Något som även tar ner motivationen när det gäller pluggandet är när man inte för sitt liv förstår vad det egentligen är man ska göra. Den känslan har jag fått rätt ofta nu sedan jag började på högskolan. Allt är så nytt och så fruktansvärt olikt det man gjorde på gymnasiet. Fick man order om att skriva en rapport då, visste man precis hur man skulle lägga upp det, trots att ens liv då verkade tråkigare än tråkigast. Nu är det inte bara tråkigt, det är också väldigt spännande. Att få tillbaka ett arbete idag är mer spännande än för en pensionär som spelar bingolotto. Detta är dock inget vidare nöje.
Ja, jag saknar gymnasiet. Nu inte bara kompisarna och allt skoj man hade för sig, nu även plugget. Det var så mycket enklare då, vilket man inte alls visste då. Tänk så bra man hade det! Trots att det var hemskt ibland var det ändå så mycket tryggare än vad det är nu. Och var det något man undrade över eller inte förstod kunde man alltid fråga sin lärare och de hjälpte en alltid, de flesta i alla fall. Idag känns inte det alls lika självklart. Man känner inte alls samma stöd och vilja utifrån att man ska lyckas, särskilt inte med tanke på att ens lärare knappt vet vad man heter.
Plugg är segt.
Att plugga har alltid varit oerhört segt. Det har kanske funnits vissa stunder i livet då plugget varit KUL. Men det är då inte ofta. Ofta är det så också att även om det är lite intressant pallar man ändå inte med det. Det är helt enkelt tråkigt att göra sådant man är illa tvungen till.
Något som även tar ner motivationen när det gäller pluggandet är när man inte för sitt liv förstår vad det egentligen är man ska göra. Den känslan har jag fått rätt ofta nu sedan jag började på högskolan. Allt är så nytt och så fruktansvärt olikt det man gjorde på gymnasiet. Fick man order om att skriva en rapport då, visste man precis hur man skulle lägga upp det, trots att ens liv då verkade tråkigare än tråkigast. Nu är det inte bara tråkigt, det är också väldigt spännande. Att få tillbaka ett arbete idag är mer spännande än för en pensionär som spelar bingolotto. Detta är dock inget vidare nöje.
Ja, jag saknar gymnasiet. Nu inte bara kompisarna och allt skoj man hade för sig, nu även plugget. Det var så mycket enklare då, vilket man inte alls visste då. Tänk så bra man hade det! Trots att det var hemskt ibland var det ändå så mycket tryggare än vad det är nu. Och var det något man undrade över eller inte förstod kunde man alltid fråga sin lärare och de hjälpte en alltid, de flesta i alla fall. Idag känns inte det alls lika självklart. Man känner inte alls samma stöd och vilja utifrån att man ska lyckas, särskilt inte med tanke på att ens lärare knappt vet vad man heter.
Plugg är segt.
Kommentarer
Trackback
