Konstigt.
Det har varit en konstig dag idag. Det har hänt så mycket konstiga saker och jag har gjort så mycket konstigt, saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Vissa saker vågar jag inte nämna.
En konstig sak var att jag slog ner en tallrik på golvet med foten. Jag hade ställt den på armstödet på soffan, ett armstöd som är platt och som alltså går att ställa saker på. Jag låg ner i soffan och för en sekund glömde jag att jag hade placerat tallriken på andra sidan och wops så hade min fot slagit ner den på golvet. Den höll dock, tack och lov. Sedan slog jag ner ett glas på golvet. Det var dock placerat på ett bord, men det hade inte samma tur som tallriken utan gick i tusen bitar. Dammsugaren åkte alltså fram - halv elva på kvällen.
På förmiddagen var jag och handlade. Vid tre hade jag lagat mat och sedan dess har jag knappt stigit ur soffan. I över sju timmar låg jag och tittade på gamla Desperate Housewives-avsnitt och har både gråtit och skrattat. Jag är fortfarande kvar här i soffan. Klockan 00.06. Jag är rastlös och vill gå ut. Men kallheten, mörkret och tanken på skumma personer avskräcker mig.
Inatt (alltså natten till den första november) stod jag i en kort kö för att komma in till kåren. Trots att kön var kort stod jag där i nästan en timme, det var tydligen så packat med folk där inne att de inte kunde släppa in fler på ett tag. Det märkte jag sedan när jag väl kom in. Det var smockat, men varmt tack och lov, jag var helt stelfrusen efter att ha stått ute. Jag insåg redan när jag tog cykeln ner att det skulle bli en kall kväll. Det var frost på styret och på sadeln. Jag fick stå upp och cykla och inte låtsas om mina frysna händer. Jag råkade även glömma bort att det var Halloween så när jag såg tre vinglande människor med vita och svarta ansikten hoppade jag till en sekund. Jag lyckades passera dem utan några olyckor samtidigt som de skrek "RING THE BELL" efter mig. Jag har ingen ringklocka på min cykel. Jag upptäckte även att jag heller inte har något lyse. Någon idiot har tydligen slitit av det.
Jag drömde konstiga drömmar inatt, jag hade ett lyckligt förhållande med någon. Det var det enda positiva i den drömmen, jag var dock väldigt lycklig över det. Runt omkring var det väldigt oroligt, ibland kunde det dyka upp galna människor och skjuta med gevär hej vilt, jag blev kidnappad flera gånger och var nära att dö flera gånger. Antingen av en galen människa med ett gevär eller av en brand tillsammans med andra människor som jag blivit inlåsta tillsammans med för att brinna upp. Jag drömmer sällan mardrömmar. Detta var den tredje den här veckan.
Idag har jag varit arg och ledsen men mest av allt förvirrad. Samtidigt har jag haft en sprudlande känsla inom mig och jag har en mage som börjar fyllas med fjärilar, vilket gör mig rädd. Jag vet mina symptom för detta tillstånd, och jag börjar uppfylla flera av dem. Jag vet inte om jag ska vara lycklig eller arg för det. Det är därför jag är förvirrad. Och rädd, jag är rädd för att bli lycklig över det, för att sedan se det falla sönder, precis som det alltid gör.
Det är en konstig dag. Jag är konstig och detta inlägg är konstigt.
Jag, innan jag gick ut igår. Inte alls konstigt klädd, men jag kände mig ändå konstig på kåren, när alla andra var konstigt utklädda.
En konstig sak var att jag slog ner en tallrik på golvet med foten. Jag hade ställt den på armstödet på soffan, ett armstöd som är platt och som alltså går att ställa saker på. Jag låg ner i soffan och för en sekund glömde jag att jag hade placerat tallriken på andra sidan och wops så hade min fot slagit ner den på golvet. Den höll dock, tack och lov. Sedan slog jag ner ett glas på golvet. Det var dock placerat på ett bord, men det hade inte samma tur som tallriken utan gick i tusen bitar. Dammsugaren åkte alltså fram - halv elva på kvällen.
På förmiddagen var jag och handlade. Vid tre hade jag lagat mat och sedan dess har jag knappt stigit ur soffan. I över sju timmar låg jag och tittade på gamla Desperate Housewives-avsnitt och har både gråtit och skrattat. Jag är fortfarande kvar här i soffan. Klockan 00.06. Jag är rastlös och vill gå ut. Men kallheten, mörkret och tanken på skumma personer avskräcker mig.
Inatt (alltså natten till den första november) stod jag i en kort kö för att komma in till kåren. Trots att kön var kort stod jag där i nästan en timme, det var tydligen så packat med folk där inne att de inte kunde släppa in fler på ett tag. Det märkte jag sedan när jag väl kom in. Det var smockat, men varmt tack och lov, jag var helt stelfrusen efter att ha stått ute. Jag insåg redan när jag tog cykeln ner att det skulle bli en kall kväll. Det var frost på styret och på sadeln. Jag fick stå upp och cykla och inte låtsas om mina frysna händer. Jag råkade även glömma bort att det var Halloween så när jag såg tre vinglande människor med vita och svarta ansikten hoppade jag till en sekund. Jag lyckades passera dem utan några olyckor samtidigt som de skrek "RING THE BELL" efter mig. Jag har ingen ringklocka på min cykel. Jag upptäckte även att jag heller inte har något lyse. Någon idiot har tydligen slitit av det.
Jag drömde konstiga drömmar inatt, jag hade ett lyckligt förhållande med någon. Det var det enda positiva i den drömmen, jag var dock väldigt lycklig över det. Runt omkring var det väldigt oroligt, ibland kunde det dyka upp galna människor och skjuta med gevär hej vilt, jag blev kidnappad flera gånger och var nära att dö flera gånger. Antingen av en galen människa med ett gevär eller av en brand tillsammans med andra människor som jag blivit inlåsta tillsammans med för att brinna upp. Jag drömmer sällan mardrömmar. Detta var den tredje den här veckan.
Idag har jag varit arg och ledsen men mest av allt förvirrad. Samtidigt har jag haft en sprudlande känsla inom mig och jag har en mage som börjar fyllas med fjärilar, vilket gör mig rädd. Jag vet mina symptom för detta tillstånd, och jag börjar uppfylla flera av dem. Jag vet inte om jag ska vara lycklig eller arg för det. Det är därför jag är förvirrad. Och rädd, jag är rädd för att bli lycklig över det, för att sedan se det falla sönder, precis som det alltid gör.
Det är en konstig dag. Jag är konstig och detta inlägg är konstigt.
Jag, innan jag gick ut igår. Inte alls konstigt klädd, men jag kände mig ändå konstig på kåren, när alla andra var konstigt utklädda.
Kommentarer
Trackback
