sympathyforme

Jag hatar att sväva mellan att vara glad och nedstämd. Eller att hela tiden känna något av varje, aldrig få vara riktigt glad, inte tillräckligt länge i alla fall. Jag fastnar nog för ofta i min drömvärld/hoppfulla värld och när jag inser vilket slöseri det är och hur dumt det är att hålla på blir jag ledsen, när jag liksom inser hur det egentligen ser ut. Varför kan jag inte bara inse hur allt är och sedan gå vidare? Det går inte att förneka det för sig själv hur länge som helst liksom.

Anyway, Idol var bra! Min favorit i dagens program var, som många andras, Jon som sjöng en egenskriven låt som tydligen alla kunde med en gång, haha. Då är man inte dålig! Tänk om den skulle börja spelas på radio liksom, vilken hit den skulle bli och tänk hur många som skulle gå runt och sjunga på den. Haha. Rolig tanke.

Snart måste jag börja dra mig till kojs, har som sagt föreläsning imorgon klockan tio så särskilt sent kan jag inte vara uppe, men det får man ta någon annan gång.

Godnatt!