Bussar och försovningar
Åh, jag borde så gå och lägga mig nu. Har inte sovit ordentligt eller länge på ett par nätter nu känns det som. Har haft oerhört svårt med att somna in, så de senaste två dagarna har resulterat i kanske fem till sex timmars sömn, vilket är för lite för mig. Det märktes ganska väl i morse. Jag skulle ha gått upp tjugo i sju ungefär, men när klockan ringde var jag så trött att jag helt enkelt inte orkade gå upp. Så jag satte alarmet på mobilen. Den skulle blivit inställd på 6.52, men istället blev det 8.52. Hade det inte varit för att Sanna smsade mig kvart över sju, hade jag inte anlänt till artikelsöklektionen vi hade idag kvart över åtta.
Det grämer mig faktiskt en del att jag försov mig. Jag försover mig OTROLIGT sällan. Det är nästan så att jag kan räkna de gångerna på en hand. Jag menar, när jag bodde i skogen då gick det bara en buss tjugo över sju på morgonen, och hann man inte med den blev det ingen skola den dagen. Jag tror att den vetskapen bidrog en hel del till att jag sällan försov mig, och då var det kanske bara en kvart. Jag har faktiskt aldrig missat bussen till skolan. Är inte det värt en medalj så säg! Eller det har hänt en gång att jag inte kommit med den, men den gången räknas inte. Det var när jag gick i sexan, det var en ISKALL vintermorgon och bussen var väldigt försenad. Jag och kusinerna stod vid busshållsplatsen och vi höll verkligen på att frysa ihjäl. Så när bussen aldrig tycktes dyka upp gick vi hemåt. Det komiska var att när vi precis kommit innanför dörren så åkte bussen förbi. Väldigt försenad. Haha. Men det räknas inte, eller hur?
På tal om bussar. Jag har varit hos Sanna idag, vi har bakat, glott på Grey's Anatomy, varit ute och gått och glott på Idol. Jag tog bussen hem vid nio, men den bussen går inte ända hem till mig så jag fick hoppa av vid en busshållsplats där en buss som går nästan ända hem till mig skulle avgå 21.42. Jag var väl där vid fem i halv typ och hade verkligen ingen som helst lust att börja gå hem. Det var mörkt, iskallt och skulle ta över tjugo minuter att gå. Så jag gick in på McDonalds som ligger precis där, köpte mig en brownie, åt den och sedan gick jag ut till hållplatsen. Jag väntade. Och väntade. Samtidigt började jag att tänka på en massa minne från gymnasiet och satt och garvade för mig själv när jag tänkte på Helens och mina hyss vi hade under engelskalektionerna. Minuterna började efter ett tag att bli väldigt långa och det tycktes bli allt kallare och när klockan var kvart i kollade jag en extra gång om bussen verkligen skulle gå. Och en sådan idiot man är, en sådan typisk MISS, den bussen går endast på fredagar. Och idag är det liksom tisdag, så det var inte mycket annat än att börja röra på benen och gå hemåt. Isande kallt var det, men hade Sanna i telefonen som sällskap vilket gjorde det lättare. Jag klarade mig helskinad hem, om man bortser fram mina illröda händer som nästan var förfrysna och en bil som tutade på mig när jag kom och gick. Det var faktiskt läskigt.
Nej nu har jag skrivit alldels för länge. Som vanligt är inspirationen på topp när man borde sova. Hungrig blev jag också. Oerhört typiskt. Men om jag inte ska försova mig imorgon är det nog bäst att avsluta det här inlägget. Nu.
Godnatt!
Det grämer mig faktiskt en del att jag försov mig. Jag försover mig OTROLIGT sällan. Det är nästan så att jag kan räkna de gångerna på en hand. Jag menar, när jag bodde i skogen då gick det bara en buss tjugo över sju på morgonen, och hann man inte med den blev det ingen skola den dagen. Jag tror att den vetskapen bidrog en hel del till att jag sällan försov mig, och då var det kanske bara en kvart. Jag har faktiskt aldrig missat bussen till skolan. Är inte det värt en medalj så säg! Eller det har hänt en gång att jag inte kommit med den, men den gången räknas inte. Det var när jag gick i sexan, det var en ISKALL vintermorgon och bussen var väldigt försenad. Jag och kusinerna stod vid busshållsplatsen och vi höll verkligen på att frysa ihjäl. Så när bussen aldrig tycktes dyka upp gick vi hemåt. Det komiska var att när vi precis kommit innanför dörren så åkte bussen förbi. Väldigt försenad. Haha. Men det räknas inte, eller hur?
På tal om bussar. Jag har varit hos Sanna idag, vi har bakat, glott på Grey's Anatomy, varit ute och gått och glott på Idol. Jag tog bussen hem vid nio, men den bussen går inte ända hem till mig så jag fick hoppa av vid en busshållsplats där en buss som går nästan ända hem till mig skulle avgå 21.42. Jag var väl där vid fem i halv typ och hade verkligen ingen som helst lust att börja gå hem. Det var mörkt, iskallt och skulle ta över tjugo minuter att gå. Så jag gick in på McDonalds som ligger precis där, köpte mig en brownie, åt den och sedan gick jag ut till hållplatsen. Jag väntade. Och väntade. Samtidigt började jag att tänka på en massa minne från gymnasiet och satt och garvade för mig själv när jag tänkte på Helens och mina hyss vi hade under engelskalektionerna. Minuterna började efter ett tag att bli väldigt långa och det tycktes bli allt kallare och när klockan var kvart i kollade jag en extra gång om bussen verkligen skulle gå. Och en sådan idiot man är, en sådan typisk MISS, den bussen går endast på fredagar. Och idag är det liksom tisdag, så det var inte mycket annat än att börja röra på benen och gå hemåt. Isande kallt var det, men hade Sanna i telefonen som sällskap vilket gjorde det lättare. Jag klarade mig helskinad hem, om man bortser fram mina illröda händer som nästan var förfrysna och en bil som tutade på mig när jag kom och gick. Det var faktiskt läskigt.
Nej nu har jag skrivit alldels för länge. Som vanligt är inspirationen på topp när man borde sova. Hungrig blev jag också. Oerhört typiskt. Men om jag inte ska försova mig imorgon är det nog bäst att avsluta det här inlägget. Nu.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
