sympathyforme

Nu är jag hemma i skogen igen, för helgen, i alla fall. Sitter här vid den dator jag suttit mest vid i mitt liv, den som låter som ett sågverk och segar sig stup i kvarten. Men det är ändå den datorn, den datorn jag hängt framför otaliga timmar, som jag nästan aldrig slöar vi längre. Så kan det vara.

Känns lite lustigt att vara här igen, har inte varit här på två veckor vilket är det längsta jag varit hemifrån någonsin. Det känns nästan som att Kalmar bara varit en dröm, som att det varit i ett annat liv. Hade inte varit för att katten här hemma blivit fetare hade jag nästan börja fundera allvarligt på om allt bara varit en dröm. Jag är helt enkelt inte riktigt van vid att vara ifrån skogen så länge, även om det känns så när jag sitter i min lilla lägenhet i Kalmar.

Imorgon ska jag alltså träffa Emelie och Helen (plus Helens småsyskon) och det ska bli SÅ kul! Vi har så förbannat mycket att ta igen och vi tre har inte umgåtts tillsammans sedan studenten. Så ni kan ju gissa om jag ser fram emot morgondagen! På eftermiddagen/kvällen ska jag kanske hänga på resten av familjen på kräftskiva hos några människor vi känner. Kräftorna lockar ju faktiskt. Hehe.

Nej, jag tror faktiskt jag ska dra mig till sängen snart (min vanliga, älskade, MJUKA säng) och se fram emot morgondagen.

Godnatt!