JÄVLA KLT!
Detta inlägg tillägnas KLT (Kalmar läns trafik, för er som inte vet) för att ha USLA tåg!
Jag hade spenderat helgen hemma i skogen och idag skulle jag åka hem. Redan innan jag anlänt till stationen Hultsfred var jag ganska övertygad om att tåget skulle ha ersatts med buss, som de varit den senaste 250 gångerna denna vinter! Jag blev därför ganska förvånad när det inte stod någon anmärkning på teven angående den linjen. Jippi, tänkte jag! Så när klockan blev 16.06 klev jag på tåget precis som jag skulle och smsade samtidigit med en kompis som antydde att jag hade flyt idag med tanke på att jag fått åka tåg - vilket jag höll med om!
När tåget hade anlänt till Berga, en station senare, stod vi stilla ett tag. Jag tänkte inte så mycket på det, i och med att tåget ofta brukar stå där ett tag och vänta in ett annat tåg. Men när det hade dröjt över en kvart började allt bli fundersam, vilket jag hade all rätt i. Plötsligt ropar konduktören ut i högtalarna att det är någon växellåda som krånglar, men att de försöker få igång den och att de även måste starta om tåget. Fem minuter senare ropar konduktören ut i högtalarna ännu en gång, med några dåliga nyheter. Växellådan går inte att laga, så det enda vi resenärer kan göra är att gå av och gå in i Berga stations väntesal. Klockan var då cirka 17.00 och vi blir informerade om att en ersättningsbuss beräknas komma in till halv sex. Hade jag kunnat hade jag räknat antalet suckar som hördes då i den lilla väntesalen. Ingen var glad, någon ringde runt till alla hon kände typ och skrek och klagade på vilka skit-tåg klt har, några barn satte sig på golvet och tjöt för att de var frustrerade och jag själv började söka empati hos olika sms-kontakter. Tiden gick och klockan blev snart halv sex och någon buss hade fortfarande inte kommit. Jag som höll på att dö av värmeslag gick ut och fortsatte min väntan där bland andra resenärer som också valde kylan före värmen. Vi fick snart reda på att bussen nu beräknades anlända kvar i, vilket självklart heller inte skulla stämma. Fem i sex, 25 minuter efter att tåget skulle varit i Kalmar, kom bussen till Berga. Jag småsprang och satte mig nöjt i ett säte och började höra av mig till mina emapti-kontakter i telefonen.
Det kändes riktigt bra att sitta på bussen efter en sådan lång väntan, även om det var en bit kvar till Kalmar. Klockan halv sju, då vi anlänt till Blomstermåla börjar vår konduktör prata i högtalarna igen. Jag blev riktigt oroad, men slappnade av då det handlade om byte för folk som skulle till Mönsterås. Jag andades dock ut helt i onödan. Hon hade sparat de dåliga nyheterna till sedan och meddelade att vi skulle byta buss. BYTA BUSS! För att den vi åkte på att skulle till Linköping (av någon jävla anledning) och att vi skulle få VÄNTA i 20 minuter i Blomstermåla på vår buss. Jag kan säga som så att det inte är många gånger jag hört så många sväord från flera människor samtidigt, och jag var en av dem som svor kan jag lova. Jag ringde till mamma och meddelade de idiotiska nyheterna och jag kunde nästan inte hålla mig för skratt för situationen vår så ful!
En halvtimme senare anlände bussen till Blomstermåla och jag gick på med inga som helst förhoppningar om att den skulle ta oss alla till Kalmar, vilket den otroligt nog gjorde sedan. Halv åtta var jag på stationen i Kalmar, två timmar senare än vad jag skulle ha varit. Jag var trött och så hungrig att jag skakade och hade ont i magen. Droppen kom dock när jag såg Kustpilen åka in på stationen, tåget som hade gått två timmar senare än det jag åkte med. Jag hade alltså kunnat åka hemifrån två timmar senare och ändå varit framme vid ungefär samma tid, jag hade dessutom fått åka i ett FINT tåg för en gångs skull, i vanliga brukar det vara ett skrutt-tåg från 50-talet. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men jag beslöt mig för att skaka på huvudet och bara dra hemåt istället.
Och nu sitter jag här, dödstrött och fortfarande hungrig efter att ha vräkt i mig en massa nudlar. Jävla KLT!
Jag hade spenderat helgen hemma i skogen och idag skulle jag åka hem. Redan innan jag anlänt till stationen Hultsfred var jag ganska övertygad om att tåget skulle ha ersatts med buss, som de varit den senaste 250 gångerna denna vinter! Jag blev därför ganska förvånad när det inte stod någon anmärkning på teven angående den linjen. Jippi, tänkte jag! Så när klockan blev 16.06 klev jag på tåget precis som jag skulle och smsade samtidigit med en kompis som antydde att jag hade flyt idag med tanke på att jag fått åka tåg - vilket jag höll med om!
När tåget hade anlänt till Berga, en station senare, stod vi stilla ett tag. Jag tänkte inte så mycket på det, i och med att tåget ofta brukar stå där ett tag och vänta in ett annat tåg. Men när det hade dröjt över en kvart började allt bli fundersam, vilket jag hade all rätt i. Plötsligt ropar konduktören ut i högtalarna att det är någon växellåda som krånglar, men att de försöker få igång den och att de även måste starta om tåget. Fem minuter senare ropar konduktören ut i högtalarna ännu en gång, med några dåliga nyheter. Växellådan går inte att laga, så det enda vi resenärer kan göra är att gå av och gå in i Berga stations väntesal. Klockan var då cirka 17.00 och vi blir informerade om att en ersättningsbuss beräknas komma in till halv sex. Hade jag kunnat hade jag räknat antalet suckar som hördes då i den lilla väntesalen. Ingen var glad, någon ringde runt till alla hon kände typ och skrek och klagade på vilka skit-tåg klt har, några barn satte sig på golvet och tjöt för att de var frustrerade och jag själv började söka empati hos olika sms-kontakter. Tiden gick och klockan blev snart halv sex och någon buss hade fortfarande inte kommit. Jag som höll på att dö av värmeslag gick ut och fortsatte min väntan där bland andra resenärer som också valde kylan före värmen. Vi fick snart reda på att bussen nu beräknades anlända kvar i, vilket självklart heller inte skulla stämma. Fem i sex, 25 minuter efter att tåget skulle varit i Kalmar, kom bussen till Berga. Jag småsprang och satte mig nöjt i ett säte och började höra av mig till mina emapti-kontakter i telefonen.
Det kändes riktigt bra att sitta på bussen efter en sådan lång väntan, även om det var en bit kvar till Kalmar. Klockan halv sju, då vi anlänt till Blomstermåla börjar vår konduktör prata i högtalarna igen. Jag blev riktigt oroad, men slappnade av då det handlade om byte för folk som skulle till Mönsterås. Jag andades dock ut helt i onödan. Hon hade sparat de dåliga nyheterna till sedan och meddelade att vi skulle byta buss. BYTA BUSS! För att den vi åkte på att skulle till Linköping (av någon jävla anledning) och att vi skulle få VÄNTA i 20 minuter i Blomstermåla på vår buss. Jag kan säga som så att det inte är många gånger jag hört så många sväord från flera människor samtidigt, och jag var en av dem som svor kan jag lova. Jag ringde till mamma och meddelade de idiotiska nyheterna och jag kunde nästan inte hålla mig för skratt för situationen vår så ful!
En halvtimme senare anlände bussen till Blomstermåla och jag gick på med inga som helst förhoppningar om att den skulle ta oss alla till Kalmar, vilket den otroligt nog gjorde sedan. Halv åtta var jag på stationen i Kalmar, två timmar senare än vad jag skulle ha varit. Jag var trött och så hungrig att jag skakade och hade ont i magen. Droppen kom dock när jag såg Kustpilen åka in på stationen, tåget som hade gått två timmar senare än det jag åkte med. Jag hade alltså kunnat åka hemifrån två timmar senare och ändå varit framme vid ungefär samma tid, jag hade dessutom fått åka i ett FINT tåg för en gångs skull, i vanliga brukar det vara ett skrutt-tåg från 50-talet. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men jag beslöt mig för att skaka på huvudet och bara dra hemåt istället.
Och nu sitter jag här, dödstrött och fortfarande hungrig efter att ha vräkt i mig en massa nudlar. Jävla KLT!
Kommentarer
Trackback
