sympathyforme

Jag började för en stund sedan på ett långt och fruktansvärt intressant (hehe) inlägg, men eftersom jag är slut i huvudet känns det bäst, både för mig och alla läsare, om jag fixar klart det imorgon då jag är lite klarare i huvudet.

Istället, ska jag berätta om min framtid! Japp, nu har jag bestämt och ändrat mig ännu en gång, och jag vågar inte säga att det är så här det kommer bli, men det är så planeringsschemat ser ut nu i alla fall. Jag funderar på att utbilda mig till elevassistent. Det känns som att det kan lämpa sig bra för mig. En sådan kan ha alla möjliga uppgifter! Det kan vara allt från att vara ett extra stöd för en särskild elev av någon anledning. Det kan vara att eleven till exempel har koncentrationssvårigheter eller läs - och skrivsvårigheter. Man kan även vara ett extra stöd för en särskild klass.

Denna utbildning är på ett år, och det ska tydligen vara en jättefördel om man har gått Barn - och fritid, precis som jag har gjort! Den finns på lite olika ställen i landet och mitt drömställe är Mölndal precis utanför Göteborg. Huruvida det ska gå till med boende och det är en annan femma. Annars finns utbildningen i Alvesta, i Stockholmsområdena, i Malmö och tror även det fanns någon i Jämtland.

Min plan är alltså, för tillfället, att utbilda mig till detta, börja jobba och medan jag jobbar skulle jag även vilja läsa en kurs på distans på halvfart. Detta är en kurs som en av Stockholms folkhögskolor har, en kurs som heter Socialpedagogiskt ungdomsarbete. Den ska lämpa sig för de som redan jobbar med människor, framför allt ungdomar då. Denna kurs kan alltså ge mig större möjligheter på arbetsmarknaden senare i framtiden, vilket självklart är toppen.

När jag tänker på det känns det bra. Jag får en sådan där bra magkänsla! Nu när jag dessutom har läst Psykologi och håller på att läsa Socialpsykologi, känns det som jag har en riktigt bra grund att stå på! Jag diskuterade även detta med min mamma och även hon tyckte det var en alldeles utmärkt idé och ansåg att allt detta skulle passa mig väldigt bra och drog även upp exempel på varför, som till exempel att jag ser barnet eller ungdomen som har det svårare, och inte bara fokuserar på det som barnet/ungdomen har svårt för. Eller vad man ska säga. Hur som helst, folket här som känner mig, vad tycker ni?