En fin kväll
Idag var jag väldigt gullig, och till och med lite romantisk. Om jag får säga det själv, haha.
Det har varit fint väder idag. Finare än vad jag trodde och vågade hoppas på. Därför smsade jag dig och vi bestämde att vi skulle ses. Vad som skulle hända hade du ingen aning om, men jag fick plötsligt fullt upp. Handla, baka, städa, gör mig själv i ordning och packa.
Kvart i nio var du här utanför, precis som jag bett dig om. I vanlig ordning fick jag en spirande känsla i hjärtat och jag skyndade mig ner för att möta dig. Du sa att jag var fin, sedan möttes vi i en kram. Jag sa att vi inte skulle gå in till mig, utan att vi skulle gå en bit. Vi började alltså att gå, du var väldigt nyfiken och jag bara log hemlighetsfullt. På vägen dit pratade vi, du berättade saker och jag berättade saker. Precis som vanligt, det kändes bra.
Efter ett tag började husen och byggnaderna ersättats med skog och snart även vatten. Ju längre vi gick, desto längre bort kom vi från stan och "jag kände mig nästan som hemma". Jag ledde dig in på en skogsstig som vi gick på ett tag, på marken var det väldigt blött på flera ställen och vi fick hoppa för att inte blöta ner fötterna helt. Slutligen kom vi fram till en stor gräsplätt, med havet precis i närheten. Utsikten bestod av små öar, månen, någon svan och Ölandsbron som börjat tända upp lamporna. Det såg väldigt fint ut. Jag lade ut en filt, ställde fram choladmuffinsen som jag bakat tidigare idag och godiset som jag köpt. Vi slog oss ner på filten, mumsade i oss både godis och muffins och hade det därefter bara mysigt. Jag vet inte hur länge vi satt där, bara att jag önskade att det aldrig skulle ta slut.
När kylan sedan började bli alltmer påtaglig begav vi oss hemåt till mig igen. Promenaden hem innehöll en massa prat om allt och ingenting och jag insåg hur mycket jag tycker om att prata med dig, hur bra du är på att lyssna på mig och hur mycket jag gillar att lyssna på när du pratar. Precis som det ska vara.
Ja, det var en fin kväll.
Och hade det inte varit för att vi snart ska skiljas åt i nästan tre månader hade jag ansett mig vara väldigt lycklig.
Det har varit fint väder idag. Finare än vad jag trodde och vågade hoppas på. Därför smsade jag dig och vi bestämde att vi skulle ses. Vad som skulle hända hade du ingen aning om, men jag fick plötsligt fullt upp. Handla, baka, städa, gör mig själv i ordning och packa.
Kvart i nio var du här utanför, precis som jag bett dig om. I vanlig ordning fick jag en spirande känsla i hjärtat och jag skyndade mig ner för att möta dig. Du sa att jag var fin, sedan möttes vi i en kram. Jag sa att vi inte skulle gå in till mig, utan att vi skulle gå en bit. Vi började alltså att gå, du var väldigt nyfiken och jag bara log hemlighetsfullt. På vägen dit pratade vi, du berättade saker och jag berättade saker. Precis som vanligt, det kändes bra.
Efter ett tag började husen och byggnaderna ersättats med skog och snart även vatten. Ju längre vi gick, desto längre bort kom vi från stan och "jag kände mig nästan som hemma". Jag ledde dig in på en skogsstig som vi gick på ett tag, på marken var det väldigt blött på flera ställen och vi fick hoppa för att inte blöta ner fötterna helt. Slutligen kom vi fram till en stor gräsplätt, med havet precis i närheten. Utsikten bestod av små öar, månen, någon svan och Ölandsbron som börjat tända upp lamporna. Det såg väldigt fint ut. Jag lade ut en filt, ställde fram choladmuffinsen som jag bakat tidigare idag och godiset som jag köpt. Vi slog oss ner på filten, mumsade i oss både godis och muffins och hade det därefter bara mysigt. Jag vet inte hur länge vi satt där, bara att jag önskade att det aldrig skulle ta slut.
När kylan sedan började bli alltmer påtaglig begav vi oss hemåt till mig igen. Promenaden hem innehöll en massa prat om allt och ingenting och jag insåg hur mycket jag tycker om att prata med dig, hur bra du är på att lyssna på mig och hur mycket jag gillar att lyssna på när du pratar. Precis som det ska vara.
Ja, det var en fin kväll.
Och hade det inte varit för att vi snart ska skiljas åt i nästan tre månader hade jag ansett mig vara väldigt lycklig.
Kommentarer
Postat av: Kami
åååh emmäch :'))))
Trackback
